Dagen efter askonsdag-vänskap

Dagens målning är målad av Annibale Carracci (1560-1609) och visar de tre Mariorna och Johanna , vännerna som stod vid korset när Jesus dog. Vänner som inte svek, varken Jesus eller varandra. Här tar de tillsammans hand om hans kropp för att sedan begrava den. Här känner vi igen Maria på den blå färgen. det är hon som nästan svimmat av sorgen över att behöva följa sitt äldsta barn till graven.












Askonsdagen blev en räcka tråkiga besked och sorgliga nyheter här hemma. Många vänner hade drabbats av olika sorger och bekymmer. Ett telefonsamtal med vännen Ann-Helen gjorde ändå dagen till ett ljust minne. Inte för att vi talade om glada och lättsamma saker-tvärtom-men för att det är sant som det står om vänskap i psaltaren 133:

«Det är likt den dyrbara oljan som rinner ner i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder. Det är likt Hermons dagg som faller ner på Sionsbergen. Ty där ger Herren välsignelse, liv till evig tid.» Oljan som lenar och läker sår, daggen som uppfriskar och ger liv och fräschör åter i ett torrt landskap.

Vi har båda längtat till denna fastetid. Den kommer så rätt i tiden, passar så väl in på året. Kyrkoåret stämmer som vanligt med de naturliga cykler vi lever med. Så här när vintern övergår i vintervår och vårvinter och kassan är skral, samtidigt som tröttheten tar över när vi inte hinner med den snabba övergången frå mörkertillvaro till ljus nästan dygnet runt. Ja, hemma i Kirunatrakten blir det ljust dygnet runt redan i april samtidgt som snön ligger kvar. Ljuset är ögonbedövande.

Min vän säger många kloka saker och det är en andlig upplevelse bara att prata med henne i telefon. Jag känner en djup tacksamhet över alla mina vänner, er som man kan möta i kommentarsfälten ibland här på barockbloggen och andra. Det blir under vissa perioder i livet så tydligt att ensam kan man inte leva ett gott liv som människa.

När man mister ett barn är det gott att sörja med barnets syskon och sin familj. Den enda trösten då är att inte vara ensam i sin sorg. När man blir sjuk, tänk vilken skillnad på att vara ensam då eller att ha någon med sig. Det kan till och med vara skillnaden på liv och död. Vilken skillnad är det inte på att vara ensam med trilskande tonåringar i huset och att ha några vänner som också haft, har eller snart får trilskande tonåringar i huset. Oftast ändras ingenting i sak, men vetskapen om att man inte är ensam är nog för att orka en dag till, tills de vuxit upp och blivit kloka unga människor som kan var en vän till sin gamla mamma och/eller pappa.

Dagens musik blir engelsk barockmusik för blockflöjt av W.Williams (d.1700) sonata in d-minor/sonata i d-moll. De som lagt upp denna vackra sonata på Yuo tube berättar så här:

March 12nd 2008 at Palazzo Annibaldeschi in Monte Compatri. Making music for us with my friend Giancarlo delle Chiaie...music of our old repertoire when we were young!

Kommentarer
Postat av: Brfåddjup

Tacksamhet är ett gångbart begrepp för närvarande. Till exempel kan jag uppleva det när jag inser att jag har lyckan att vara gift med min bästa vän.

2011-03-10 @ 08:56:12
URL: http://braddjup.blogg.se/
Postat av: Alma-Lena

Ja tacksamhet är liksom överskriften även på mitt liv just nu och till stor del beror det också på att jag är gift med min bästa vän.

2011-03-10 @ 09:19:36
URL: http://barockbloggen.blogg.se/
Postat av: ulla

Fantastisk och praktiskt.Ni har vännens goda egenskaper och den älskades i samma gestalt.

2011-03-10 @ 19:13:54
URL: http://www.textilejoy.blogspot.com
Postat av: Alma-Lena

Ulla: Ja och jag har dessutom turen att ha dig! Inte konstigt att jag känner mig tok-tacksam!

2011-03-10 @ 23:04:00
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0