1929 hade totalitära rörelser och regimer börjat sprida sitt gift i Europa. Då gjorde den romersk katolska kyrkan en radikal förändring av kyrkoåret och började fira en ny festdag sista söndagen i oktober: Kristus Konungens dag i protest mot fascismen som redan hade tagit makten i Italien. Sedan kalenderreformen 1969 är den dagen flyttad till kyrkoårets sista söndag som sammanfaller med dagesn texter om Kristi återkomst.

 

Det är vad jag kallar en härligt subversiv handling och jag är stolt över att vara en kristen även om jag förstås inte medverkade vid det beslutet. Det var så smart att så tydligt rida spärr mot vålds- och maktdyrkan på detta finurliga och svårstoppade sätt. Hedervärt! Jag önskar att hela kyrkan rustades med samma mod och kreativitet som födde fram detta briljanta initiativ i denna tid.

 

Här en medeltida kalkmålning som visar Kristus som konung med sina fem sår från korset synliga en bild av Domsöndagens evangelium utan våldspornografi och jag tycker speciellt om att Jesus verkligen har tortyrsåren kvar på kroppen. Det är inte våldsutövande som ger honom makten och rätten att döma, det är att han blivit utsatt för våldet själv:

"Lammet som blev slaktat är värdigt