Vinter och poesi hör ihop

 

Let me pour forth
My tears before thy face, whilst I stay here,
For thy face coins them, and thy stamp they bear,
And by this mintage they are something worth,
For thus they be
Pregnant of thee;
Fruits of much grief they are, emblems of more,
When a tear falls, that thou falls which it bore,
So thou and I are nothing then, when on a diverse shore.

On a round ball
A workman that hath copies by, can lay
An Europe, Afric, and an Asia,
And quickly make that, which was nothing, all;
So doth each tear
Which thee doth wear,
A globe, yea world, by that impression grow,
Till thy tears mix'd with mine do overflow
This world; by waters sent from thee, my heaven dissolved so.

O more than moon,
Draw not up seas to drown me in thy sphere,
Weep me not dead, in thine arms, but forbear
To teach the sea what it may do too soon;
Let not the wind
Example find,
To do me more harm than it purposeth;
Since thou and I sigh one another's breath,
Whoe'er sighs most is cruellest, and hastes the other's death.

Nu är det dags för John Donne! Januari är den månad jag oftast läser mest. Helst poesi. Det har väl med vädret att göra. Allt utomhusjobb tar längre tid att göra vintertid och poesi är korta koncentrat av långa tankar. Inte minst Donnes texter kan hålla tankarna sysselsatta under långa pass med snöräven eller stallpysslet som tar dubbelt så lång tid när det är kallt och snöigt.

Hans dikter är inte alltid lätta att förstå och det kan bero på att de skrevs för en liten krets vänner som kände varandra väl och sedan svarade med en ny dikt. Vad jag skullle vilja vara med där! Men det går ju inte. Då är det inte så dumt med en blogg där kloka vänner läser och kanske vill svara med en dikt tillbaka.

Därför valde jag denna dikt som exempel den handlar ju om hur vi alla hör ihop på denna jord, att vi andas samma luft och ska dela lika på jordens resurser om någon tar för mycket får någon annan för litet, det bara är så. Där är vi lika, John Donne och jag, vi tror att vi alla behöver varandra och beror av varandra. Därför tjatar vi om det.