Redan i Bibeln förekommer varningsord mot kungadömet som statsskick. Israels folk hade inte kung som alla deras grannfolk. I stället hade de ett "big man-system" med olika domare som ledde landet i kriser och valdes ut av de äldste. En av domarna hette Debora och hon ställde bara upp efter mycket övertalning. Domare var alltså inga maktgalna heltidshärskare med anspråk på höga apanage och praktfulla hov. De byttes ut mot nya domare allt efter behov hos folket.

Men när den siste domaren, Samuel, blev gammal ville Israels folk bli som alla folk runt omkring dem och få en kung. Då blir deras Gud arg och säger till Samuel att varna dem för att ta sig en kung: "Detta blir den kungs rätt som kommer att regera över er: Era söner skall han ta och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller också skall de tvingas att springa framför hans vagnar. Andra av dem skall han  ta och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skall tvingas att plöja hans åkerjord och inbringa hans skörd och tillverka hans krigsredskap och hans vagnsredskap.

 Era döttrar skall han ta till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och skall ge dem åt sina tjänare. Och han skall ta tionde av era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. Dessutom skall han ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa ynglingar, likaså era åsnor och använda dem för sitt behov. Av er småboskap skall han ta tionde och ni skall vara hans trälar. När ni då ropar om hjälp för den kungs skull som ni själva har utvalt åt er, då skall Herren inte svara er." 1 Sam. 8:11-18

Israel fick sina kungar och det gick precis så som Herren sagt genom sin profet Samuel, den siste domaren. Den mest berömde av dem var David, Israels andre kung. David jättedödaren och musikern. Så här tänker sig Rubens att den åldrade David såg ut med sin harpa.

David betedde sig kungligt. Hans förhållande till kvinnor är belysande. Först gifte han sig med sin företrädare Sauls dotter Mikal som vågade livet för hans skull. Detta lönade han med att skaffa sig en hoper andra fruar, bland annat dessa: Ahinoam, Abigail, Maaka och Egla. När Saul därför gifte bort Mikal med en annan man, Paltiel, som av allt att döma verkligen brydde sig om sin fru, skulle David ändå prompt tvinga tillbaka henne till sitt palats, där alla hans andra fruar och deras barn väntade.

 David var troligtvis helt ointresserad av Mikal, han vill bara visa att han var kung nu och Saul var död. Han brydde sig inte om Mikals nya liv med Paltiel. Han brydde sig inte heller om sin undersåte Paltiels väl och ve. Paltiel följde gråtande med Mikal på vägen till palatset tills Davids bundsförvant Abner befallde honom att vända hem igen. 2 Sam. 3:12-16

David är ändå en av de bättre kungarna om man får tro GT, så vi förstår ju att Samuel hade rätt;en kung är inget att trakta efter. Absolut makt korrumperar och ärvs den dessutom kan det bli riktigt farligt.