Årets kalender i TV är bara så underbar! Jag brukar ha total mediefasta i advent, men i år är Tjuvarnas jul ett stort och viktigt undantag som på alla sätt förstärker adventskänslan. För denna fantastiska serie i sann Charles Dickens-anda kan jag bara kapitulera. Fattigdomen är äcklig och frusen, tjuvarna fattiga och falska, skurkarna är bottenlöst ondskefulla och de renhjärtade är just renhjärtade. Mitt i detta står Kurre som vacklar mellan att vara den renhjärtade och snälla kille han är och den loser till ficktjuv alla andra ser i honom. Han är en vuxen Oliver Twist som aldrig slapp ur Fagins våld. Fast här heter Fagin Madame Bofvén, en sjörövare med massor av Indiana Jones -trick i bakfickan för att skydda sin enorma skatt.

Direktörskan är den andra stora skurken som i Hollywood naturligtvis hade gestaltats av Glenn Close. Men nu är inte detta Hollywood och det är en av Tjuvarnas juls stora förtjänster. Skådespeleriet står på topp och folk ser ut som folk. Trots det Dickens-liknande överdrivna i karaktärerna är rollgestaltningarna trovärdiga. Kurres vuxne Oliver Twist, Helan och Halvan(poliskonstaplarna Jansson och Jönsson), Djävulen bär Prada-chefen ( ja, direktörskan kunde ha gestaltats av Meryl Streep också) och Astrid Lindgren-Charlie. en äkta Kajsa Kavat/Pippi Långstrump, men också en Anne på Grönkulla som kommer med gemenskap och glädje till ensamma Kurre och Gerda och får ihop en familj av dem; jag tror på dem alla.

Referenserna till klassikerna är många och gör detta till en serie som roar hela familjen. Mormor känner igen Helan och Halvan, cineasten får hur många tillfällen som helst att imponera och samtidigt kan barnen roas, utan minsta förkunskap om Charles Dickens, matinéfilmer eller ens Astrid Lindgrens värld.

Tjuvarnas jul är ändå ett helt eget verk som tar upp svåra sociala villkor på ett för alla begripligt sätt. Någon kultursnobb i radion påstod att kalendern romantiserar fattigdomen. Det ser jag inte alls. Tvärtom är det för första gången på mycket länge vi verkligen utmanas i synen på det kapitalistiska samhället. Tjuvar liksom rika är totalt förblindade av rikedomens lockelser och låter alla mänskliga hänsyn vika för girigheten. Trollet får mat och en säng att sova i men belönar Kurre med att stjäla den dyra julklappsdockan av Charlie. Vari ligger det romantiska i det?

En annan person som absolut inte bidrar till att romantisera tjuv- och roffarsamhället, som vacklar mellan sin högfärd, fjäskande feghet mot överheten och riktig rättrådighet, är polismästare Lönnroth. Vi vet ännu inte hur det går, men jag tror att hans högfärd kommer att skamset få vika i slutet och både han och Kurre kommer nog att förlora respekten för giriga maktmänniskor i sin omgivning, jag kan ha fel-men jag kan min Dickens och Tjuvarnas jul utlovar ett slut där många får omvärdera sina liv.

Naturligtvis kommer Gerda och Kurre och Charlie att bli den familj de är till slut. Även om det ser mörkt ut just nu kommer den rättrådiga Gerda, modiga Charlie och snälle Kurre att segra. För det här är en äkta  adventssaga och hur var det nu G.K Chesterton sa?

"“Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras.“