I en röd liten stuga ner vid sjön

Andlöst vackert placerad är Lindas stuga vid Torneälvens stränder nordväst om Jukkasjärvi. Det är så vackert där att tårarna kommer till och med när jag bara ser bilderna därifrån tagna en magiskt vacker 29 augustikväll. Kallt och utan de bekvämligheter svenska hem numera har som standard är det i den, men ingen kan klaga på den rofyllda närheten till naturen och livet vid älven.

Jag kommer att tänka på 1930-talsschlagern "I en röd liten stuga" som andas en helt annan tid än köksöarnas och de öppna planlösningarnas 2000-tal när man renoverar kök betydligt oftare än 1930-talsmänniskan bytte vintergarderob. En liten röd stuga där de unga funderar så här: "har vi ej råd att bygga oss någon riktig brygga kan vi oss känna trygga ty vi vet ju att över sjön bygger lyckan oss en gyllene bro till en röd liten stuga där vi bo."

Jag menar inte att det var bättre folk förr men jag menar att vi fått märkligt överdrivna förväntningar på livet och de syns tydligt i våra hem, eller våra drömmar om våra hem. Klinkersgolv med golvvärme, marmorskivor på diskbänken, köksluckor som byts ut i stället för att målas om. Sovrum som en barockfurstinna hade trivts i, några år, tills inredningen rivs ut till förmån för en annan stil och helt andra möbler.

Grillar ska vara av rätt fabrikat och att steka korven över öppen eld finns det ingen plats för i de glassiga drömbilderna. Att någon frivilligt skulle bo året runt på ett ställe där grillen är nödvändig för att kunna laga varm mat känns oändligt avlägset. Sådant hör semestern till. Semestern då vi ska leva-äntligen! Min lärare i miljöpedagogik, Roland Markinhuhta, frågade oss studenter: "Varför hade man inte semester innan industrialismen slog igenom?"

Ja varför? När vi har semester och gör det vi helst av allt vill lagar vi maten utomhus, bor i trånga stugor på otillgängliga platser, går på utedass och tvättar håret i regnvatten. Sedan börjar jobbet och vi kryper in i stora hus med varmt och kallt vatten från en kran i väggen. Bekvämt och dyrt. Hade vi bott som på sommaren hade vi sluppit arbeta så mycket. Vi kunde leva det drömliv som 1800-talets socialister och marxister beskrev där alla delade på arbetet så att alla skulle kunna ägna sig åt konst, kultur och krocket fyra-fem timmar om dagen. Det hade gått om vi inte hade våra köksöar och marmorbänkar och inbillade oss att det normala är att jobba minst 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan och längta till semesterveckorna då vi äntligen ska få leva i en röd liten stuga mellan ett lågfjäll och en vidsträckt jökelsjö.

 

 

 

Helt rätt Alma, Faktiskt har vi bollat den frågan på arbetet nu några dagar jag och katten Pelles Matte. Hon har hittat några röda stugor i skånska skogarna 200.000-300.000 kr vedspis,utedass, hönshus. 1500 kvadrat meter mark , snabb beräkning hos banken gav 1500 kr i månaden i drifts
kostnad och hon blev hel såld på det , back to basic och slippa räkningar för allt lockade stort , visserligen lite arbete med att hugga ved men som hon konstaterade så eldar hon och hennes man med briketter nu i sitt nuvarande hus i kamin och använder bara ett litet el element på toaletten (tur är det med tanke på vad direkt elen kostar)att ha höns och katter som kan röra sig fritt hägra, sedan flika jag in att du kan odla och bli självförsörjande och ha en get om du vill och det gjorde inte drömmen sämre :)

Faktum är att tittar man tillbaka på 20-30 talet så levde folk just så i dom gamla torpen och behövde med dagens mått bara småpengar för att köpa kläder och vissa "lyx" prylar , idag så hade det säkert räckt att arbeta halvtid eller mindre för att hålla sig flytande.

Om jag någonsin får ett fast jobb igen så kommer jag absolut att sälja min jordlott och köpa en sådan stuga , har förresten fått mer mark , har 370 kvadratmeter nu (innan 120) ojoj vad det ska odlas i sommar, satsar på att bli självförsörjande med grönsaker/frukt, har gjort beställning på ikea på inläggningsburkar så det ska bli väldigt intressant :)Jätte mysiga bilder på stugorna.

Alma-Oj, kan du texten till en så'n gammal dänga!
Min pappa hade sina sidor men en del av dem var väldigt roliga. Jag är uppväxt till diverse jazzmusik OCH gamla svenska schlagers spelade på stenkakor på resegrammofonen. Två små fåglar på en gren, en grönmålad båt, heja Gunder, kaffe utan grädde, Kalle Ankas promenad, två små röda rosor, bongo bongo bongo jag far aldrig i från Kongo, beffälhavaren på bogserbåten han på Ångermanälven och hundra andra - You name it!
Kan fortfarande få en känsla av förmiddag i april, solen lyser på köksbordet och så någon av alla dessa käcka låtar snurrande.

Lars - låter helbra!

Lars: Ja, det är konstigt att vi upplever åtta timmars arbete fem dagar i veckan som en naturlag. Din arbetskompis gör ju helt rätt. Kul att d blir nästan "storbonde" nu!

Klaus: Vilken mysig inblick i din barndoms lyckliga stunder! Ja den sången kan jag hel och hållen för jag var en gång involverad i ett teaterprojekt i Kiruna där Kjell-Peder Johansson initierade och regisserade en musikteater genom 1900-talet där jag och en ung man som på alla sätt liknade Fridolf Rudin skulle föreställa det unga par som på trettiotalet flyttade in i den röda lilla stugan och sjöng denna klämmiga låt.