Idag är det Johannes döparens dag, den bibliska gestalt som Laestadius identifierade sig med. Johannes är en favorit av många skäl. Till att börja med är han fattigmunkarnas/nunnornas fattigmunk där han lever i vildmarken av vildhonung, gräshoppor och kälvatten. Kompromisslös i allt låter han sig inte heller charmas av Herodes trots att denne har makten över hans liv och död. Han sväljer inte kusinen Jesus heller med hull och hår, utan låter sina lärjungar undersöka vem han är så han kan vara trygg i sin dödscell om att han verkligen döpte rätt Messias. Han ville vara säker på att hans uppdrag som vägröjare var fullbordat.

 

Mycket vacker konst har han inspirerat. Caravaggio, barockens claro-scuromästare har gjort en hel hoper bilder med Johannesmotiv, här är ett av dem, det litet ovanliga motivet, jag har aldrig sett ett liknande motiv i alla fall, Johannes Döparen med den heliga Familjen. Maria håller Jesus i famnen som vanligt, Josef i bakgrunden (som vanligt) men vid fötterna på Jesus står Johannes döparen och sträcker ut sina små knubbiga barnaarmar mot sin kusin och Josef är på väg att lyfta upp honom, ser det ut som.

 

Det är som om Josefs profetiska ögon inte bara ser Jesu storhet utan också förstår vem Johannes kommer att bli som vuxen. Typiskt Caravaggio att i det vardagliga se ett heligt drama och gör det heliga dramat till vardag samtidigt som han gör en egen Bibel-utläggning där Josef lyfts fram, han som drömde sanningar och varningar och var en rättfärdig man mitt i en korrupt tid.