Perrault skrev under barocken sin Gåsmors sagor en del av de sagorna finns också i brödernas Grimms sagosamlingar från romantiken. I morse ville minstingen mysa i sängen på morgonen och läsa sagor. Han har nyss fått en bokkasset med olika Grimm-sagor; den vi läste först var «Rumpelstiltskin». Sonen berättade att den var en riktig hemsk historia med en mamma som gör något riktigt hemskt. Hon lovar att ge bort sitt barn! «Du skulle aldrig göra något sånt!»


Nej, det är klart älskade ungen min, så är det; varken Rumpelstiltskin eller vargen får ta dig ifrån mig! Två sagor i boxen handlade om barn som lovades eller lämnades bort och det avspeglar förstås den tradition man hade av att lämna bort barn til fattiga ammor som jag berättat om under veckan.

Det är nog ingen slump att båda barnen i sagorna var flickor. Flickor kunde lämnas bort för att inte hämtas hem i högre grad än pojkar. Det sägs att under barocken drog kärror genom Paris och samlade upp spädbarn som kördes ut på landet till ammor som kunde ta emot upp till fem spädbarn från rika föräldrar i Paris. Det sägs att det är därfifrån uttrycket «tappad bakom en vagn» kommer, för man var kanske inte alltid så noga med att se till att alla barnen följde med hela vägen.

De rika mammorna födde barn med mindre än ett års mellanrum, de kunde få 15-20 barn, medan fattiga fick betydligt färre barn. Att noblessens kvinnor födde barn var ju inte konstigt det var ju deras enda riktiga uppgift i livet, att skaffa arvtagare till sin make. I så fall var ju förstås flickor mindre värda en pojkar.  Flickorna kunde lämnas kvar på landet och var säkert välkomna som gratis arbetskraft.

Lilla Rapunsel har säkert funnits, flickan som lämnas bort och aldrig hämtas tillbaka och sedan muras in i ett torn av den gamla häxan som tagit hand om henne när hon växte upp. Detta måste ha varit trösterika sagor, trots sina grymma detaljer, för alla de barn som aldrig kom till sina biologiska föräldrar igen eller som hade så vidriga föräldrar att de drömde om att de egentligen vara barn till kungaföräldrar som gråter och saknar dem varje dag och bara genom hot lämnat bort sitt älskade lilla barn.

I Sverige fanns mer praktiska tröstesagor. Här kunde man drömma om att bli lyckligen adopterad av tre snälla tanter som råkar känna en lagom sträng skollärare så man får gå i skolan. Jo, för nog fanns dessa bortglömda barn i Sverige också. Sverige var ett fattigare land och barnen var nog oftare verkligt föräldralösa, men nog fick de slita ont som fosterbarn på arbetsintensiva gårdar och torp de också. Det fanns inte bara en Tvätt-Kristin i landet. Det var nog tyvärr tanterna som var mer ovanliga.

Min käre make stöder SOS barnbyar som arbetar för att barn ska hitta antingen sina färgglada tanter eller åtminstone få en fin barnby där de kan bo och undervisas av farbror blå under trygga hemförhållanden. De har bland annat roliga presentidéer till den som har allt, kolla in här.

Fick en länk av bloggvännen Lars som ledde till Jordi Savalls orkester. Härligt dansant barockmusik av det folkliga slaget på barocktidens instrument. Kolla in trummisen! Nu ska jag och mina ungar dansa!