Kärlekens väg

 

Just nu firas kärlekens väg i kyrkoåret. Fastlagssöndagens texter handlar om kärlek, men inte som en fluffig känsla utan som en väg att gå. Och inte vilken väg som helst utan vägen upp till Jerusalem och den svåra vägen till Golgota längs Via Dolorosa, smärtornas väg. För kärlek är ingen känsla det är den energi som får oss att göra det omöjliga för dem vi älskar.

 

Kärleken är ofta smärtsam. Ordet passion betyder först och främst lidande, särskilt Kristi lidande. I nöden prövas vännen säger vi, men egentligen är det inte vännen utan den kärlek vännen har som prövas, Hur mycket energi finns det? Tål vännen lidande och svårigheter kan man räkna med att kärleksenergin finns där. Fungerar det bara när allt är bra då är det något annat.

 

Jag tycker inte vi ska förakta den som inte står ut när det blir tufft, men det är viktigt att ha lite i reserv från trogna vänner när de där andra inte orkar med. Och jag tror att de reserverna fyller man på genom att älska själv. Kärleksmusklerna stärks när man älskar. Om det så bara är en krukväxt att pyssla om så tränas kärleken.

 

" Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra:

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."

Paulus i I brevet till Korintherna kap. 13

 

 

 

 

Hade det varit någon samtida författare som skrivit särskilt det näst sista stycket så hade den kallats för flummare och anklagats för att vara "otydlig med tron"...
Ack detta behov av kontroll.

Väldigt bra bibeltexter som vem som helst kan ta åt sig vad man än tror på kristen,ateist,jude,muslim..you name it.

Vad grundvalen är i våra liv, en journalist Anders Bolling skrev häromdagen om tidningarnas behov av svart målningar och att ungdommar kan ta stryk av det

http://blogg.dn.se/framstegsbloggen/2015/02/10/nyhetsdrama-eller-verklig-verklighet/

minns när jag blev värvad till Jehovas vittnen som 18 åring att sekt ledarna använde sig av tidnings rubriker för att bevisa sin sak att världen är på väg mot Armageddon, sanningen behöver inga sensationshistorier och det behöver inte heller medmännsklighet och kärleken..men mediabolag som vill göra stora vinster måste spela på drama och osanningar.är det då kärleken som är grund eller kanske mammon ?

Finns ju även troende människor som är beredda att gå hur långt som helst på grund av sin tro på ideologi, vandra över lik, brukar man säga, men dessa bibel texter om vad som är grunden, kärleken borde stämma till självrannsakan.

Vad spelar det för roll att någon kallar sig kristen/ateist eller vad det månde vara och har sin stolthet i att vara kristen eller humanist om inehållet man presenterar för andra människor bara är skit som ingen blir glad över.eller om man skrämmer människor in i famnen på fanatiska sektledare, vad har man då vunnit att berömma sig över ?

Sant Alma , pengarna vrider vad som är rätt.JV ledarna stoltserade med att dom jobbade 100 % idealt bodde på huvudkontoret och hade inga privata bankkonton, men vem behöver det när man åker limosine på orgasinationens räkning och får lyxsemestrar av rika medlemmar som bjuder när arbetsplatsen består av brittiska skinnmöbler för att den måste vara "representativ" ifall ledarna skulle råka få besök . vem behöver miljoner på banken då ;)

Jag uppskattar mina samtal med dig och Klaus för ni förstår att ärlighet och omtanke är en grundton :)

Absolut Alma angående bibeltexter , finns hur mycket visdom som helst och matnyttigt om man tar sig tid att fördjupa sig. Många av vår tids stora tänkare var ju bibelläsare, puritanen John locke, Isaac newton, Abraham Lincoln, martin luther king.

och allas favorit sago farbror Tolkien som var hängiven katolik.

Visdom är inte på modet idag , men jag tror att dom gamla bibelförfattarna även om många var enkla människor var väldigt visa..lärda av gud och mycket inspirerat direkt av gud, profetsior som i Daniels bok om guds rike kommer knappast till av människors listiga beräkningar, som du också skriver så löper ju löftet om "säden" som ska krossa ormen som en röd tråd igenom bibeln, kunger,herdar, visa män lämnar över stafett pinnen till varandra fram mot den dag allt ska fullbordas, inget som en enskild eller grupp människor kan styra som dom vill när boken spänner över årtusenden.

Mycket klokt sagt Alma

Ett citat från Salomos vishet:
Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord
och göra mina tankar värdiga hans gåvor.
Ty han är vägvisaren till visheten,
och det är han som leder de visa rätt.
Av honom beror både vi själva och våra ord,
all tankeförmåga och all yrkesskicklighet.
Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen:
jag känner världens byggnad och elementens verkningar,
tidsåldrarnas början och slut och förlopp,
solhöjdens växlingar och årstidernas skiften,
årens kretslopp och himlakropparnas ställningar,
djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen,
andarnas våldsamma krafter och människornas tankar,
växternas arter och rötternas hemliga krafter -
allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,
ty jag fick undervisning av visheten,
hon som med sin konst har format allt.
I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,
ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,
tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,
tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,
oemotståndlig, välgörande, människovänlig,
fast, orubblig, bekymmersfri,
allsmäktig och med uppsikt över allt;
den genomströmmar alla andar
som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.
Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse.
I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.
Hon är ett utflöde från Guds makt,
hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet.
Därför kan ingenting orent komma henne nära.
Hon är ett återsken av det eviga ljuset,
en klar spegling av Guds verksamhet
och en avbild av hans godhet.
Hon är en men förmår allt,
hon förblir vad hon är men gör allting nytt.
I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar
och frambringar profeter och vänner till Gud,
ty Gud älskar bara den som lever med visheten.
Hon är härligare än solen
och förmer än alla stjärnbilder.
Hennes strålkraft visar sig överträffa ljusets,
ty ljuset avlöses av natten,
men visheten kan inget ont få makt över.
Hon sträcker sig med kraft från öster till väster,
och hon styr skickligt allt.

Funderade på vad visdom egentligen är, vad som skiljer den från att vara smart eller klyftig eller intelligent.
Den tanke som jag till sist fastnade för är att det handlar om att uppfatta något eller någon från många olika synvinklar, i flera slags belysningar, och utifrån det på ett ofta sammanfattande sätt få en klarhet och en djup insikt.
Men vad är djup insikt?
Jag säger som någon sa om bra litteratur eller god konst: jag känner igen den när jag ser den.