Förtvivlan

 

Andrea Mantegna målade korsfästelsen så här 1457-1459

 

Markus 15:29 ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu och stig ner från korset.”

 

Människan är en social varelse och för en stor del av mänsklgheten är det viktigare att få vara med i ett socialt sammanhang än att följa sina goda instinkter om att hjälpa en lidande. Det är så mobbing uppstår. Av rädsla för att inte få vara med eller av ett behov att hålla ihop min grupp som hotas av inre sönderfall utses en syndabock som alla ger sig på fullständigt hänsynslöst. Människan har i allmänhet en stark empatisk förmåga och den använder hon i mobbing för att hitta de absolut mest plågsamma tortyrmetoderna mot sitt offer.

 

Detta är  något som återkommer i mobbingscenerna i evangelierna, för visst är Jesu lidande mobbingoffrets lidande. Visst ser vi alla psykologiska mekanismerna bakom mobbing i dessa nästa tvåtusen år gamla ögonvittnesskildringar. Pilatus som gillar att tortera fångar så de vet vem som bestämmer och som fegt avrättar en person han förstår är oskyldig för att upprätthålla sin position i det sociala spelet är ju typfall A av mobbare och prästerna ville hålla ihop det judiska samfundet som hotades av inre splittring i dessa oroliga tider*

 

Jesus hade nyss stått i templet och talat om att det ska rivas ner men sedan också byggas upp igen. Markus förklarar inte detta men Johannesevangeliet säger:Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.Joh. 2:21-22 Den lilla kommentaren lär oss att Jerusalems tempel ännu stod ograverat när evangelierna skrevs (inte som ibland påståtts att Jesus förutsåg det som redan hänt) evangeliernas förmedlare och första åhörare visste bara om Jesu död och uppståndelse och trodde då på en helt symbolisk tolkning av Jesu ord om templets fall.

 

Vi lär oss också att mobbare snappar upp känsliga punkter hos sitt offer och har gott minne för detaljer som kan plåga offret. Torterare och mobbledare har en väl utvecklad empatsik förmåga som de använder för att plåga sitt offer mer effektivt. Vi vet av evangelierna att Jesus inte hade den övermodiga tron i detta sammanhang utan snarare den darrande tron hos kvinnan med blödningar. Vi vet att han våndades svårt i Getsemane trädgård inför det lidande som skulle komma. Vi vet också att han kände sig övergiven av Gud, sin egen far, på korset. Tydligen fattade mobbarna att det var en svag punkt hos Jesus där vad gäller uppståndelsen, fast inte de visste exakt vad det var, nosade de upp hans våndas kärna: den darrande tron som inte alls var säker på utgången av det drama han var huvudperson i.

 

Långfredagen liksom Jesu födelse är tillfällen då det framstår som mycket tydligt att Jesus är sann människa och delar våra mänskliga villkor och maktlöshet fullt ut. Passionshistoriens kulmen när Jesus ropar: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Markus 15:34 kan vi alla förstå in i minsta känslomässiga detalj. Någon gång i livet blir vi så förtvivlade och känner oss så övergivna att vi retirerar till vårt modersmål och ropar i förtvivlan.

 

Då vet vi att Jesus också varit där. Vår ensamhet blir aldrig lika stor som hans efter den stunden för min fasta övertygelse är att i den mörkaste förtvivlan när vi känner oss övergivna även av Gud är ändå Jesus med oss och vet hur det är.

 

 

*Prästerna ser alla Messiaspretendenter som hot mot deras hela existens som sedan den babyloniska fångenskapen har upprätthållits med hjälp av att fasthållande vid skrifterna och lagen utan att stöta sig alltför mycket emd den politiska makten. Jesus var inte som andra messiaskandidater. Han ifrågasatte till och med lagen, inte främst hedningarna. Jesus ville reformera grunden i den judiska tron inte upprätta ett nytt Israel och när andra upprorsledare jämförde sig med kung David jämförde sig Jesus med ...JHWH.

Ja, J hade ingen andlig tandläkarbedövning på korset, det var på riktigt.

Nu på morgonen tittade jag på den i mitt tycke allra mest gripande scenen i någon Jesus film någonsin. Den finns faktiskt i Mel Gibson kontroversiella Passion of the Christ. Jesus faller när han bär det tunga korset och gör sig mycket illa. Maria, som står längs vägen, djupt liksom förstenad, görs uppmärksam på detta av Johannes. Maria springer då, tränger sig fram, mot J och man får då också se minnes bilder från när J var ett barn och ramlade och slog sig; hur Maria släppte precis allt för att rusa fram till honom, lyfta honom och trösta honom. Den lille J ser så förunderligt trygg sin mor i ögonen. Sedan åter "nutid" och Maria försöker att lyfta korset och J. Deras blickar möts en stund som känns lång och J säger: se mamma, jag gör allting nytt. Och med en enorm kraftansträngning lyfter han sedan korset, går vidare och liksom ömsint lutar huvudet mot själva korset.

Den scenen innehåller för mig så otroligt mycket och det gjorde den även när jag var en längtande agnostiker.

Finns på Youtube sök best scene passion of the christ

https://youtu.be/ylO_Vp7aReQ

Tänkte mig inte för riktigt, förlåt mig. Att ha ett kännande hjärta är bland det allra viktigaste som finns. Själv är jag till viss del förvandlad till sten och kalk. Tur att jag inte ska bli 110 år, då skulle jag vara helt förstenad. Som ett troll som träffas av solstrålar.