Ridskolan i Saumur är som sagt var en riktigt gammal ridskola grundad redan under senrenässansen i slutet av 1500-talet, eller tidig barock, av Henri IV, Frankrikes "bon roi". Han var kungen som skrev den första lagen om religionsfrihet och den toleransen lever kvar på ridskolan i Saumur. I vanliga fall präglas hästvärlden, liksom alla andra "nördiga" sammanhang, av intolerans. En som sysslar med westernridning har inget till övers för "engelsk" ridning-vilket betecknar allt annat utom western och travsport i deras värld.

Lite grann som Amish-folket använder ordet "English" om alla som inte är Amish. Ingen kan väl glömma slutrepliken i "Vittne till mord" när Harrison Fords karaktär lämnar amishfamiljen där han bott för att skydda den lilla amishpojken som är mordvittnet i filmens titel: "Be careful out among them English" En hel världsbild ryms i dessa ord; mannen sa både att Harrison Fords karaktär nu var en av dem, alltså ryms det mycket kärlek i orden. Men där finns också inställningen att vi är inne och de andra är utanför och inte riktigt att lita på.

Så fungerar all ingrottning och intolerans. Man delar in världen i vi och de och de som inte är med oss är på ett eller annat sätt emot oss och definitivt är "de" alla ute i kylan. Jag tog bara ett exempel inom hästvärlden, det finns hur många som helst. På min gamla ridskola fick absolut inget annat än europeiska sporthästar inhysas, helst skulle de ha Robin Z i stamtavlan. Ridskolan är kommunal och alltså finansierad av skattemedel, men rasismen fullkomligt flödade hästraser emellan. Inte ens den stackare som hade betalat 1000 kronor för att få stå i snabbkö till stallplatser hade i verkligheten minsta lilla chans att få in sin häst om de hade en arab, welshponny eller kanske en nordis.

Skulle man dessutom ha sysslat med westernridning eller, som denna bloggare,barockridning, vore det så kört som det kan bli. Ja, en ridlärare fick sluta eftersom hon en gång hållit en lektion där eleverna fick träna sin balans på ett sätt som från läktaren uppfattades som "western". Nej på den ridskolan var man "vi" om man hoppade höga hinder på tid med sin europeiska sporthäst, alla andra var "them English".

Därför är L'école national d'équitation i Saumur så befriande. Man har inte bara olika hästraser där; allt från det franska varmblodet (motsvarigheten till det svenska varmblodet),  som på franska kallas Selle-Francais (ursäkta att jag inte har någon sedilj på c:et, har inte lyckats klura ut hur man skriver franska skrivtecken på Mac ännu) till barockrasen lusitano. Man rider fälttävlan på pigga anglo-araber och engelska fullblod och man håller på med hoppning, dressyr, monté och barockridning. Allt på samma ridskola. Jag vill tro att ridskolan i Saumur är så framgångsrik, långlivad och framstående just för att man inte grottat ner sig i hästrasism eller fåniga diskussioner mellan olika hästdiscipliner.


Jag har själv en welshponny och rider vad som brukar kallas barockridning, men nog tar vi en tur i skogen ibland över stock och sten så en fälttävlansponny hade fått ta i för att hänga med. Ewa-Kristina, som är en av mina duktiga instruktörer, tränar också travhästar, denna hästgrupp som föraktas av de flesta ridande hästmänniskor, och hon tar med sig lärdomar från gamla travtränare som våra hästar har nytta av. Precis som jag försöker ta till mig det som är gott av olika hästmänniskor i olika delar av hästvärlden.

Livet blir rikare och intressantare så. Dessutom mår hästarna bättre av det, ingen levande varelse mår bra av ensidighet. Detta gäller ju faktiskt inte bara hästar och hästsport-eller hur?