Fastans tema att avstå från vissa saker gör att det nödvändiga träder fram på ett nytt sätt och det passar så bra med årstiden, som i naturen är underbar samtidigt som det är en tid av svält. Vinterförråden av fett eller nötter börjar ta slut. Kadavren ute i markerna börjar bli avgnagda. De renar, älgar och rådjur som överlevt tills nu är tunna, om de inte fått stödfoder av generösa bönders höbalar och snälla människor som medvetet stödfodrat sina renar eller söta rådjur.

Rovdjuren som överlevt måste röra sig över större områden för att hitta mat, samtidigt som alla djur börjar längta efter ungar och någon att få dem med. Ungar är nödvändiga, de ska överleva många vintrar efter att deras föräldrar dukat under av snö, svält och kyla.

Midfastotiden är alltså inte bara en tid att längta till, det är också en tid att överleva. Att hitta det nödvändiga och hålla sig till det tills sommarens överflöd gör prioriteringar mindre viktiga.