Mycket av det viktigaste jag lärt mig i livet har jag lärt mig av djur, inte minst hästarna. Det speciella med dem är att de lever längre än andra husdjur och de har en social struktur som liknar människans som lär mig mycket om mig själv. Hästar kräver också en rejäl självdisciplin och det är ju alltid bra att öva på för en slarvpotta som jag. Av djur lär jag mig också teologi. Klaus S undrade om vita hästar tex. varför de står för sig själv och söker mänsklig kontakt före övriga hästar i en flock. Då gick hjärnan igång.

 

Det vet ju vi hästmänniskor att skimlar och skäckar är flockens strykpojkar, dessa iögonenfallande individer som kunde avslöja en hästflock på kilometers avstånd för en vargflock, även i motvind. De vita undantagen som inte är som andra får inte vara med på samma villkor som de "normala" bruna, blacka, fuxfärgade och svarta hästarna. Men vi männsikor gillar dem. Vi gillar att de är sällsynta, lättämjda och flashiga. Hela hästraser har utvecklats med enbart avblekbara skimlar, skäckar eller tigrerade individer.

På cirkusar är vita lipizzanare vanliga, på Spanska ridskolan i Wien är de obligatoriska och trots risken för upptäckt ville de flesta antika kungar ha en vit stridshingst, ett mode som höll i sig. Napoleon Bonaparte hade en vit arab som fick namnet Marengo efter ett, för fransmännens del, lyckat slag. Han föddes i Egypten och kom 1799 till Napoleon som red honom i de flesta fälttåg och slag där han deltog. Förutom alla stridsskador hade Marengo en dålig ryttare. Napoleon var inte förtjust i ridkonst. Bätttre ryttare red säkert Marengo emellanåt, men det går ändå att förstå att han var en ytterligt tålig häst. Hästen sårades allvarligt åtta gånger men överlevde sin husse och dog 38 år gammal i England där han tillbringade sin krigsfångenskap efter slaget vid Waterloo som avelshingst.

 

Vita och tigrerade hästar är mer lättlärda och männsikovänliga än andra. Det är som om deras utstötthet i hästvärlden gör dem mer följsamma i samarbetet med människan*. Som jag skrev tlll Klaus S är det som om vi människor får var Gud för de vita hästarna. Det som saknar värde i hästvärlden utväljer vi hästmänniskor på samma sätt som Gud upphöjer den yngsta och minst statusbärande individen framför starka och ståtliga it-girls and  boys i Bibeln.

 

*Det beror nog på att temperamentet följer med hårfärgen eftersom när ägget delats i fyra folliklar efter befruktningen är det follikeln som utvecklar hjärna och ryggmärg som också utvecklar hud och hår. Inom alla djurarter följer ett visst temperament med hårlaget. Detta är mest synligt för oss människor i halvdomesticerade djur som renar och chinchillor. En vit ren är i allmänhet lätt att få riktigt tam och vill man vara någorlunda säker på att få en riktigt kelig chinchilla ska man välja en beige eller vit hanne. Hos människor stämmer inte detta på samma sätt på grund av vår hjärnas och våra sociala förhållandens komplexitet.