Årets långfredag är inte slut ännu, men dagen har varit just lång och innehållsrik. Vi i Norden är tämligen ensamma om detta namn på denna passionstidens höjdpunkt i de flesta länder heter denna dag den Heliga fredagen. På engelska heter den Good Friday och mina holländska vänner berättade att den heter likadant på nederländska: Goede Vrijdag. Tyska är också ett undantagsspråk men det heter inte Langfreitag utan Karfreitag som betyder ungefär gråtfredag, ropa- högt- fredag.

 

När jag var barn, och ännu mer när mina föräldrar var barn, gjorde man medvetet så att dagen skulle kännas lång och tråkig. Ingen musik fick höras utom när man sjöng själv. Alla affärer var stängda och på TVn visades när jag var barn första delen av Jesus från Nazareth av Bertolucci. Lite märkligt eftersom den delen handlade om Jesu födelse. Jag minns att mamma Maria spelades av den undersköna Olivia Hussey. Jag uppfattade däremot inte tråkigheten i långfredagen utan läste den dramatiska berättelsen om vägen till korset och döden i Barnens bibel * eller lyssnade till Jesu lidandes historia i gudstjänsten med största inlevelse och tänkte mig att dagen kallades lång eftersom den måste ha känts oändligt lång för Jesus.

 

Denna dag hade farmor, kantorn i Tuolluvaara, inget annat att göra än att leda psalmsången a capella och en av mina sorgefavoriter "Skåda, skåda nu här alla" sjöngs alltid, vad jag kan minnas. Tårarna snörde ihop talorganen redan då när vi kom till versen: "Har du människa ett hjärta, är din bäste vän dig kär? […] Så som Jesu kärlek var aldrig någons varit har."

 

Fast min andra sorgefavorit på den tiden "No woman , no cry" med Bob Marley ville pappa att jag inte skulle lyssna på denna enda dag på året. Jag gnällde säkert över det men tyckte nog att det inte gjorde så mycket, jag har alltid gillat tystnad. När jag blev äldre gick jag till gudstjänsten i Jukkas utan någon i familjen med mig och hörde de välkända orden om korset samtidigt som jag försjönk i Bror Hjorts version av den lidande människosonen och Christos Pantochrator i Getsemane örtagård på den färgstarka altartavlan.

 

Denna långfredag blev inte så alldeles lik mina långfredagar i Tuolluvaara och Jukkasjärvi kyrkor. Men den blev en långfredag som jag kommer att minnas med samma värme i framtiden. Solen, djuren, barnen och deras kompisar. Matteuspassionen på P2 i hörlurarna och på eftermiddagen ringde Ann-Helen. Andliga samtal är det bästa sättet att fira högtider med vänner som förstår sig på innersidan.

 

 

* Anne de Vries mästerverk med underbara dova illustrationer av högsta konstnärliga kvalitet.