Sjätte söndagen efter Trettondagen
I det mörka nordiska land där Barock-Olga haft förmånen att födas och växa upp har man sett fram emot julen med stor förväntan, stora som små. När denna vinterns stora höjdpunkt kom ville man inte släppa taget utan förkunnade, med glöden hos en självhjälpsboksförfattare på promotionturné: "nu är det jul igen och julen varar intill påska". En affirmation som förstås inte alls stämde. Det är inte bara fastan som kommer däremellan utan också oxveckor, februaris slanka månad och en hel lång rad kalla vardagsmorgnar när man ska upp i mörka ottan för att få det att gå ihop. Dessutom kan påsken ibland ligga väldigt långt bort, som i år.
Det finns dock en mer konkret tröst än självhjälpsaffirmationer på vägen mellan juleljusen och påskens alla färger; kyrkoårets söndagar och festdagar, som exempelvis Kyndelsmässodagen. Är påsken, som i år, sen hinner vi dessutom med en extra söndag som inte återkommer så ofta: 6:e söndagen efter Trettondagen. Barockbloggens läsare Andreas Holmberg upplyste om detta intressanta förhållande som absolut är värt en helt egen bloggpost. Nästa gång vi får denna rastplats under oxveckorna är 2038.
Andreas Holmberg berättar i kommentarstråden för 13:e februari att detta fenomen beror på att Trettondagen i år låg nära nästkommande söndag samtidigt som påsken är sen; i år får vi vänta med att fira påskens under till den 24 april. Sjätte söndagen efter trettondagen bjuder alltså på en extra liten julförlängning, när vi som bäst behöver den. Denna dag har också temat: Gud verkar nu, en uppkäftigt positiv affirmation som för Barock-Olga känns som en alldeles növändig självhjälp för att ta sig igenom denna turbulenta tid av tidiga morgnar, oroväckande nyhetsflöde och stram budget.
Kyrkoåret är så funtat att hela veckan börjar med söndagen som sedan präglar veckan som följer med sitt tema. Nu lever vi alltså den veckan, som samtidigt är vänliga veckan(minns någon mer än Barock-Olga den?). Det känns hoppfullt!
Så vi firar denna vänliga vecka och jag tackar Andreas Holmberg med en julkonsert för stråkar av Giuseppe Torelli:
Är inte Vänliga veckan på hösten? Det kanske är för att du är så vänsäll som du fått för dig att den är nu. Eller är det kanske en annan vänlig vecka än den vanliga du tänker på?
Bråddjup: Du kanske har rätt, när jag var barn prenumererade mamma på Svenska journalen och de lanserade ju vänliga veckan. Jag var så säker på att det var nu, hade för mig att man fick tulpaner ibalnd med anledning av veckan, men jag står på ytterst osäker grund här så du har säkert rätt.
Jag väljer dock att vara extra vänlig hela veckan. Enligt mig bör vi fira vänliga veckan 50 veckor om året och så kan vi vara sura de två återstående, det blir lagom.
