Lördagar tvättar jag både husets alla smutskläder, barn och mig själv. Alla andra dagar i veckan tvättas alla familjemedlemmar utom katterna och Chateaux, fiskarna badar jämt. Chateaux är på alla sätt en barockhäst hon tvättar sig med tvål och schampoo högst en gång om året (ändå är hennes vita tecken skinande rena utom under de lerigaste tiderna). Ungefär lika ofta badar katterna Chili och Tyson i sann barockstil.

Efter medeltidens excesser i badstugor, vilka nordmännen fick smak på när de tjänstgjorde hos kejsaren i det Östromerska/Bysantinska riket, blev bruket av vatten för utvärtes bruk helt omodernt i Europa och Sverige, ungefär samtidigt som den protestantiska ortodoxin och stormaktsväldet var som starkast. Med det nymodiga bruket av underkläder kände man att det räckte med att tvätta kläderna då och då (knappast en gång i veckan) så man slapp tvätta sin egen känsliga lekamen. Det gamla bastubadandet varje lördag levde bara kvar i svearikets mest avlägsna, konservativa och efterblivna delar; Värmland, Dalarna, Tornedalen och den östra rikshalvan, Finland.

Riktigt orenligt blev det framemot slutet av 1700-talet när franska hovets vattuskräck och överparfymerande var det innigaste inniga eftersom man var säker på att alla slags sjukdomar orsakades av vatten. Helt rätt, i och för sig, vad gäller dagvattnet i Stockholm och andra koleradrabbade större städer.

1800- talet kom sedan med Nightinggales och Zemmelweiss upptäckter om hygienens betydelse för hälsan och så, smygande, först i överklassen och senare bland allmogen, sipprade sig renligheten och vattenbadandet ut i samhället, även om det urmodiga bastubadet fortfarande ansågs som en konstig utbygdsvana ända fram till 1970-talet. Läs t ex Selma Lagerlöfs novell "Gudsfreden" i samlingen Osynliga länkar, inte bara för att bastubadandet där framställs som en urmodig företeelse, utan också för att det är en av Sveriges bästa författare någonsin och en av hennes bästa noveller.

Nu har pendeln slagit över till att den som badar/duschar endast på lördagar anses som en äcklig, Pelle Snusk och tonåringar duschar gärna tre gånger om dagen. Vi svenskar i alla fall. Fortfarande är det inte alla som har tillgång till lagom tempererat tvättvatten direkt från väggen. Men vi har ändå lite kvar av våra barocka vanor, vi som fötts i Sverige. Så känns det i alla fall när man kommer utomlands.

I varma länder är hygiennivån oerhört hög. På resa med svenska ungdomar i Uganda förvånades de över alla mängder kokhett vatten som gick åt till att tvätta inte bara händer, utan också fötter, innan man kliver in i ett hus, inte bara innan maten och i Ryssland förvånades vi av att alltid hänvisas till toaletten så fort vi kom in i en byggnad, offentlig eller privat. Medan vi svenskar stod och fumlade med skorna, väntade den skoförsedda värdinnan otåligt vid toalettdörren. Efter en stund fattade vi snuskiga svenskar att vi skulle tvätta oss innan vi gjorde något annat. I Östafrika är det lättare att fatta eftersom tvättfatet står i dörröppningen, där gör man inte lika lätt bort sig.

Vi behöver inte åka längre än över gränsälven österut till det som under 700 år var en självklar del av det svenska väldet för att känna oss sunkiga. Disken desinficeras meddelst många kokheta vattenbyten och för säkerhets skull kör man disken ett varv i diskmaskinen på 95 grader för att den ska bli riktigt ren Husen skuras nästintill på utsidan och vårstädningen har en självklar plats i det finska nationaleposet Kalevala. Vilken annan dylik skrift tar upp en sådan sak?

I Finland räknas inte en dusch som tillräckligt renande, för rejäl renhet gäller bara bastun och bastu bara på lördagar är en barock ovana från den tiden då en rikssvensk bara badade två gånger i livet, vid födelsen och döden. Lik tvättades nämligen, till och med under de värsta snuskåren. Då kunde ju hur som helst vattnet inte skada längre.

Någon form av uppfattning om badande hade man dock under barocken, annars hade knappast denna målning föreställande gudinnan Diana, nyss uppstigen ur badet, av Peter Paul Rubens 1577 - 1640 kommit till.