Barockbloggen är en ryckig företeelse nuförtiden. Nu har det varit bloggmoratorium igen men bara pga trevligheter. En av dessa trevligheter har varit den årligen återkommande lapplandsresan med natur- och teknikprogrammens tvåor. Jag har som varandes en bygdens dotter privilegiet att följa med som guide.
Sonja var också i år vår guide i Porjus gamla kraftverk. I det kraftverket finns endast forskningsturbiner i bruk. Men det är vackert och mäktigt fortfarande, precis som det var tänkt när det invigdes 1914. Sonja är också en bygdens dotter och trots att hon växte upp bara en liten bit från Stora Luleälvens största vattenmagasin och dessutom inte är lastgammal, fick hon inte el i barndomshemmet förrän hon var tio år. Då liksom nu är rikedomarna inte alls tänkta för närområdet. Energin som alstras här räcker för att driva all belysning i hela Sverige i ett år. Jokkmokks kommun står för 25% av all energiproduktion i Sverige. Vattenkraften ger oss 50% av alla elektricitet och kärnkraften merparten av den den andra halvan av elförbrukningen. De procent som blir över däremellan alstras av vindkraftverk och några promille kommer av sol- och vågkraftverk.
När vi närmade oss Porjuskraftverket trodde en elev att ett transformatortorn var en kyrka och han har förstås rätt i det. Som synes ser även interiören kyrklik ut. Detta ger en god bild av hur man såg på Sveriges industrialisering; som en sekulär väckelse ett glädjebud till hela folket värdigt de mest praktfulla byggnaderna. Men vattenkraftskommunerna har inte fått mer än dessa monument över framtidstron. Vinsterna går söderut och nu ska kompensationen i fomr av glesbygdsstödet också dras in. 15 miljoner kronor är ju en spott i havet, men för en liten bygd kan det betyda en igenvuxen badplats eller en stängd kooperativ lanthandel att bli av med dessa allmosor.
Vem ska då ha elen? Från början gruvorna och Malmbanan, nu också storstäderna. Vem ska då ha vinsterna? Från början Stockholm och storstäderna i söder och så är det ännu i denna dag. Detta illustreras väl av Kungsporten som gjordes för kungen som dock fick stanna i huvustaden när kraftverket skulle invigas pga det första världskriget och säkerhetsläget.
