Innan judendomen mötte Zoroastrismen hade judar inte en dualistisk syn på tillvaron. De trodde att JHWH var den enda riktigt mäktiga guden och alla andra gudar var fel och onda. Judar trodde inte heller på en tillvaro efter döden Gud var de levandes gud väldigt konkret. Ps. 6 säger: "ingen åkallar dig bland de döda./ Vem lovsjunger dig i dödsriket?"

 

I Jobs bok framgår att det finns en fiende till Gud och människor som har tillträde till Himmelen, åklagaren, och denna gestalt blir väldigt lik Angra Mainyu i zoroastrismen och kallas numera Satan/Djävulen. Paradiset som plats efter döden kommer från zoroastrismen och tolkningen av ormen i Edens lustgård som en manifestation av Satan är inspirerad av denna religion. Att de tre vise männen hyllar Jesusbarnet kan man också se som ytterligare ett tecken på Jesus som en Messias som inte kommer med våld och erövringskrig. men också ett slags godkännande av andra religioners tankar.

 

Hur ska man som kristen se på att evangeliet enligt Matteus, det som sägs riktat mer än andra, till skriftlärda judar, lyfter fram dessa representanter för en annan religion? Min pappa tyckte det var ett bevis för att det finns sanningar även i andra uppfattningar om livet. Jag ser hur Matteus här ger stöd för tanken att vetenskapen kan användas till det goda och förklara ännu mer om det stora mysteriet skapelsen och Guds del i den. Vad tror andra om om de delar av judendom/kristendom som tydligt har influerats av Zoroastrismen?

 

Saddukéerna på Jesu tid var radikala på den punkten. De trodde inte på de delar av religionen som kommit in i judendomen efter babyloniska fångenskapen; änglar, demoner och livet efter döden avfärdade de helt. Dessa renläriga, som man tycker borde få allt stöd av Jesus, får det inte alls. Tvärtom varnar Jesus för deras lära: "[…] akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg. Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariseernas och saddukeernas lära. " Matt.16:11-12

 

Och när saddukeer tvistar med honom om livet efter detta står Jesus för den mer moderna zoroastriska synen på liv efter döden: "Samma dag kom det fram några saddukeer och sade att det inte finns någon uppståndelse, och de frågade honom: ”Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun. På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju. Sist av alla dog kvinnan. Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne.” Jesus svarade: ”Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt. Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen. Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni väl läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande.” Matt 22: 24-32

 

Denna syn på att uppenbarelsen kan bli större, förståelsen av livet bättre i mötet med andra religioner och filosofier har alltid varit omtvistad i judendomen, se på Mose som lever med prästen i Midjan, Jetro Reguel, och gifter sig med hans dotter Sippora. Jetro är inte bara asylgivare och svärfar, han är också den som hjälper Mose att styra och döma i Israel och han inspirerar till de lagar som moseböckerna är fulla av efter att Gud gett folket stentavlorna med de tio budorden. Sedan uppskattar Mose att en israelit som gifter sig med midjanitiskan Kosbi blir mördad tillsammans med henne i deras säng och därefter beordrar Mose en massaker på midjaniterna av religiösa skäl trots att midjaniterna också var Abrahams ättlingar och dyrkade JHWH, Israels Gud, men på lite annorlunda vis.