Pierre Louis Dumesnil målade denna akademiska miljö där Kristna diskuterar omgiven av filosofer som exmpelvis hennes husfilosof fransmannen Descartes

Under renässansen och den epok som denna blogg speciellt fascineras av, barocken, började människor i Europa tänka "vetenskapligt". Man började också skriva på sitt eget språk, innan denna tid var det vanliga att man skrev på latin, om man kunde skriva över huvud taget. Men som vi vet ändrade reformationen, kyrkans renässans , på detta. Dels skrivandet på nationalspråken, dels att fler och fler kunde läsa och skriva.

Även innan reformationen kunde fattiga barn lära sig att läsa, men då skulle de ha turen att komma till ett kloster och det gällde ju bara utvalda föräldralösa. Sådana som lämnades på klostertrappan av sina förtvivlade mödrar och fick uppfostras i denna miljö av lärdom. Men barn till fattiga föräldrar som inte kunde läsa fick i allmänhet aldrig chansen till bildning.

Med renässansen och reformationen kom en förändring in i utbildningsväsendet. William Shakespeares pappa var  analfabet, bara hans mamma hade lärt sig läsa. Men det var självklart för William och hans medelklasskompisar i Stratford att de skulle gå till stadens skola, som fortfarande är i drift! Detta berodde också på att alla kungar som ville slå sig fria från katolska kyrkans dominans måste utbilda ämbetsmän i sekulära miljöer så de fick tillgång till den arbetskraft som behövs när man ska styra ett land,

Fler och fler började skriva, tänka och reflektera. Det kom på modet att studera, undersöka och empiriskt bevisa saker. Man läste Bibeln på egen hand och hittade där saker som man aldrig hört om i kyrkan, nya världsdelar "upptäcktes" från europeiskt perspektiv och i mötet med alla nya kulturer började man också se på sitt eget liv med något av kritisk distans. Till exempel kunde man fundera över exakt vr i Bibeln det stod att man skulle piska djävulen ur spädbarn, rent bokstavligt. Man kunde också fundera på vad det är attvara människa även om man inte var grekisk filosof.

Drottning Kristina funderade mycket och diskuterade med bland annat den franske filosofen Descartes. Mest kämpade hon med sin tro och sin kallelse. Hade Gud valt henne till drottning av det protestantiska Sverige elelr skulle hon följa sitt hjärtas längtan till Rom och den katolska kyrkan? Till slut kom hon fram till att hon inte ville underordna sig sin döde pappas, Sveriges och släktens förväntningar-hon abdikerade som drottning och blev katolik. Hon dog i Rom, får man förmoda lycklig, för inget antyder att hon ångrade sitt val.

I Rom kunde hon höra musik av Palestrina, jag förstår att hon inte återvände till Sverige: