En stilig man i min närhet som fyller år på samma dag som Haquin Spegel har länge efterlyst detta blogginlägg, så här kommer den BAROCKMODEBLOGGEN.

Barocken är en underbar period för män som gillar snygga kläder. Männen fick vara praktfullare än påfåglar i konstfärdiga frisyrer, brysselspetsar och mönstrade tyger:

Ludvig XIV av Frankrike i stridsrustning, ridstövlar och hårdrocksperuk

 

Långt hår skulle vara riktigt långt och bäras svallande ned efter ryggen, om man var man vill säga. Kvinnornas hår skulle stramt döljas och bindas upp. Några lockar fick skymta fram under praktfulla hattar, men annars var regeln att kvinnors hår skulle döljas. Peruker började bli moderna när franska kungen Ludvig XIV själv blev tunnhårig och lät tillverka peruk åt sig för att kompensera förlusten. I början av perukeran var perukerna menade att se ut som hår och var därför inte pudrade.

 

 

Vaderna ville männen visa. De skulle var muskulösa och vältrimmade, han ville visa att han kunde rida, den viktigaste av konstarter för en adelsman . Om vaderna saknade den nödvändiga fylligheten au naturelle använde man speciella strumpor med inlägg. Fäktning var en annan konst som en adelsman måste behärska. Värjan ingick också i dräkten och skor med klackar som skulle förhindra foten att glida igenom stigbygeln spred sig från riddräkten till hela modevärlden.

Klackar på skorna skulle både män och kvinnor ha. Både barn, kvinnor och män bar också korsett för att få en ståtlig hållning och kvinnornas midjemått skulle hållas minimalt. Ludvig XIV betsämde att 33 cm skulle hovdamerna hålla kring midjan, inte en centimeter mer. Korsetter snördes och kvinnor svimmade, luktsaltets storhetstid hade börjat. Menäven män snördes alltså in i korsetter och mansdräkten markerade också midjan, inte bara kvinnodräkten. Kvinnorna skulle inte nödvändigtvis vara storbystade i tidig barocktid, snarare trycktes bysten ihop till en platt enhet med resten av överkroppen. Senbarocken eller rokokon var däremot bystigare men med smalare midja så när kvinnorna fick andas upptill fick de sluta andas helt med mellangärdet.

Den kvinnliga riddräkten här intill var typisk för tiden; hög stärkt spetskrage, hängande extraärmar. Lager på lager av dyrbara tyger var modellen, man var inte rädd att visa sitt välstånd i dyrbara dräkter. Ridningen var ju en riktig högstatussysselsättning så riddräkten fick vara påkostad och kröntes av en hatt med plym som inte alls hade någon ridhjälmsfunktion utan antagligen var det första att ramla av om man gjorde en hastig avsittning.


Mycket tyg och dyrbara material ser vi här hos både män och kvinnor. Knypplade stärkta spetsar faller i ögonen. Mycket av det som senare reserverades för babykläder var finvuxenkläder på denna tid, spetskragar till exempel även om små bebisar inte hade sådana här överdimensionerade stärkta kragar för att skydda kläderna från spyor. Dessa två unga par ser ut att ha det trevligt men det måste ha varit svårt att pussas med damernas kragar. Lägg märke till killarnas sandaletter. Sådana skor har bara kvinnor idag. Då var det bara män som hade sådana skor. Kvinnorna hade mindre utstuderade skor eftersom de på 1600-talet inte ens skulle visa fötterna kjolarna skulle släpa i backen, hade man råd med sådana långa kjolar och tjänstefolk som tvättade och lagade dem var man rik och därmed en riktig it-girl.

Här syns unga nederländska män målade av Rembrandt van Rijn, musketörer, trumslagare, pipkragar och spetskragar och vidbrättade hattar. Rött var en färg som var dyr att tillverka och därför visade man välstånd med denna färg. Även ärmar och stöveskaft pryddes med kragar och allt hade riddräkten som förebild.










Under 1600-talets senare hälft var Sverige en stormakt och gott om pengar skulle synas i klädvalet även här i norr. Här ser vi en högreståndsdam som en gång bodde på Skoklosters slott och numera pryder detta välbevarade barockslott.

Massor med svart siden och naturligt hår, kanske förstärkt med lite extralockar, men betydligt stramare friserat än männens. Protestantismens stramare stil märks i avsaknaden av spetsar och färger, men dyrt så det förslår är det, more is more, är helt tydligt mottot även för den svenska stormaktstidens modeskapare.

Mot senbarocken blev modet sirligare och damerna fick gärna visa lite vader vid väl valda tillfällen. Perukerna skulle nu se ut som peruker, de var pudrade och överarbetade. Män och kivnnor bara samma material och stilar, männens dräkter var ännu i grunden riddräkten, men man såg inte alls lika krigisk ut till vardags som i början av barockerpoken. 30-åriga kriget var slut och handeln med Indien, Afrika och Kina förde med sig lyxvaror som siden och en smak för ostindiskt porslin och vitsminkade ansikten. Senbarockens rokokokläder ser ut som när barn ritar prinsar och prinsessor.

 

Avslutar med en video av Barock-Olga favoriten Madonna i senbarockstil: