Johannes Döparen halshuggs på order av kung Herodes, barockmålning av Caravaggio
En förmögen bekant ansåg att fattiga troende var mindre värda än rika troende eftersom de rika klarade sig ändå medan de fattiga bara trodde på Gud för att de inte hade någon annan att lita på. Bibeln håller inte med.
Även det tredje bibelstället som nämner den mystiske Melkisedek, ensam präst i en monoteistisk religion långt innan Abraham blivit anfader till de tre stora monoteistiska religionerna på jorden, berättar om det. Detta bibelställe återfinns i Hebréerbrevet. Ett brev som skrevs till judekristna i Rom, människor som kände igen sig på denna beskrivning: "Andra torterades till döds när de vägrade att låta sig befrias, eftersom de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick känna på hån och prygel, ja, också bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades; världen förtjänade inte att hysa dem. De måste hålla till i ödemarker och bergstrakter, i grottor och jordhålor."
Till dessa förtryckta slavar, fredlösa och främlingar i världsstaden Rom skrev någon, kanske aposteln Paulus:
"Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek. Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn ”rättfärdig konung”, vidare är han kung i Salem, det vill säga ”fredskonung.[…]"
Jesus själv hade stor tro, trots att han inte tillhörde de förmögna och räknas förstås som vårt exempel på tro, även han vände sig till Gud just för att Gud var den enda han kunde lita på:
Hebréerbrevets kapitel 5: "Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade:
Du är min son, jag har fött dig i dag,
liksom han på ett annat ställe säger:
Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek. Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja."
Hela Hebréerbrevet tycker jag handlar om hur vi ska leva ett fritt liv som Melkisedeks eller Jesus; i den fattiges totala rikedom, precis som Tom Bombadill. Tolkien själv kommenterade alla spekulationer kring Tom Bombadill så här:
"I might put it this way. The story is cast in terms of a good side, and a bad side, […]but both sides in some degree, conservative or destructive, want a measure of control. But if you have, as it were, taken 'a vow of poverty', renounced control, and take your delight in things for themselves without reference to yourself, watching, observing, and to some extent knowing, then the questions of the rights and wrongs of power and control might become utterly meaningless to you, and the means of power quite valueless […]"
Tom Bombadill och Melkisedek ser jag som representanter för ett liv i oberoende där fredskungen Melkisedek kan ge mat till krigförande utan att själv delta i kriget, precis som Tom Bombadill stöder hobernas uppdrag på sitt sätt utan att själv vara intresserad av kontroll. Man kan hävda att det vore trist om alla goda krafter gjorde som Tom och Melkisedek i sin pacifistiska nit, men det är mycket mer relevant att säga att det vore bra om alla levde som Tom och Melkisedek utan behov av att bestämma och kontrollera. Heliga luffare som dricker vatten ur bäckarna vid sin väg utgör inget dödshot för någon men utmanar oss alla till ett helt och helande liv.
Detta om helande helhet tycker jag Tolkien beskrivit så bra i sitt porträtt av Hjortrongull, så henne skriver jag om i morgon.
