Louise Hollandine 18 april 1622 – 11 februari 1709
Jag hittade denna intressanta barockmålning när jag funderade kring bröderna Kain och Abel:
Men Louise gifte sig inte, hon var övertygad om att hon hittat hem i den katolska kyrkan. Hon var, som synes en begåvad konstnär och jag tycker mig se i denna målning av mamma Eva med sina små pojkar, en egensinnig teolog.
För vad ser vi i denna bild? Jo, två ganska jämngamla pojkar, enligt den europeiska konsttraditionen är lillebror Abel blond och storebror Kain mörklockig. Man ser hur pojkarna försöker fånga mammas uppmärksamhet medan hon sitter och försöker spinna en ulltråd, vilket förstås syftar på Abel och hans får, men också på Jesus som Guds lamm. Barockkonsten är ju full av sådana här symboliska detaljer, det är därför jag har svårt att tröttna på barockkonsten. Det intressanta är att man inte här kan se att Kain ska bli en mördare. Pojkarna är jämnstarka och jämnsöta, men Abel kommer närmast mamma med sin aprikos(?).
Intressant är också att se på Louises lillasyster Sophia som till slut blev tronföljare, målad av storasyster Louise:
En mörklockig kvinna med stor pondus och självklar auktoritet.
Stor integritet och auktoritet utstrålar också porträttet av Louise själv:
Tillbaka till målningen av Eva och Kain och Abel: Långt ner i bakgrunden strävar Adam med något arbete vilket jag finner intressant. På denna bild är det uppenbart att Eva har auktoriteten och om man tänker på den historia som berättas i Bibeln om hur Kain avundas Abel eftersom Gud verkar tycka mer om Abels offer än om hans eget, säger denna målning något väldigt radikalt: Gud symboliseras av Eva. Eva sitter ju där och spinner ullgarn och är mamma till Abel som teologiskt brukar räknas som en förebild till Jesus och dennes död på korset. Den himmelska föräldern skildras alltså som en kvinna. Kain och Abel försöker båda ge mamma ett "tackoffer". Och vad ligger vid pojkarnas fötter? En vindruvsklase och två andra frukter, kanske äpplen eller granatäpplen. Frukter som både symboliserar fruktsamhet och barn, men vindruvorna syftar också på Jesus och nattvarden till minne av hans död, och äpplen har med kunskapens träd att göra.
Den nästan skrattretande undanskymda position som Adam har är så iögonenfallande på denna målning. 1600-talets Europa ansåg mannen vara överhuvud i familjen men här hamnar Adam inte bara långt i en suddig bakgrund utan också långt nedanför Eva. Det är ingen ogenomtänkt slump. I barockens konst är symboliken alltid tydlig, liksom i barockmusiken: stigande tonskala betyder en stigande förändring. När Jesus begravs i Johannespassionen av Bach är tonskalan fallande. Högre upp i en målning betyder högre status. Eva är alltså den viktiga personen här, så klart, hon symboliserar ju Gud.
I Bibeln finns mycket av bildspråk som syftar på Gud och nämner kvinnliga egenskaper och funktioner, Gud som moder. El Shaddai, den ammande guden, fågelmamman som samlar sina kycklingar under sina skyddande vingar eller bara rakt av "Kan en moder glömma sina barn? Lika lite kan Gud glömma sitt folk." Men i kyrkan har man gått det patriarkala samhällets ärenden och talat om Gud enbart som manlig och fader. Louise Hollandine verkar inte följa den vanligaste kyrkliga traditionen i denna målning.
Var det för denna feministiska teologi som Louise Hollandine valde bort livet som furstinna? Katolska kyrkan har ju alltid haft karriärvägar även för kvinnor. Den protestantiska kyrkan var däremot sen att ge kvinnor ledande positioner i kyrkolivet. Louise Hollandine blev också abedissa för ett kloster i Frankrike där hon slutade sitt liv vid hög ålder.
Men Louise gifte sig inte, hon var övertygad om att hon hittat hem i den katolska kyrkan. Hon var, som synes en begåvad konstnär och jag tycker mig se i denna målning av mamma Eva med sina små pojkar, en egensinnig teolog.
För vad ser vi i denna bild? Jo, två ganska jämngamla pojkar, enligt den europeiska konsttraditionen är lillebror Abel blond och storebror Kain mörklockig. Man ser hur pojkarna försöker fånga mammas uppmärksamhet medan hon sitter och försöker spinna en ulltråd, vilket förstås syftar på Abel och hans får, men också på Jesus som Guds lamm. Barockkonsten är ju full av sådana här symboliska detaljer, det är därför jag har svårt att tröttna på barockkonsten. Det intressanta är att man inte här kan se att Kain ska bli en mördare. Pojkarna är jämnstarka och jämnsöta, men Abel kommer närmast mamma med sin aprikos(?).
Intressant är också att se på Louises lillasyster Sophia som till slut blev tronföljare, målad av storasyster Louise:
En mörklockig kvinna med stor pondus och självklar auktoritet.
Stor integritet och auktoritet utstrålar också porträttet av Louise själv:
Tillbaka till målningen av Eva och Kain och Abel: Långt ner i bakgrunden strävar Adam med något arbete vilket jag finner intressant. På denna bild är det uppenbart att Eva har auktoriteten och om man tänker på den historia som berättas i Bibeln om hur Kain avundas Abel eftersom Gud verkar tycka mer om Abels offer än om hans eget, säger denna målning något väldigt radikalt: Gud symboliseras av Eva. Eva sitter ju där och spinner ullgarn och är mamma till Abel som teologiskt brukar räknas som en förebild till Jesus och dennes död på korset. Den himmelska föräldern skildras alltså som en kvinna. Kain och Abel försöker båda ge mamma ett "tackoffer". Och vad ligger vid pojkarnas fötter? En vindruvsklase och två andra frukter, kanske äpplen eller granatäpplen. Frukter som både symboliserar fruktsamhet och barn, men vindruvorna syftar också på Jesus och nattvarden till minne av hans död, och äpplen har med kunskapens träd att göra.
Den nästan skrattretande undanskymda position som Adam har är så iögonenfallande på denna målning. 1600-talets Europa ansåg mannen vara överhuvud i familjen men här hamnar Adam inte bara långt i en suddig bakgrund utan också långt nedanför Eva. Det är ingen ogenomtänkt slump. I barockens konst är symboliken alltid tydlig, liksom i barockmusiken: stigande tonskala betyder en stigande förändring. När Jesus begravs i Johannespassionen av Bach är tonskalan fallande. Högre upp i en målning betyder högre status. Eva är alltså den viktiga personen här, så klart, hon symboliserar ju Gud.
I Bibeln finns mycket av bildspråk som syftar på Gud och nämner kvinnliga egenskaper och funktioner, Gud som moder. El Shaddai, den ammande guden, fågelmamman som samlar sina kycklingar under sina skyddande vingar eller bara rakt av "Kan en moder glömma sina barn? Lika lite kan Gud glömma sitt folk." Men i kyrkan har man gått det patriarkala samhällets ärenden och talat om Gud enbart som manlig och fader. Louise Hollandine verkar inte följa den vanligaste kyrkliga traditionen i denna målning.
Var det för denna feministiska teologi som Louise Hollandine valde bort livet som furstinna? Katolska kyrkan har ju alltid haft karriärvägar även för kvinnor. Den protestantiska kyrkan var däremot sen att ge kvinnor ledande positioner i kyrkolivet. Louise Hollandine blev också abedissa för ett kloster i Frankrike där hon slutade sitt liv vid hög ålder.
Kommentarer
Postat av: Anders Gunnarsson
Mera kvinnor i Kyrkan och mera Kyrka ibland svenska kvinnor som män!
PS! Kul att se dina inlägg här och var. DS!
AveMarisStella-Anders
Postat av: Alma-Lena
Tack Anders! Vad kul att du tittade in här på denna stillsamma blogg. Kan vara uppfriskande i hetluften ibland, men skönt att retirera hit till min konst, min häst och min musik.
Håller förstås med till 110% om kyrkan och människorna! Jag gillar dina inlägg också, du har som ett annorlunda mindre betonghäckmässigt perspektiv på det heliga.
Trackback
