Som sagt var har det varit och är riktigt farligt att vara en kristen, en efterföljare till Jesus Kristus. Men det var inte lättare att vara den som kom just före heller. Johannes döparen, hans kusin, avslutade sina dagar fängslad, här ovan syns hans halshuggning på fängelsets bakgård, målad av Barock-Olgas käre Caravaggio. Just så här smutsigt och föga upphöjt var det nog det gick till när kungen av en nyck fick för sig att halshugga den besvärlige profeten som menade att han måste omvända sig. Att han skulle ge bort sitt överflöd till dem som levde i fattigdom, att han skulle reda upp situationen med sin bror vars fru han levde tillsammans med utan att vara gift med henne utan att hon var broderns änka. Kanske han också i enskilda samtal, som de hade fört kungen och Johannes, fått höra att den incestuösa förtjusningen han visade för brorsdottern Salome var något han måste göra upp med.

Att uppmana till förändringar i människors liv, förändringar som inte smeker medhårs som en nutida självhjälpsbok, är aldrig populärt. Ännu värre är det om man, likt Johannes, inte har några egna lik i garderoben som folk skadeglatt kan plocka fram och säga: "Hycklare(ett ord som just hycklare älskar att använda), hur har du deklarerat själv då? Vem gick du hem med för 22 år sedan enligt det där klippet på You tube? etc". Johannes bodde i öknen och åt honung och gräshoppor så han kan inte sägas varit girig och promiskuös, men galen det var han såklart. Eller som man uttryckte det på den tiden: besatt.

Ändå kunde tetrarken Herodes inte låta bli att känna sorg när han i fyllan och villan lovade Salome vad som helst när hon dansat så fint för honom. Uppmanad av sin mor begärde hon Johannes döparens huvud på ett fat och så blev man av med den galne ökenprofeten. Johannes lärjungar fck trots allt hämta kroppen och begrava den värdigt. Efter begravningen berättade de om Johannes död för Jesus. Jesus drog sig undan till en öde trakt för att vara ensam. Man kan anta att han ville sörja ifred men när han kom till den öde trakten fanns där redan en folkskara som väntade på honom och i stället för att sörja i ensamhet fick han kärlek till människorna och botade dem som var sjuka och tog sedan en matsäck bestående av fem bröd och två fiskar, välsignade den och bjöd hela folkskaran till bords i det fria. Tolv korgar fulla blev över efter kalaset.

Så det sades om de båda kusinerna:
Enligt Matt 11:16-19 berättar Jesus i en liknelse.
Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: 'Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.' Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: 'Han är besatt.' Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.' Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt."

Att leva annorlunda är alltså också att alltid ha rumpan bak hur man än vänder sig. Det är när jag vet med mig om att mycket i mitt liv behöver förändras som jag blir aggressiv mot budbäraren, även om budet bara består i en annorlunda livsstil. Den där konstiga livsstilen, som jag i hemlighet längtar efter, skaver och irriterar vare sig det handlar om en asketisk ökenprofet eller en lössläppt hippietyp utan framförhållning och integritet nog att säga ifrån när han behöver vara ifred.

Eftersom Barock-Olga har en tendens att dras till asketiska ökenprofeter snarare än lössläppta hippietyper ska nu Barock-Olga omvända sig och släppa sig riktigt lös. Barock-Olga presenterar en ganska ny sång, men texten är gammal, tagen från olika bibelställen, bland annat från Johannes döparens ord om Jesus. Dessutom är det en jättestor brittisk barnkör som sjunger i en jättestor kyrka i Chester. Det är att riktigt frossa för Barock-Olga denna tredje söndag i advent. Gör du sammalunda!