Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet I

Rogier van den Weyden Maria från Magdala 1452. Här syns hur rik hon var, men den medeltida missuppfattningen med nardusbalsamflaskan syns också i den vackra bilden.

Judas Iskariot, lärjungarnas kassör, hade mycket att tacka Maria från Magdala för. Hon var en ledande lärjunge till Jesus sedan länge och var dessutom en förmögen affärsidkare. Hennes generösa bidrag hjälpte till så  att lärjungarna, de 72-inte bara de tolv, kunde ägna sig åt att förkunna Guds rike i tre års tid. De predikade och berättade, de levde lite hippieliv och nu hade Jesus gjort sitt triumfatoriska intåg i Jerusalem.

Judas började se målet för sin strävan de senaste tre åren: Jesus skulle krönas till kung och köra ut romarna från den heliga staden. Israel skulle bli en självständig, allmänt respekterad nation, Jesus skulle vara kung där och alla profetior skulle uppfyllas om rättvisa, frihet och att alla jordens kungar skulle bära sina skatter till Jerusalem-och Judas skulle vara landets finansminister.


Att ge utan att förvänta sig något i gengäld är konsten Maria från Magdala kunde och där Judas Iskariot gick fel. Han ville få en rättmätig belöning. Maria bara gav.

Kul att du lyfter fram Maria från Magdala! Även Johanna som var gift med Herodes´ förvaltare med det snoriga (eller hästiga?) namnet Kusas torde ha bidragit, liksom Susanna och de andra som Lukas berättar om.



Lite kul är ju att de som är trogna vid korset och som kommer för att smörja Jesus på påskmorgonen mest verkar vara just de "vandrande kvinnorna" som väl hör till "de 72" - och som inte heller kvinnliga teologer alltid lyft fram, eftersom de motbevisar tesen att kvinnor på Jesu tid inte fick dra omkring land och rike runt (som varit en viktig tes för att förklara varför Jesus inte utsåg kvinnor till apostlar).



Säger Andreas som spelade Judas fyra gånger under påskspelet i onsdags (slapp alltså gå bort och hänga mej, tack och lov). Ganska läskig upplevelse, men nyttig på många sätt. Det finns ju en del olika sätt att förråda sin Mästare på...

Andreas: Jag tillhör ju dem som tror att Jesus visst utsåg kvinnor till apostlar, att kvinnor alls nämns i bibeln beror nog på det. De tolv var ju inte alls alla Jesu lärjungar och alla de 72 var ju apostlar, precis som Paulus, Junias, Barnabas, Lydia och gänget som spred kristendomen i världen. Andra antika skrifter nämner knappt alls kvinnor och nämns de vid namn är det bara i sexuellt förhållande till män; antingen som mamma, maka eller älskarinna, möjligen syster eller drottning/prinsessa-men sedan tar det slut.



Nyttigt att spela Judas! Jag återkommer till honom-jag har så lätt att förstå honom-vi är nog rätt lika varandra. Jag återkommer till Maria från Magdala också, vi är inte särskilt lika varandra, men jag önskar vi var det.