Alla evangelier berättar noggrannt om Jesu sista timmar i livet, timme för timme, allt han sa som de kunde minnas-tillsammans kom de ihåg sju meningar. Dödsögonblicket skildras som dramatiskt; Jesus ropar högt berättas det och någon av kvinnorna som följde Jesus minns att han sa: Fader i dina händer lämnar jag min ande. Johannes nämner också att han sa "Det är fullbordat" innan han gav upp andan. De som stod på avstånd berättar att templets förlåt rämnade mitt itu och det blir en jordbävning. Men när han dött tystnar berättelsen. Som om minnet förlamats av sorgen, varför berätta något, allt var ju slut nu?

Eller berättade kvinnorna som stod på avstånd och de som stod vid korset om hur de förvirrat försökte få ta ner kroppen och tvätta den? Berättade de att de kände sig lättade, nu var hans hemska plåga slut? Spottade de på soldaterna som dödat och torterat Jesus? Ropade de förbannelser mot prästerna som utlämnat honom till romarna? Vad gör soldaterna när de krossat benen på dem som fortfarande levde och stuckit spjutet i Jesus för att se om han var död?

Ja inget av det får vi veta. Berättade de om detta så är det inte vad som bevarats till vår tid. Sådan är ju den här gamla berättelsen, vi ser bara förgrunden, inga känslor refereras, bara händelser och citat. Kanske är det därför de fortfarande fängslar oss-vi får fylla i känslorna hos kvinnorna som står på avstånd och bara hör det Jesus ropar på korset, vi får föreställa oss själva hur de tre som släppts fram till korsets fot reagerar när Jesus adopterar bort Johannes till sin mamma Maria eller när de hör hur soldaterna och de meddömda hånar honom. Den inre monologen var inte uppfunnen och hade förmodligen ändå skalats av genom den muntliga traderingen tills berättelserna skrevs ner 20 till 50 år efter att dessa händelser inträffade.

Just i avsaknaden av inre monolog, beskrivningar och utvikningar kan vi alla identifiera oss med historien och ställa oss vid korset; som soldaterna som kastar tärning om Jesu kläder, som Marias väninna Maria eller Maria från Magdala som hade stött hela Jseus-projektet med sina goda inkomster, som officeren som yttrade att Jesus var Guds son trots allt eller i gruppen av kvinnor som står på avstånd och bara hör Jesu höga rop.