Catharina Hoft med sin amma målad av Frans Hals, nederländsk barockmålare

François I som införde franska som officiellt språk i Frankrike var pappa till Henri IV, le bon roi.   Denna vänlige och tolerante person skrev ändå nogranna instruktioner om hur hans barn skulle piskas noggrannt eftersom det varit så bra för honom under hans uppväxt. Uppfostringsmodet var sådant och man såg med medlidande på de stackars fattiga barnen som inte hade samma uppmärksamma föräldrar som lät dem vara opiskade och därmed allmänt ouppfostrade.

Henri IV höll alltså fast vid medeltida uppfostringsideal där inte bara spädbarn utan alla underställda kunde få smaka på piskan för alla möjliga förseelser även i förebyggande syfte. Under de följande århundradet började man fundera kring detta, t ex seden att lämna bort barn till fattiga ammor, där barnen för övrigt ofta dog av vanvård och undernäring. Myten om att man kan ligga ihjäl sina spädbarn om man är nykter och frisk som förälder och sover med barnen härrör från denna tid. Präster som fick många ammors bikt visste att de dödade de små barnen i sin vård, eller vanvårdade dem. Så ville man förhindra små kvävda spädbarn med ursäkten att ammorna legat ihjäl barnet, genom att förbjuda folk att ha spädbarn sovande i sängen.

Det var det första tecknet på att man började reflektera över vad som egentligen hände med de små under livets första år-och drog en slutsats av det. Nu var det kanske inte den mest barnvänliga slutsatsen. Men det ledde vidare till att man började fundera över varför alla som hade den ringaste möjlighet till det skulle lämna bort sina späda barn till fattiga ammor. Tankar om att mammorna själva skulle amma sina barn boch att papporna skulle hjälpa till genom att engagera sig i barnens läxläsningörjade framföras. 200 år efter Henri IV när den franska barocken lider mot sitt abrupta slut– revolutionen– kommer Jean–Jacques Rousseaus «Emile» med råd om barnuppfostran som han visserligen inte följde själv, men som definitivt införde begreppet barndom i det europeiska medvetandet.

Ett vittnesbörd om denna nya syn på barn och om vem som skulle ta hand om barnen finns i den spridda barnvisan «Blinka lilla stjärna där» som även på svenska har en viss undersökande attityd till världen, men i originalet blir det tydligare att barnen till medelklassföräldrar kunde fostras i hemmet:

Ah! vous dirai-je, maman,                       Åh, ska jag säga dig mamma
ce qui cause mon tourment?                   vad det är som plågar mig?
Papa veut que je raisonne,                      Pappa vill att jag ska tänka/resonera (förnuftigt)
comme une grande personne;                 som en vuxen person;
Moi, je dis que les bonbons                     Jag, jag säger att godis/karameller
valent mieux que la raison.                     är mer värt än förnuftet.


Men bruket med ammor fortsatte länge än. I början av 1900-talet var det mestadels som fosterföräldrar till ensamstående mammors barn, mammor som jobbade med yrken där barn inte kunde vara med inom industrin och andra som inte kunde ta hand om barnen själva. Överklasseden hade flyttat ner genom samhällsklasserna och nu är den tack och lov utdöd. Tyvärr envisas människor fortfarande med att försöka få späda barn att sova ensamma från sin första dag utanför mammas varma gungande, sjungande livmoder. När ska dylik vidskepelse försvinna?

Ett gott recept på linssoppa: 2 dl röda linser sköljes medan en hackad lök fräses i lite olja. Tillsätt I burk konserverade tomater, , de sköljda linserna, ca 7 dl vatten och en grönsaksbuljongtärning eller motsvarande pulver/fond. Lägg i en eller två finhackade (inte pressade) vitlöksklyftor. Låt puttra i 15 minuter. Mot slutet av koktiden krydda med mynta, svartpeppar och eventuellt lite örtsalt eller ketchup. God att värma om något blir över.

Lars kommentar till gårdagens post kom mig att tänka på senmedeltida musik, här fransk sådan om frälsarens milda moder: