Det finns mycket som är bra med vintern, tänkte jag på kvällsturen med barn och hundar. En sådan sak är just långa vinterpromenader i lagom temperatur. Aron kan kasta sig i djupsnön bredvid spåret utan att skada sigoch luften är frisk och ger energi. PÅ vintern kan mangöra så mycket kul. Man kan göra allt som går att göra på sommaren men man kan också åka pulka, skidor och skridskor, det är mycket svårare och tråkigare på sommaren. Ja, rullskridskor är väl kul men rullskidor känns bara som ett tråkigt surrogat som bara gör att jag längtar mer till vintern. Det är kul att rida i djupsnö och hästarna blir pigga. På vintern är hagen omringad av djupa snövallar och ingen mat finns utanför stängslet så rymningsbenägenheten minskar om man har en utbrytardrottning som Smilla. Även hundarna känner gårdens avgränsningar bättre med snön.

Snön isolerar också mot kylan, inomhustemperaturen ökar med 3-4 grader eller så kan man sänka värmen, när man skottar upp snö runt huset. Denna vinter behövs knappt skottningen runt huset både stall, lilllhus och storhus är naturligt inbäddade i snö. Snön som bäddar in allt i ett mjukt vitt bolstertäcke. Alla skavanker döljs och landskapet blir stilrent skönt att se på. Snö och is lämpar sig också till skulpturer och byggnadsverk. Såg nyss Macbeth-uppsättningen på Ice Globe Theatre i Jukkasjärvi inspelad just när vintern är som vackrast nu i februari och mars. Ursnygg uppsättning så vacker hade den aldrig blivit på sommaren.

Men bäst av allt är tystnaden på vintern.Snön dämpar ljuden på behagligast möjliga sätt och gör att pulsen sjunker och andningen följer med ner i magen. Det finns nog inget som stressar av så mycket som vinterns tystnad. Det passar så bra tt fastan alltid infaller på vårvintern här för mig i nordligaste delen av världen. Dagarna blir längre men det är absolut full vinter. I engelskan finns folketymologin att lent skulle komma från "lengthening of days" men så är det naturligtvis inte. Den religion som föddes i levanten  och tog sin vuxna form kring medelhavets stränder där dagarna redan är långa och ljusa vid fastetidens början har förstås inte gett namn åt fastan efter nordeuropeiska förhållanden. Namnet Lent kommer ju som, sagt var, från latinets Lentus och det är namnet som passar bäst för denna tid av eftertanke och lämna företräde för det viktigaste i livet.