Ewa-kursen: Hästens själ

Ewa underströk som vanligt på teoripasset tankens påverkan på kroppen och hur vi ska förhålla oss till hästen. Vi har ju hästar för att det är en viktig del av våra liv, den kan inte reduceras till en hobby vid sidan om, hästen är med oss hela tiden. Förr var hästen arbetskamrat, stridsvagn och dragare. En liten elit hade hästen för nöjes skull. Då kunde man se det befogat att piska på en häst för att få den att orka dra timmerlasset uppför backen, men våld i hästhanteringen idag är bara kontraproduktivt. Vi vill ju nå hästens själ, genom dess nervcentrum; hjärnan, ska vi få hästen att förstå vad vi vill göra tillsammans med den. I samspelet där vi båda ser åt samma håll och vill samma sak blir ridningen en skön konst.



Ewa tog upp det överdrivna fokuset på ledarskap där man tar fullständigt onödiga strider med hästen för att "visa vem som bestämmer". Hon sa att vi ju styr över hästen i allt, vi bestämmer hur den ska äta, när den ska äta, om den ska vara ute, hur den ska motionera osv. Vi leder den hit och hanterar den här, vi leder den dit och hanterar den där. Vi har en sådan enorm makt över hästen att vi inte behöver hålla på löjliga regler för att "befästa vårt ledarskap". Det gillar jag förstås att höra, jag skrev nyss om den saken här på barockbloggen. Ewa är så klok och hästvänlig, men inte bara det, hon ser hästmänniskan också och det är inte alla som rider perfekt som kan förmedla hur man gör det till andra -vi har tur jag och min vän Chateau som funnit ett sammanhang där man tänker så vist om relationen häst och ryttare.

(Det blev många bilder på oss idag, fotade av Inga, jag tog bilderna av Bosse och Anette. Övriga ekipage hann jag tyvärr inte med idag-tentor tar tid)

Finns mycket att lära om hästar :) 1 veckas arbete till sedan hoppas jag hitta något torner spel, skulle vara kul att se på riktigt, någon av semesterdagarna.

Vad ska man säga? Den här ridningen och allt det Ewa förmedlar känns bara så rätt! Hoppas hitta en häst snart som jag kan vandra längs den här stigen med...

Fina bilder!

som jag skrev i ett tidigare inlägg, hon är så fantastiskt vacker. Jag går nästan sönder av att se på henne skönhet ! och vilka jättebra bilder hon tatt, Inga.

Lars: Ja det är fördelen med Skåne, det finns allt möjligt i hästväg på nåbart avstånd. Tornerspel och riddarlekar kräver just det samkörda ekipage som Ewa talade om på kursen eftersom hästen ska göra det ryttaren tänkt sig med ytterst få hjälper, nästan genom telepati eftersom ryttaren ska utföra en massa saker från hästryggen; bågskytte, samla ringar eller facklor och hålla sig kvar i sadeln samtidigt som man försöker pricka en annans sköld med sin lans osv



Johanna: Jag hoppas verkligen du hittar din häst snart. Fördelen med denna ridning är att du kan ha en fjording, ponny, fullblod,islänning, curly eller korsning, det spelar ingen roll,man är ute efter ekipagets potential inte efter att gå efter en mall som bara passar en sorts hästar. En del tror att man måste ha barockraser; men se då på Chateau, Barock, Bosse och Majan, de hittar också sitt uttryck med denna ridning och detta tänk.



Bråddjup: Visst blev de underbara, regnet syns till och med, jag är impad av Inga och kameran.



h-f: Visst blev det fina bilder, vår kamera och Ingas fotovinklar blir en bra kombo. Känns lite Blondin-Bella att ha så många bilder på oss, men de blev så fina och illustrativa och det finns ännu fler!



Chateau gör sig så bra på bild-du ser ju hur perfekt hon rör sig, med sådan balans och kontroll, det blir inga dåliga ridbilder på henne utom när man ska göra det vingligt/obalanserat för att visa något.

Ni är så fina där, båda två!

Du skriver så fint om samspelet som förenar er. Kram och låtsasäpple.

närmast ovan skrivna från mig (glömde först)

Sonja: Visst är det irriterande när man framstår som anonym helt plötsligt! Tack, jag tar med glädje emot låtsasäpplet och ger det till Chateau i kväll i form av ett reellt äpple.