"Do you want to see the most beautiful thing I ever filmed? It was one of those days when it's a minute away from snowing. And there's this electricity in the air, you can almost hear it, right? And this bag was just... dancing with me ... like a little kid begging me to play with it. For fifteen minutes. That's the day I realized that there was this entire life behind things, and this incredibly benevolent force that wanted me to know there was no reason to be afraid. Ever. Video is a poor excuse, I know. But it helps me remember ... I need to remember...

Sometimes there's so much beauty in the world ... I feel like I can't take it... and my heart is just going to cave in."

 

Visst är detta en filmscen som griper tag i hjärtat med sin lågmälda väckelsepredikan. Den är som en filmisk illlustration till Lina Sandells "Tryggare kan ingen vara". Klaus fick en ingivelse av Surunmaa-klippet och jag förstår fullkomligt. Stämningen i sången och filmen, samt det visuella intrycket är nära släkt. Så här skulle det vara, så här var det tänkt när Gud  skapade världen "Och Gud såg att det var gott. "

 

En plastpåse som flyger i den goda gudsvinden som blåser över jorden,  nu som i den första början:                           "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet."