Fredag första veckan i fastan-vänskap

Jesus möter en utstött kvinna vid en brunn i Samaria och hans vänskap gör att hon blir en modig person som vågar söka upp och tala till hela stadens befolkning, den som hon nyss gjort sitt bästa för att undvika.

Vänskap är en sådan stor källa till tacksamhet. Vänner är inte bara nödvändiga källor till tröst i motgång. Vänner är också de som gläder sig åt min välgång. Det är ju ett bekant faktum världen över att det inte är så vanligt att man gläder sig åt andras lycka. Man brukar säga att "i nöden prövas vännen" jag undrar om det inte är lika sant att säga: I din framgång prövas vännen.När jag rest omkring i olika länder på olika kontinenter så hör man ständigt att " vi är så avundsjuka här i landet, vi missunnar alltid människor att lyckas". Varje lands nationalkaraktär verkar vara just avundsjuka. Här i Sverige skryter vi ju till och med med att den är kunglig.

Därför känner man igen en sann vän på att den personen gläds åt att det går bra för en. En sann vän visar på nya vägar och möjligheter. En sann vän ser till att man gör något bra av sin begåvning och sina intressen.  Sanna vänner kan gå ihop om att göra något stort och bra tillsammans, som de här ridkompisarna som slåss för att få behålla sin ridväg i Bensbyn. Det är vännen Johanna som tipsat om det!



Stallvännerna Linda, Maj-Britt och Stella

Fettisdagen firade jag i glada vänners lag. Vi har alla pluggat och/eller jobbat/r tillsammans och sedan har vi fortsatt att träffas för inspiration och glädje. Dessa vänner har på många sätt betytt att jag vågat ta stora och livsavgörande steg de senaste åren. Vi spinner ständigt nya planer och varje gång vi möts kan vi konstatera hur mycket positivt som hänt sedan sist, hur mycket vi vågat och vunnit sedan sist. Här finns inte tillstymmelse til jante-lag snarare låter vi som amerikanska självhjälpsböcker, fast på riktigt och utan minsta tillstymmelse till självförhärligande bitterhet.

Om den tröstande delen av vänskapen är som oljan som läker sår och lindrar klåda, så är den här uppmuntrande delen av vänskapen som daggen från det stora berget Hermon som faller ned över det halvökenartade området kring Sionsbergen och får det området att blomstra, växa och utveckla hela sin inneboende skaparkraft.

Dagens böneämne: Jordbävningen i Japan

De är i säkerhet och huset är intakt vad de vet. Mitsues föräldrar är i säkerhet men deras hus är förstört.Föräldrarna bor på landsbygden,i prefecture "Miyagi" tror jag det heter.Säkert en hemsk upplevelse för alla inblandade.Vi har haft en orolig förmiddag me det är inget mot vad de som är i hjärtat av eländet är.När ens nära och kära är drabbade så känns det .Jag t o m fållade upp ett par byxor.Lite av krisbeteende.

Tack för det fina böneämnet och vår farmor har redan startat med sina böner för dem tidigt i morse.Har kunnat följa din blog mera regelbundet.Verkligen bra blog.

Kram från oss till er genom Ulla

Ulla: Kära vän! Vad skönt att höra att de dina är i säkerhet i alla fall. En sådan fruktansvärd händelse i ett så folkrikt land kan bara innebära stort lidande för många. Skönt att ha farmor med i bönen, jag litar på gamla bönetanter! Jag vill bli sådan själv.



Tack för berömmet!

Lagom är ju som bekant bäst. Lagom mycket nöd och lagom mycket framgång kan nog de flesta vänner palla med, men om det blir för mycket åt endera hållet så är det bara de riktiga vännerna som står ut.

Åh, kan ni inte ha en till hästsommar i prästgården i Jukkas, det var en sån sann idyll när vi alla satt och åt glass och jordgubbar i det stora köket efter våran hästturné!

Bråddjup: Du har förstås helt rätt i det. Ibland sviker vänner om man sörjer en anhörig "för länge" och att man får en liten löneförhöjning kan väl de flesta ta-men om någon blir miljonär är det inte alla gamla vänner som står.



Linda: Ja, det vore underbart, det var verkligen en perfekt sommarstuga där med plats för alla vänner och goda jordgubbar från Morjärvstrakten.