Utblottad

Fördelen med sjukdom är att man knappt orkar mer än att läsa. Inte tunga böcker (bokstavligen, armarna är  darriga spaghettisnören) men en liten tidskrift med hög densitet utan att vara tung är perfekt. Ibland är en text bara ett uppslag lång men ändå så full av vishet och mellan febersovstunderna passar en sådan text perfekt. Denna utmärkta publikation är förstås tidskriften Pilgrim- Den är alltid en slags livlina i mitt liv och kvartalets tema brukar alltid träffa mitt i veka livet mitt. Men senaste numret "Utblottad"har nog träffat mest rätt av dem alla.

 

Jag är en människa som sällan är sjuk, inte ens förkyld, Jag fixar och orkar med allt och brukar skämta om att jag inte kan bli utmattad eftersom jag är en sådan lågtryckare (99/55). Jag inser också att jag ofta stoltserar med detta och, på ett helt otornedalskt vis, skryter om min energi och outsinliga ork. Nu är jag rejält dålig och orkar ingenting. Måste sjukskriva mig-mitt jobb kan helt enkelt inte utföras utan röst.  Stapplar bokstavligen runt när jag tar hand om djuren eller promenerar med hundarna. Skrittar ytterst lugnt på Chateau medan Linnea får leda Smilla, orkar absolut inte med två hästar. Sover , sover och sover.

 

All min kraft är uttömd. Utblottad på min outsinliga energi. Nu finns inget kvar, inget av mitt eget att lita på. Jag har trott att jag inte gjort det, men nu ser jag att precis just så har det varit, jag har trott att jag orkar precis allt.  Min goda hälsa har varit min förtröstan - och min bil. Bilen totalkvaddades i en krock med en dräktig vaja.* Ungefär samtidigt tappade jag rösten och bronkiten tog över mitt liv. Nu återstår bara Gud som min förtröstan för min egen kraft är borta.

Kirunaängeln i köksfönstret får symbolisera den änglavakt som alltid skyddat mina barn och mig när vi stressar till jobb och skola på den här slingrande viltrika vägen som medvetet byggdes svårframkomlig som en del i ett övergivet försvarsverk mot ryssen,

 

 

*Hr Bråddjup som körde och fostersonen från Aghanistan som satt bredvid klarade sig utan en skråma. Vajan och ¨hennes kalv dog direkt, de behövde inte lida. Det kollade jag upp när jag kom till platsen som inte alls var långt hemifrån.

 

 

Krya på dig.
Tråkigt med bilen & tråkigt med vajjan.

Så mycket samtidigt..!
Må din hälsa och din energi komma tillbaka snart! Och var observant på tecken till lunginflammation!

Sömn är bästa medicinen sägs det ju Lena , snart kommer krafterna tillbaka , var hemma för något år sedan med rejäl släng av vinterkräksjuka man kände sig totalt eländig speciellt när man sover på kallt badrums golv...brrr så kan förstå hur du känner dig , bäst när man får vara frisk så klart, såg Tolkien igår (smaugs ödemark) en riktig höjdare ;)

En extra Stilla vecka tillönskas dej härmed! Du kanske t.o.m. fått en bra vikarie så du slipper ta igen en del av timmarna och i praktiken vikariera för dej själv (ibland ett av läreriets krux) ;o)

Eva Norberg: "Sju böner vår Herre har lärt oss, / sju ord ifrån korset ljöd. / Sju dagar i stilla veckan / vi minns hans pina och död."
[---]
"På måndag han månglarna driver / ur templet med gisselslag, / men öppnar sin famn för barnen / och hjälper den som är svag."

Oj ,det verkar som att ordspråket "Ingen olycka kommer ensam" gäller i er familj just nu.Skönt att höra att något slutade väl för då är det bara resten kvar.Förhoppningsvis samarbetar alla goda krafter för dig och de dina.Kanske stilla veckan upphöjt till 2 kan bidra till något gott.Kram och en önskan om en fin påsk till dig och de dina.
Ulla

Skickar dig många hälsningar och en önskan om en bättre dag.Kram

Man undrar verkligen hur det är.. :-/

Tack kära vänner för alla vänliga tankar och hälsningar. Johanna, ja det kändes verkligen extra tungt att det var en högdräktig vaja.

Tyvärr,Andreas, nog är vi allt vikarier för oss själva, men nu orkar jag ta itu med det.

Ulla, jo allt på en gång, man får lära sig att ett ögonblick i sänder.Men i onsdags fick vi det bästa besked vi kunde få.Det blir tufft men möjligt.

Lars: Har inte sett The Hobbit ännu, älskar den boken mer än de andra tre och är rädd för att filmen inte har samma magi i sig som jag önskar.

Klaus: Nu är jag back on track, min hälsa är god. Nu ska vi bara gå igenom resten