"Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå."   Vaclav Havel

 

Just nu mördas, våldtas och fördrivs minoriteter i Mellanöstern av fanatiska krigare höga på sin trosnit. Det är svårt att stå emot den som saknar alla hämningar och som strider med helvetets eld blåsande i hasorna. Islamiska statens krigare är inte nåbara med argument om medmänsklighet och fredens välsignelser. För dem är det bara krig tills alla länder lyder under deras kalif och Sharia. "Då blir allt bra för alla" som en ung svensk anhängare av en icke-militär gren av samma variant av islam sa i radion.

 

Vad skiljer mig från dem? Jag är också troende och tror att ju mer Guds rike får utbreda sig desto bättre blir det för alla.

 

Skillnaden heter Jesus. Jesus uppmanade ingen till krig eller våld, han sa:

"värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig."

 

Kristna har krigat och krigar ännu, men grundhållningen har alltid varit pacifism i klassisk kristen tro, allt annat har varit avsteg från det normala som teologer fått grubbla mycket över för att kunna försvara. Nu ser jag att kristna unga män reser till Mellanöstern för att försvara minoriteterna mot ISIS slakt. Vad kan jag säga om det? Jag går här på min gård och bygger hagar och mina största bekymmer är så små att de inte ens syns i mikroskop om man jämför med hur de kristna i Mellanöstern har det just nu.

 

Samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig. Ska dessa unga män rent mänskligt kunna stå emot ISIS fanatiska arméer? Vi kristna vet ju att nåden väntar och inte Helvetets eldar, så skräcken för Helvetet kan knappast skrämma till vansinnesdåd eller till att slå tillbaka mot vansinniga våldsmän. Vi har ju heller inga eldande uppmaningar till våldsbrott att läsa i evangelierna. Tvärtom:

 

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig."

 

Så när jag går här i min fredliga vardag, vars största utmaning är att lära ungdomar oregelbundna verb i tre moderna språk och att rida in en läraktig unghäst, vill jag självklart inte döma dessa unga män. Däremot ber jag för dem under tårar och hoppas att Gud ska beskydda och bevara dem och låta dem se mirakler som beskyddar de förföljda och omvänder förföljarna i Jesu efterföljd, han som sa:

 

Saliga de som håller fred,de skall kallas Guds söner.