Varför dog Jesus I

 Jesus förhörs av Sanhedrin*  innan han överlämnas till den romerska rätten som dömer honom till korsdöden, Gerrit van Honthorst målade 1617.
 
Markus 10: 45  Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
 
Att Jesus dog är kristna överens om men varför han dog tvistas det om. Den falang som varit mest högljudd de senaste femhundra åren har varit den som menar att Jesus dog för att försona oss med en vred Gud. Jesus skulle bära vårt rättmätiga straff i vårt ställe. Detta kallas den juridiska försoningsläran eller den objektiva försoningsläran eftersom det är Gud som är objektet för försoningen, den som Jesu död riktar sig till. Den som först formulerade denna försoningslära var advokaten Anselm av Canterbury men även Tertullianus och Augustinus hade tankar som ledde i den riktingen.
 
En annan syn på försoningen brukar ställas emot den juridiska och kallas då den subjektiva eftersom den betonar att Gud är den som handlar, alltså är subjektet och offrar sig själv för människornas skull. På korset visar Gud sin kärlek för att människorna ska välja Gud eftersom det som håller oss borta från honom inte är hans vrede utan vår ovilja att omvända oss. Den synen på försoningen systematiserades först av Pierre Abélard på 1100-talet och togs sedan upp av Martin Luther eftersom Anselms försoningslära  var så dominerande i den Katolska kyrkan.
 
Men efter Luther blev reformationen mer Anselmsk och juridiska metaforer har dominerat i alla grenar av  västkyrkan sedan dess medan östkyrkan har hållit kvar vid fornkyrkans mindre teologiskt formulerade svar på frågan varför Jesus dog.
 
De första kristna såg främst Jesu död som en kamp mellan det onda och goda där Jesus vann genom att göra motsatsen till det ondskan gör, nämligen frivilligt och utan motstånd dö. En gång i tiden var jag med i en bibelöversättningstävling tillsammans med det kunniga språkgeniet Gerard Willemsen där det gällde att göra en översättning av Diognetosbrevet till modern svenska och i detta brev som skrevs på 100-talet efter Kristus formuleras meningen med Jesu död så här:

Gjorde han det – såsom en människa skulle tänka – för att upprätta ett skräckvälde med fasor och fruktan? Inte alls. Utan milt och vänligt, såsom en kung sänder sin kunglige son, såsom Gud sände han honom, såsom människa till människor, såsom frälsare för att vinna och ej för att tvinga. Ty våld finns inte hos Gud.

Läser man evangelierna framskymtar ytterligare ett motiv för Jesu död som hör ihop med det som beskrivs i Diognetosbrevet, nämligen att friköpa mänskligheten ur ondskans våld. "Ge sitt liv till lösen för många" betyder i ett slavsamhälle att köpa slavar fria från slaveriet. Paulus utvecklar denna sida av försoningen i sina brev till olika församlingar:

Romarbrevet 6:20-23 När ni var slavar under synden stod ni fria gentemot rättfärdigheten.  Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden.  Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv.  Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.

 

à suivre

*judiska stora rådet ett slags parlament i stil med sametinget som under grekisk-romerskt styre hade hand om interna judiska frågor i provinsen Judéen. 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0