Jag upphör aldrig fascineras av hur det kan komma sig att ett litet solitärt levande rovdjur från den nubiska öknen valt att leva med oss människor. Från det varma Egypten, där katten sågs som en personifikation av hemmets härds gudinna Baste, till norra glesbygden är det väldigt långt på mer än det geografiska viset.

 

De första katterna som kom till Norden var sällsynta rariteter, kanske kom de så tidigt som på fyrahundratalet efter Kristus i samband med de stora folkvandringarna som utlöstes av Västroms fall. Jag kan föreställa mig hur märkligt det måste ha varit. Det måste ha varit som att ha ett mycket litet lodjur i huset eller uppfattade man inte likheten med vårt inhemska lodjur?

 

Först på medeltiden, efter att de pestspridande svartråttorna kommit till Norden blev katten vanlig i här uppe vid norra polcirkeln. Alla vet att katten vördades i Egypten, men även i Europa hölls katten som något fint och dyrbart under medeltiden. Kombinationen växande förråd av spannmål och invasion av svartråttor gjorde katten till en nyttig statusmarkör.

 

Kombinationen hög fertilitet och lättföddhet gjorde dock att katten ganska snart förlorade denna status i Europa. När vem som helst, och då speciellt kvinnor, kunde ha en katt var det ju ingen poäng med det hela. Snart började katten förknippas med kvinnan. Ökendjurets faiblesse för hetta gör ju att katter trivs i brasvärmen. Vid härden satt också kvinnor och spann eftersom ull blir lättare att arbeta med  när ullfettet värms upp och alla vet ju att katter gillar att leka med garn. Att förknippas med kvinnor är nog det som skadat kattens rykte allra mest. Precis som vilket yrke som helst mister status och lön när kvinnor tar sig in på området dras också djur ner av att förknippas med kvinnor.

 

Lodjuret Lynx lynx Bild: Länsstyrelsen i Dalarna

 

Ridningen är ju därvidlag ett mycket tydligt exempel; från att ha varit det mest statusbärande djuret av alla husdjur har hästen i Norden tappat mycket av sin forna glans och ridningen räknas numera som en simpel "flicksport" som bemöts med allt det förakt någon mäktar med att lägga i ordet. Det märktes inte minst när Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset förra året. Reaktionerna blev så märkvärdigt våldsamma från män som älskar att se unga män i kortbyxor spela boll.  En sport där män och kvinnor tävlar på lika villkor kommer alltid att uppfattas som suspekt av män som bara vill se andra män tävla mot varandra.

 

 

Men när ridsporten bara uppfattas som svårbegriplig, farlig och töntig blev kattens öde att förknippas med häxor och svart magi. Katter brändes på bål och plågades till döds*, ja det händer ju också idag. Vår egen älskade Tyson, gamlingen i gänget blev ju påskjuten med luftgevär så ena hörntanden gick av. Kattplågare finns i varje svenskt samhälle.

Det flesta människor reagerar också på svarta katter, speciellt om de korsar vägen. Just de svarta katterna ansågs stå i ett speciellt förbund med djävulen. Det märks än idag att folk har fördomar mot svarta katter. Vår snygging Nemi ,som är svartdominant sköldpadd, ville ingen köpa medan de grårandigt sköldpaddsfärgade kattungarna såldes direkt. Nu är det inget vi sörjer, tvärtom, vi kunde bara behålla en kattunge och då var det ju tur att den stiligaste och keligaste blev kvar.

 

 

* Vilket ytterst få människor i Sverige behövde genomlida, tack och lov, trots fördomar om att häxor brändes i parti och minut.