Barock företeelse: prinsessor och socialdemokatiska kronprinsen


La Dauphine Mona

Så här skrev jag häromdagen:
"Men tyvärr verkar allt gå åt motsatt håll. De svenska partierna byter partiledare på löpande band och en partiedarkandidat behöver inte längre ens ha varit medlem i partiet i fråga, det gäller bara att vara känd. Eller varför försöker man annars övertala Lars Adaktusson att ta över styret av KD? Och i vänsterpartiet anses den som de flesta medlemmar vill se som ny ledare, Jonas Söstedt 47 år, vara för gammal för att passa i media. Rynkor gör sig kanske inte på bild-men borde inte livserfarenhet vara mer meriterande för en partiledare än att man är photogénique?

Trevligt vore det också med mogna människor vid makten som inte behöver omge sig med vackra människor av båda könen för att demonstrera sin överhöghet? Ja, tänk om det kunde bli så att valda ledare såg sig som medborgarnas tjänare? Och tänk om vi röstade på människor med denna inställning i stället för på dem med den starkaste utstrålningen eller kvickaste svaren i debatterna? Tänk om vi röstade på sådana som Dag Hammarskjöld i stället för sådana som Berlusconi?"

Nu är Håkan i blåsväder för att han svindlat skattebetalarna på hyrespengar i flera års tid. Vi minns hur det gick för Madame La Dauphine, Mona, när hon köpt choklad och blöjor på riksdagens kreditkort. Le Dauphin Håkan är nu åtalad för ett betydligt större brott. En man som prisas för att vara en god retoriker men nu visar sig ha dålig koll på ekonomin.


Le Dauphin Håkan

På något sätt känns Monas lilla förseelse mitt i småbarnstidens mångahanda mer begriplig än att man missat att man flyttat in hos en människa som har råd att betala hyra för sin del av lägenheten och har så gjort i åratal. Är det så att Mona är kvinna och Håkan är man? Är vi människor så enkla i huvudet? Eller är det längtan efter en som, enligt egen utsago, strävat efter denna post som gör att han får hållas? Längtar man efter en som levererar slagfärdiga tal och twitter-inlägg mer än efter en gedigen ledare? Ja, varför behöver Håkan inte ta en time-out när Mona var tvungen att göra det?

Jag måste alltså upprepa: Låt oss se oss om efter ledare som Dag Hammarskjöld istället för goda retoriker. Tomma tunnor kan skramla, det gedigna innehållet skramlar inte lika högt men håller i längden.

Bilderna är från riksdagens officiella fotoarkiv.

Kommentarer
Postat av: Bråddjup

Jämfört med Håkan Juholt var det visserligen småpotatis som företrädaren Sahlin sysslade med, men vi ska inte glömma att det var betydligt mer än en Toblerone och ett paket blöjor som hon lurade till sig. Det handlade om kontantuttag på tiotusentals kronor, svart dagmamma, obetald tv-licens etc. mm. osv. Hur som helst så har girigheten och bedrägerierna bara ökat och man undrar ju hur Juholts efterträdare ska bli...

2011-10-11 @ 20:54:25
Postat av: Alma-Lena

Bråddjup: Det är sant, men allt verkade lite mer som stressat. Svart dagmamma är ju konstigt men det vet man ju hur svårt det kan vara med barnomsorg på obekväm arbetstid och alla vill inte ha vita pengar. Det är ingen ursäkt men det känns mer begripligt att man trillar dit på sådant.



Om man flyttar in till någon borde man väl inte glömma att denna någon kan betala sin del av hyran, hon har ju betalt hela förut. Och de där resorna när han tog ut förskott för tio dagar och reslängden varade i bara fyra-känns lite väl planerat på något sätt.



Men båda har naturligtvis inget av den moral som Gunnar, Alfons, Helga och Svea-för att tala om några gamla sossar, hade. Det är en tragedi inte bara för SAP utan hela det svenska samhället.

2011-10-12 @ 10:15:37
URL: http://barockbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0