Joakim von Anka är rik, men han är inte född rik. Hans originalnamn på engelska är Scrooge mac Duck för han kom från Skottland som 13-åring till Ankeborgstrakten och skapade där, ur sin första intjänade turkrona, sin oerhörda förmögenhet. Det är hans heligaste föremål och den onda Magica de Hex vill ständigt stjäla den för att kunna bli så rik som han. De religiösa inslagen fattas verkligen inte i denna berättelse. Joakim von Anka blottlägger verkligen mammonismens sanna natur och vårt eget slaveri under den-för vi sympatiserar ju med Joaikims kamp för att behålla sin turpeng och sina enorma pengavalv.

Joakim är en riktigt amerikansk self made man från en enda turkrona har han med list och girighet byggt upp sin enorma förmögenhet så att han nu är den rikaste ankan i världen. Ord som tur eller nåd ser han som en skymf. Det är hans egen förtjänst att han blivit rik. Att han haft tur med sin första krona, med att hitta guld, fast många jobbade mycket hårt utan att någonsin hitta något annat än sand, vägrar han inse. Tacksamhet ligger inte för Joakim von Anka, han har bara sig själv att tacka för allt-tycker han.

Hur ofta är inte jag precis som Joakim. Jag inbillar mig att det på något sätt är min förtjänst att jag fötts i Sverige just nu med fri skola, sjukvård och utan svält en för den arbetslöse. Jag tycker att jag minsann jobbar så hårt, pluggar så mycket är så flitig som mamma att jag förtjänar alla fina barn, maten på bordet, min hälsa, min underbara häst, alla fina vänner.

Nej, vännerna inser jag faktiskt att jag inte förtjänar, jag är en usel vänvårdare just för att jag försöker förtjäna mitt uppehälle så frenetiskt. Men denna fastetid har jag ständigt blivit påmind om fåglarna under himmelen och liljorna på marken. Jag inser att jag lever av nåd- mitt liv är en lång turlista: Vilken tur att jag föddes i Sverige. Vilken tur att jag föddes nu och inte under stormaktstiden till exempel. Vilken tur att jag var på BB när två av mina söner var tagna av att nästan strypas av navelsträngen under förlossningen. Vilken tur att jag lär mig så lätt och kommer ihåg allt jag läser. Vilken tur... ja listan är hur lång som helst, den tar aldrig slut.

Jag hade en gång när jag var mycket ung en metalgrupp tillsammans med min bror och hans bästis Tomppi (teologiskt tvilling till min make). En låt jag skrev till vår föreställning "Jakten på Hakkas-Berra"handlade om tacksamhet:

När jag tänker på den tid som gått,
på allt som är borta och på allt jag fått,
vill jag dela med dig-det som Jesus gett till mig:
Vänner att lita på , kärlek trots mitt humör
Herrens hela livet och himlen när jag dör

Jag har börjat hitta till den tacksamheten igen. Jag lever av nåd, bara nåd, och det enda jag vet är att nåden räcker.

Joakim von Anka-kom ut ur ditt kassavalv och se på fågarna under himmelen och liljorna på marken med mig. Vi tar emot våren tillsammans med tacksamhet, låt Magica de hex få din turkrona och Björnligan kan gott få slita med att vakta dina instängda kassavalv-det är din tur nu-det är din TUR nu att leva!