Askonsdag

 

Så var fastlagen slut. Den firades med vederbörlig pompa och ovanligt mycket ståt i Nice. Bättre plats för Karneval kan inte tänkas, Italienska kanevalsmasker och franska blomsterarrangemang samt barockridna hästar; ja enligt denna blogg kan det förstås inte bli mer fest än så.

 

Måndagen ägnades åt besök på Chagall-muséet som var byggt för hans sakrala konstserie "Bibelns budskap". Hos Chagall vävs den judiska och kristna påsken samman så att det verkligen inte går att skilja dem åt. Det är liksom motsatsen till ersättningsteologin gentemot det judiska och det besöket kommer jag aldrig över, det blev en färgstark milstolpe i mitt liv som jag verkligen inte hade väntat mig.

 

Nu börjar dock den tid på året som jag längtar till så här års; fastan. Askonsdagen är en stilla dag av begrundan av Fastlagssöndagens tema "Kärlekens väg", den väg Jesus tog upp till Jerusalem väl medveten om att den vägen skulle kosta honom livet.

 

I alla tider har kristna hållit en helig fastetid under de fyrtio dagar, minus söndagarna som aldrig är fastedagar, som leder fram till Påskdagsmorgonens vårskrik: Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden! Långa fastan är mig så kär, liksom korta, de tjugo fastedagarna i Advent som föregår juldagsmorgonens spädbarnsskrik i Betlehem.

 

Kristen fasta innebär att frivilligt avstå från sådant som inte på något sätt är fel, men som en tid kan betraktas som överflödigt. Konsumtionens tid ersätts av kontemplationens tid. I det gamla Sverige skulle spinningen vara avslutad till fastlagen för att under fastan ersättas av vävning av det spunna garnet. Den konsumerade ullen skulle nu skapas om till tyg. Så ser jag på min fasta, det jag samlat på mig av intryck och fettreserver ska nu kreera insikter och vävnader av olika slag.

 

Därför lägger jag ner mediekonsumtion, men skriver mer än vanligt, så bloggen ska förhoppningsvis bli flitigare uppdaterad. Jag köper inte mer än matvaror utan använder i stället det jag har; lagar och syr om, snickrar och reparerar, väver trasmattor och läser bokrea-böcker. Det jag sparar i pengar går till olika projekt mot djurplågeri, fattigdom, svält och förtryck. Kyrkornas fasteinsamlingar organiserar fastegivandet på ett sätt som gör det lätt att hålla fastan.

 

Rent konkret avstår de flesta kristna från medier, nya kläder och prylar, kött och godsaker i Sverige. Jag tycker om att kombinera den svenska fastan med den ortodoxa fasteidén att äta "paradismat" dvs mat som är så litet processad som möjligt; hela frön i stället för bröd, färska grönsaker och frukter i stället för tillagade, soppor i stället för stekt och ungsbakat. Inga mejeriprodukter, inga döda djur, inte fiskar heller.

 

Tiden jag vinner på att äta enklare och inte surfa på givande bloggar går till att vara med familjen , djuren och Jesus. Men det är svårt att fasta i Sverige, lätt att inte äta men svårt att göra det nödvändiga i stället, just kampen om tiden är en ond spiral som hotar dra ner varje intention att leva rikare och lugnare. Väl medveten om det kastar jag mig ändå förhoppningsfullt ut i fastans frihet och firar askonsdagen med musik av byzanthinska  nunnan Kassia (mellan 805 och 810 – ca 865) framförd av ensemblen Vocame:

 

Försöker äta mer frukt och grönt och mer fisk.Soppor är förträfflig mat.Dagen efter är soppan ofta ännu godare så det är att rekommendera att göra en stor sats av respektive soppa.Önskar dig en fin fastetid.
Hälsar Ulla .

Och Chagall.Jag minns mitt enda besök där.En blind man guidas runt utställningen och sedan satte han sig och spelade på ett piano som fanns i utställningshallen.Tavlorna och de sköna tonerna var gudomliga.

Ulla: Ja, det kommer bilder från Chagall-muséet, tagna utan blixt givetvis, det är ju ett sådant fint ljus där trots regnet blev det bra. Det måste ha varit rent magiskt att se den blinde mannen guidas runt och höra honom spela. Det borde glädja Chagall i sin himmel. Han menade ju att Bibeln, musiken och konsten var samma utflöde av gudomlig skapande poesi.Han ville ju också att konsten inte skulle uppfattas som annat än sakral även om lokalen var profan. Jag blir alldeles rörd.

Soppa är bästa maten, lite disk och mycket mat=)

Ars longa, vita brevis = Konsten är lång, livet är kort. bevingade ord som en gamal glas konstnär har på sin gravsten där jag arbetar, han gjorde glasfönster i kyrkan om jesus och hans liv , väldigt vackra när solen faller på det målade glaset. Katolska kyrkan menar ju i sin katekes att musiken ska hjälpa människan på sin väg i helgelse, och det tror jag nog är rätt :)

Lars: Ja det är naturligtvis en sak jag tror mycket på, musiken som helgelseväg och väg till kontakt med det outsägliga mysteriet.