De vise männen från österns länder var troligen vetenskapsmän och präster inom zoroastrismen som är en av världens äldsta monolatriska religioner, alltså en religion som tror att det finns fler gudar, men väljer att bara tro på och dyrka en enda gud, den goda guden Ahura Mazda. Det finns enligt dem en ond gud också: Angra Mainyu. När judarna kom till Persien under den babyloniska fångenskapen påverkades deras tro av Zoroastrismen på många plan och judarna påverkade zoroastrikerna. Daniels bok i GT visar detta: "En dag gav kung Nebukadnessar i uppdrag åt Ashpenas, sin överste kammarherre, att välja ut några israelitiska prinsar och ädlingar: 4unga män utan lyte, ståtliga att se på, bildade, kunniga och kloka, väl lämpade för tjänst i det kungliga palatset. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk.". Bland annat hade judendomen ingen föreställning om liv efter döden, paradiset eller helvetet, inte heller fanns någon fiende till JHWH som kallades Satan men genom Zoroastrismen införlivades sådana tankar i judendomen.

 

Zoroastrikerna vill leva enligt asha som innebär att man har en klar bild av hur tillvaron är beskaffad naturvetenskapligt, samtidigt som asha är att leva i fred och harmoni med skapelsen med hjälp av att tränas i goda tankar, goda ord och goda handlingar. Människan är sina tankar, ord och gärningar och hon kan alltid välja antingen det goda som representeras av den goda anden Spenta Mainyu, eller den onda Angra Mainyu. De där skämtteckningarna med en ängel och en demon som övertalar en person till goda respektiva onda vägval har alltså mycket gamla rötter för Zoroastrismen utvecklades ungefär samtidigt som judendomen mellan ca 1800-1000 f.Kr. Zoroastrismen får inte spridas med våld så läran spred sig långsamt över Mellanöstern men vid tiden för Kristi födelse var den den dominerande religionen i Mellanöstern och zoroastriska vetenskapsmän/präster hade högt anseende för sin vetenskap och religiösa integritet.