Maria och Marta är välkända systrar i Bibeln. Där Marta får stå för det flitiga och Maria för det kontemplativa i tillvaron. Vi har väl alla en tendens att tycka som Marta att de där lata Mariorna borde hjälpa till lite mer. Jag är inget undantag.

På något sätt vågar varken jag eller Marta tro på att vi kan få saker utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Vi vågar inte lita på att den som tar hand om sparvar och klär maskrosorna i guld skulle mäkta med att ta hand om oss. Vi tror att vi kan lägga både en och annan aln till vår livslängd med all vår möda. Men så står man där alldeles maktlös och ser att det är faktiskt inget jag kan göra nu.

Jo nog har jag fått tänka på sparvarna under himlen denna fastetid. Nog har jag fått luta åt Gud mer än en gång som det så ofta blir när man saknar fast jobb fast man jobbar mer än heltid. Om man någon gång råkar få sin lön i tid får man betala hiskelig restskatt eftersom systemet är gjort för fastanställda och inte den växande skara vikarier, korttidsanställda och uthyrda som jag tillhör. Det är inget val, absolut inte, men så ser arbetsmarknaden ut nu för tiden. Man anställer inte folk om man kan undvika det.

Jag har alltså fått lita på nåden ofta denna fastetid.

Nu ska ni få höra en berättelse om ett vardagsmirakel: den 16 december 2010 tappade jag min börs just innan jag skulle åka till Halmstad för sluttentor i min kurs. Jag letade över allt, den var för ovanlighetens skull full med kontanter ca 500 kronor eftersom lille Elis sålt panda-prylar och jag tagit betalt för några av dem under dagens lopp. Den stod inte att finna. Det var bara att spärra kort och fixa nytt körkort och allt annat tjorv som blir.

Men så i morse, när den dyre maken jagade lille Elis runt gården eftersom den sistnämnde vägrade sätta på sig ytterkläder, hittade maken min börs som i godan ro legat i djupsnön och bidat sin tid tills den verkligen behövdes. Det var som om Gud lagt in över femhundra kronor på ett sparkonto för att användas vid nödtillfälle.

Detta tillfälle är verkligen nu. Nu kan vi låta barnen få påskägg på Påskdagens morgon och det löser sig med en massa saker som vi inte haft någon lösning på. Över femhundrakronor och en hel hoper frimärken(låg också i börsen) till alla påskkort vi ska tillverka nu när det finns utrymme för lite lyx när fastan är över.

"Vissa dagar flyter som en mäktig norrländsk älv-andra dagar står man knappast ut med sig själv.
Andra dagar är det Nåd, bara nåd" så skaldar Ingmar Johánsson. Och det är ju sant, alla dagar är inte likadana. Men just nu är det Nåd bara nåd som gäller och det är ett väldigt vilsamt tillstånd.