Önskejojk blev önskebild

Va fin :) såg ett tv program för något år sedan om ett folkslag i rysslan som heter dolgan, misstänker starkt att dom tillhör samma nordliga renskötar kultur.



http://www.youtube.com/watch?v=YQiR6X9of2I

Kanke, men det är ju så att man lever efter de förutsättningar naturen ger och man behöver knappast vara jättenära släkt för att utnyttja liknande naturförhållanden på liknande sätt.



Det är intressant att så i övrigt olika folkslag som t ex masaijer i Östafrika och samer i Norden har så lika smak vad gäller mönster och färger.



Sydafrikanska tjejer sjunger med samma teknik och energi som Mari Boine.



Hästfolk i Ryssland och Mongoliet lever också ganska likt som samer gjorde förr.Folk i Wien lever ganska likt som folk i Stockholm eller Singapore.



Det visar, tycker jag, att vi alla är människor och mer lika varandra än vi ofta inbillar oss. Vi bara anpassar oss efter den natur vi lever i och av.

Tack ska du ha för ditt engagemang, om du nu inte lyckades hitta den aktuella jojken, så veta jag att du har iallafall gjort det du har kunnat. Jag får vara nöjd med hans tavla ”Den vita renen”, den är inte dum den heller. Tack än en gång!

Vad som är speciellt just för Lars Pirak är att hans renar oftast eller alltid färdas från höger till vänster på duken och dessutom i takt.

Detta är bara en kul iakttagelse

Jovisst! Det gör de. Kanske är han högerhänt, när jag var i värsta häst-tecknaråldern kändes det alltid mest naturligt att hästarna var vända åt det hållet. Eller har han en tanke med det?



Takten: islänningar avbildas ju oftast i tölt med flygande man och man eftersträvar i foton en öppen sida, där det benpar som vetter mot kameran sträcker fram frambenet och bakbenet bak. Fast här har han två "öppna" och två "stängda" renar, så det kanske inte är hans tanke. Effektfullt återgivande av renens vackraste rörelser är det iaf.



Jag gillar också att mannen i akkjan har hög hatt och ser ut som en karaktär i en kurbitsmålning; kanske Elias på väg till himlen?

Lars: Mitt namn föll bort, jag vill inte alls vara på anonym distans med dig!Tack för klippet! Mycket fina hästar där också.



Jag har en kompis från Iran som flyktingplacerades i Kiruna. Han tyckte att vi i Kiruna såg ut som folk från Turkmenistan, du kanske har rätt. Men vi människor är ju alla så nära släkt med varandra så det kanske bara är de naturliga förhållandena som gjort det.



Annars har ju kontakterna här på Nordkalotten alltid gått i öst-västlig riktning, inte söderut, så nog har det säkert kommit någon söt flicka eller stilig pojke från dessa trakter till oss.



Min idol: För högerhänta är det lättare att måla, teckna åt det hållet, kanske är det därför? Hur som helst har han fångat renens vackraste rörelsemönster. Jag gillar också mannen i akkjan med hög hatt. han ser ut som en karaktär i en kurbitsmålning. Kanske Elia på himmelsfärd?

Alma-Lena, det är nog inte en hatt i ordets bemärkelse. Där Lars Pirak härstammar ifrån har dom en mössa tillhörande kolten, av den modellen som av vissa kan tolkas som en hatt, fast den ska inte vara riktigt lika hög som på målningen.

Förövrigt tror jag mycket på din teori om högerhänta.

Min idol: Just det, hatten är för hög, vilket i måleri, t ex under barocken, och abslout i folklig konst som kurbitsmålningar i Dalarna, utmärker en speciell person.



Jag tycker Pirak lyckats med att göra denna målning spännande genom denne ensamme man i utmärkande huvudbonad. I en målning som konstnären är nöjd med är nog knappast hatten "fel", någon tanke har han säkert med den. En hund och så resten som bara är renar. det verkar inte vara en rajd med många som flyttar, bara denne man med sin hund och sin bästa ren.



Det är därför jag tänker på Elia eller någon annan utmärkande gestalt som brukar förekomma i dalmålningar. Men det är ju det som är så bra med konst, vi kan alla se olika saker, olika berättelser i samma bild.

Min tolkning är att mannen i akjan är ute och samlar ihop sin renhjord och i detta fallet är det några strövrenar som han försöker mota, mot den samlade hjorden. Körhärken som han använder är en motsvarighet till dagens snöskoter. Man kan även uppfatta att han inte är alltför långt hemifrån.

Min idol: Jo, du är praktisk du, men jag tycker mannen ser ut att vara på väg förbi renarna och hunden har, liksom mannen, blikcen riktad framåt och inte mot renarna. Det är som om han har en så snabb och stark ren att den springer i kapp och förbi de fria renarna.



Den vita renen har ju också ett tydligt ansiktsuttryck som gör att jag tror den är mer än en vanlig ren och mannen i akkjan är ingen vanlig person. Den vita renen rör sig ju också annorlunda än de övriga renarna, kanske flyger han ovanför backen-är det en änglaren?

Alma-Lena; jag tycker att du har en mycket intressant tolkning om "Den vita renen;s" framfart och ansiktsuttryck. Mannen i akjan kanske är ute i ett speciellt syfte, han kanske är en budbärare och ute för att hämtar någon till en speciell händelse- den är nog en änglaren!

Min idol: Ja så kan man också se det! Han är inte på väg bort utan hem med någon som han väntat länge på. Därav ivern. Jag kommer att tänka på Peter Gabriel: Solsbury hill. Ska göra ett inlägg om den så förstår du vad jag menar.

Alma-Lena: Jag håller fullständigt med dig.

Här pratar man om två helt skilda stilar.

Vélasquez:s målningar räknas kanske till den symbolismiska konstarten, emedan Pirak håller sig mera åt naivrealism. Bägge konstarterna har ju naturligtvis sin tjusning.

Jag ser att mitt senaste inlägg har tydligen hamnat helt fel, ska vara under fliken "Barockhästar" istället. Jag ber om överseende.

Jag ser att mitt senaste inlägg har tydligen hamnat helt fel, ska vara under fliken "Barockhästar" istället. Jag ber om överseende.