Alexander av Hales var den första fransiscanermunk som hade en lärostol vid universitetet i Paris. Han var en mycket inflytelserik skolastisk filosof med särskild inriktning mot naturvetenskap men den tanke jag gillar mest hos honom är hans försvar för tiggarmunkens tillvaro. Han var förstås med i adventskalendern 12 december redan 2012.

 

Tiggeri diskuteras nu mer än 2012  i Sverige. Det närmaste vi svenskar kommit tiggare har varit på utlandsresor och charmiga luffare i Astrid Lindgrens värld. Så plötsligt sitter de och fryser utanför affären i den nordliga glesbygdens iskalla decemberblåst och så är diskussionen igång. Ska man ge pengar eller bara in natura: mat och kläder? Hur kan man hjälpa dessa fattiga européer bäst, på plats i Rumänien eller Bulgarien eller här genom mat, jobb och husrum? Många hävdar att vi inte ska ge eller hjälpa över huvud taget eftersom dessa tiggare då "lär sig" att tiggeri är en födkrok och blir för lata för att söka jobb eller utbilda sig. Man säger att vi genom att ge till tiggare normaliserar tiggeri och gör det till ett yrke bland andra och då säger Alexander av Hales: "So what?" *

 

Alexander av Hales säger till och med att tiggarmunken har nått en högre nivå än den arbetande människan efersom munken ser hur beroende vi alla är av Guds nåd och varandras välvilja. Och jag inser att han har så rätt. Tiggaren vid affärens ingång är ju inte speciellt olik mig. Jag lever helt och hållet på skattepengar. Vår familj  jobbar i kommunal respektive statlig sektor, dvs skattefinansierade verksamheter. Behöver vi verkligen det vi gör? Om vi skulle drabbas av en stor naturkatastrof då all vår energiförsörjning slogs ut är det knappast böjning av franska verb, digitala satellitbilder eller svetsning som efterfrågas mest.

 

Alexander av Hales var likadan. Inte odlar man mat på universitet, man odlar tankar och lever på andras bekostnad. Liksom så många andra akademiker byggde han varken hus eller odlade mat. precis som de flesta akademiker idag inte bygger hus eller odlar mat men de har rejäla löner.

 

Ändå säger man att just tiggeri, men inte akademiska arbeten, är:

 

1. Förnedrande. Visst, men vem bestämmer att det är förnedrande? Man kan också se det som att tiggaren löst mottagandets gåta. En tiggare bjuder verkligen på att ge givaren en chans att känna sig generös och kan därför vara stolt över hur han förädlar andra människor och låter oss visa vårt sanna jag, se  Matt.25.

 

2. Dåligt för moralen att tigga i stället för att arbeta med något hederligt. Vilka arbeten är verkligen "hederliga"? På vilket sätt är en tiggare ohederlig? Var Rasmus luffare ohederlig? Fördärvade luffaren Rasmus genom att visa honom att man kunde försörja sig på tiggeri? De som tjänar mest i Sverige är börsmäklare. Vad tillverkar de? Hur hederliga är de? Vilken nytta gör de?

 

3. Samhällsfarligt för tänk om alla skulle sluta jobba och börja tigga?  Som om risken vore överhängande att precis alla 7 miljarder jordinvånare exakt samtidigt skulle välja ett tiggarliv om en liten minoritet tiggare ser ut att kunna överleva på det sättet. Hur många skulle välja ett liv på knä i regn och snö om de har ett välbetalt jobb, varm bostad och mat i överflöd? Är man rädd att alla som sliter utan tillräcklig lön för mödan skulle välja tiggeri i stället? Höj deras löner då!

 

Alexander av Hales svarar på det sistnämnda att det inte skulle ske för alla har inte det som krävs för att leva som tiggarmunk. Den perfekte kristne läraren är fattig eftersom Jesu var fattig och försörjdes av rika kvinnor som Maria Magdalena. Hur skulle man kunna predika evangeliet om man var rik? Jesus sa ju till den rike ynglingen att han skulle sälja allt och ge till de fattiga och sedan följa honom.  Så länge Himmelriket är osynligt, innan det kommit i synlig form, är fattiga tiggarmunkar nödvändiga, kristna ska inte vara rika eftersom en utjämning ska ske och när Himmelriket blir synligt är det ett rike där ingen är för rik  och ingen saknar det de behöver för att överleva dagen.

Ja, han var själv noggrann med att leva som fattig och han var nog nästan lite högmodig för det. Fast jag tycker han är rätt skön där.  Vår tid föraktar den fattige och vi anser oss vara "förtjänta" av höga löner oavsett vad vi verkligen gör, men vi skäms när vi inte har råd med lika mycket som andra. Alexander skäms inte för det uppenbara: att han är helt beroende av Guds, skapelsens och människors välvilja.

 

För ser vi på det på molekylnivå så är det bara de gröna växterna som producerar något, alla andra levande organismer är konsumenter och tiggare som lever på de gröna växternas nåder och vi står i ständig obetalbar tacksamhetsskuld till dem. Det förstod Alexander av Hales.

 

 

 

 

*Hales ligger i England