Barockbloggen -

Ensamhet och arbete

Predikaren 5: 2 Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat.

Om arbetet är sådant att inte var dag är en smärta och var syssla en plåga då kan arbetet ge tillfälle för drömmar. De tysta jobben där det gäller att strävsamt utföra något som blir rutin är allra bäst till detta. Stora tankar föds av städning och traktortimmar. När man krattar gravar flödar kreativiteten och när mil efter mil av vägar plogas hinner tanken få den ro som krävs för att tänka nytt.

Det är en god ensamhet som varje människa behöver. Tystnadens ensamhet. Tillvarons brus tränger bort tankarna och fast viv et det så väl skyr vi tystnaden. Radion står på i ett rum, TV:n i det andra, mobilen plingar för varje ny uppdatering och varje nytt mess. Ensamheten har blivit en sällsynthet.

Men det är ingte nytt fenomen. Redan på 1600-talet skrev Blaise Pascal: ‹‹ Tout le malheur des hommes vient d'une seule chose, qui est de ne savoir pas demeurer en repos, dans une chambre.›› *

*hittade en bra engelsk översättning: All men's miseries derive from not being able to sit at rest in a quiet room alone.

2015-02-24 @ 05:41:00 Fastekalender Permalink

Kommentarer

Postat av: Lars

Meditation näms ju en hel del i bibeln, från wikipedia kan man läsa om östlig kristendom: i östlig kristendom är kontemplation (theoria)bokstavligen ett medel att se gud få en vision av gud eller uppleva enighet med gud vilket praktiseras inom traditionen hesychasm.

Vågar mig nog på att säga att predikan fått en väldig överdriven betydelse i västlig kristendom ,där stilla betraktan av tingen är något som kristna mystiker sysslar med och katolska nunnor och munkar, därhän att vissa kristna tror att meditation/kontemplation är det samma som ockultism.favoriten för min del är mäster eckart :)

Svar: Ja prediakn har en överdriven position hos oss och jag tror att det har att göra med makt. Den som predikar får makt över dem som lyssnar och tar sig, helt naturligt, tolkningsföreträde och ju längre predikan desto mindre andrum för eftertanke hos dem som lyssnar. När ska man hinna pröva det som sägs när orden flödar ständigt?
Mer av kontemplation är vad vi alla behöver. jag vågar påstå att vi skulle ha färre ateister med mer betänketid. Själv önskar jag absolut mer av den varan. Mitt nuvarande jobb ger inte mycket tid till reflektion och eftertanke. Jag längtar tillbaks till traktorn och kyrkogårdens tysta ensamhet där den enda dead linen var just -döden. Begravningar hos oss var dock så glest förekommande att det aldrig behövde jäktas. En av många fördelar med glesbygder=)

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 07:35:13

Postat av: Andreas Holmberg

Fast det finns ju goda föredömen (undrar hur lång Bergspredikan EGENTLIGEN var eller Paulus ramla-ut-genom-fönstret-predikan ;o). Dessutom kommer tron av förkunnelsen, i alla fall den förkunnelse som bygger på Kristi ord. Var det två timmar som angavs som maxgräns i 1686 års kyrkolag eller hur var det?

Å andra sidan utvecklade jag redan som liten en form av djup kontemplation (obs ej sömn!) under timslånga predikningar, särskilt de som tolkades från svenska till finska eller tvärtom (jag ramlade dock aldrig ut genom fönstret), som jag aldrig hinner komma in i under nutidens mellansvenskt kvartskorta predikningar (jag vet att det fortfarande predikas längre i norrbottniska bönhus ;).

Svar: Ja, allt är en fråga om både ock, men det blev väl speciellt i vissa väckelsesammanhang lite väl långt för utfyllnadens skull. Som du känner till med långa oförberedda predikningar som dessutom tolkas till finska. Nu har jag dessutom lärt mig, "jaha, här kommer han med fåren och getterna" och "okej nu blir det kvinnan vid Sykars brunn" osv. Prat utan innehåll blir plågsamt. Men jag kan känna igen mig i att jag har lärt mig trivas i detta också, där predikan blir mer en slags musik att just kontemplera till än vad den var tänkt till. Jag gör inte som så många andra, passar på att ta en lång kisspaus när predikan börjar. Med detta sagt är jag nog ändå mer lagd åt det kontemplativa hållet där korta kärnfulla betraktelser leder tanken rätt. Completorium på kvällen är verkligt livgivande anser jag. Alla tideböner är välsignade men Completorium sticker ut. Jag är nog lite Taizé-förälskad i enkelhet och få ord.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 09:05:32
URL: http://efsidag.blogspot.com

Postat av: Anonym

När det gäller gamla hårdföra ateister är jag skeptisk alma, som ju tycker kyrka och tro är trams och ingen gud finns, människor ska bygga samhället till fulländning genom vetenskap och politik. Bättre hålla det där och inte narra sig själv att dessa ska finna gud ;) men sökare och dom som har ett öppet hjärta uppskattar säkert en kyrka där hjärtat och meditation är med

Svar: Nej, den riktigt förstockade ateisten behöver nog en Paulus-upplevelse för att omvända sig, om ens det hjälper. Jag tänker mer på de andra som knappt vet vad de inte tror på när de kallar sig ateister.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 12:42:46

Postat av: Lars

Det sista som skrevs var från Lars :)

2015-02-24 @ 15:23:53

Postat av: Klaus

Meditation kan vara så många saker. Den mest självklara och troligen mest okontroversiella varianten är uppmärksamhet med stort U. Både utåt och inåt egentligen.

Kristen meditation har jag lärt mig är mer av meditation *över* något, en bild, ett Bibelord. Mer av fokuserande.

Svar: Ja, jag tycker om Edin Lövås-metoden där man verkligen lever sig in i en scen ur evangelierna till exempel. Kristen meditation är inte att bli tom utan fullt medveten om Guds närvaro.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 16:51:09

Postat av: Lars

Läste en intressant artikel idag av Carl-Henric.

http://www.dagen.se/kronikor/till%C3%A5t-troende-att-vara-olika-1.318026

och det slog mig efter att jag funderat en stund att en sådan kyrka fungerar som en "mediator" (i brist på bättre ord) eller mylla för späda plantor att växa i, i det flydda har ju kyrkans ansets för sträng och trång med mycket pekpinnar...och där kan jag förstå att vissa "ateister" hittar hem så att säga när det finns rum för personlig relation till gud och frihet.

Svar: Ja och framförallt skrämmer inte denna kyrka bort troende som känner sig utanför den givna mallen. Tycker Carl-Henric Jaktlund ofta visar prov på vishet.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 17:55:56

Postat av: klaus

Men att göra sinnet tomt enligt österländsk modell är för att släppa in något annat, som tystnad för att uppfatta viskningar eller som nattmörker för att stjärnorna ska synas.

Svar: Ja, jag förstår principen men där vill man i allmänhet stanna i den tomheten, lite som den käre Predikaren, kristen meditation vill höra Guds röst och uppfyllas av helig Ande. Dessutom är tomheten någonting som finns där för en kristen, den ska bara upptäckas. Där är Predikaren en stigfinnare. Men målet är inte tomheten i sig utan att finna någon där i tystnaden: Herren Kärlek.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 20:04:58

Postat av: klaus

http://m.starrfmonline.com/1.2002887

Off topic men intressant..

Svar: Det var väl inte off topic, han mötte ju ansikte mot ansikte den vi möter i kontemplationen. Denna nyhet (min man läste upp den från nätet) gav ett fint samtal här kring köksbordet.
Vi mindes när äldste sonen var mycket liten och ännu inte pratade så tydligt han var ca 1,5-2 år gammal då. Han satt ofta och viskpratade med någon. Jag förstod inte vad han sa. Han sa att han pratade med Gud. Då frågade jag en gång hur Guds röst låter. Han sa: "Som mormor men hon pratar tyska.".

Jag har svårt att beskriva hur Guds röst låter men mest likt är nog en vårbäck. Vi tänkte här vid köksbordet, att kanske möter vi Gud som vi kan förstå henom på ett sätt som vi mäktar med. Denne präst tog lättast emot kärleken från en kvinnlig Gud, Laestadius mötte Gud som den himmelska ammande föräldern som lyfte upp barnen från världens kalla jordgolv, jag känner vårens livskraft i Gud och min lille son kände igen mormors trygga gestalt i Guds flödande kärlek. Många helgon såg Jesus närmast som sin käresta och nunnor/munkar/präster har ju en slags vigselceremoni med Jesus. Någon känner igen en älskande pappa i Guds väsen, som Jesus gjorde. Kanske eftersom han hade en, vad jag kan förstå, mycket god jordisk pappa i Josef. Vad tror du?

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 20:06:00

Postat av: klaus

http://m.starrfmonline.com/1.2002887

Spännande..

Svar: Lite typiskt bara att han tydligen ska sättas i karantän innan han får jobba som präst igen. En tydlig anknytning till C-H Jaktlunds ledare igen. When will we ever learn?

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 20:49:55

Postat av: Lars

ja mikael Wiehe sjunger "spot on" om den helige anden som en hon

https://www.youtube.com/watch?v=8hVI2Br7BYo

Kanske för att omsorg och tröst en kram för dom ledsna, mer ses som mors omtanke, tänker jag.

Kul i vart fall att prästen blev nöjd: she is everything I hoped she would be and even more! :)

Har i det flydda läst en bok som heter Fast Lane to Heaven, skriven av en katolik som han med hade en nära döden upplevelse och han beskriver en framstående andlig varelse i himlen som han kallar Lady of Light.

Tolkien använder också den termen om lady Galadriel

http://fc06.deviantart.net/fs71/f/2012/315/8/4/lady_of_light_by_artisticjv2-d5knoxz.jpg

Lär man känna en pratig katolik någon gång är det väl upplagt för samtal om kvinnliga ljus varelser :)

Svar: Jag har diskuterat med katoliker om deras många "uppenbarelser" av Maria. Här i norr ser vi änglar i precis liknande situationer. Jag hävdar att vi ser samma sak men de väntar sig Maria, vi väntar oss en ängel. Fast vi kanske i verkligheten inte riktigt vet vad vi ser ,tror jag det är samma himmelska ljusvarelser vi tolkar bara utifrån vår världsbild.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 21:55:01

Postat av: Lars

Svar: Dessutom har jag alltid sett den Heliga Ande som en hon,precis som Micael Wiehe, så beskrivs också Guds ande i GT. På grekiska blir det ett neutrum och beskrivningen av Anden som en Parakleitos=advokat, en som talar för oss i en domstol, har dragit iväg könet i manlig riktning. Men om vi läser GT är Gud både manlig och kvinnlig, det borde väl gälla även i NT även om Jesus talar om "pappa" vilket ju var en intim och känslosam beskrivning av den som ofta kallades Härskarornas Gud i GT eller hade ett onämnbart namn. Jag gillar Laestadius namn: den himmelska föräldern. Den täcker mycket av det stora ogripbara begreppet Gud.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-24 @ 21:57:13

Postat av: Klaus

Min gudsbild (ej mer än så) är mer av inifrån-underifrån än utifrån-ovanifrån. Men Gud är säkert allt det där, bara det att det sistnämnda paret ovanifrån-utifrån för mig känslomässigt associeras till maskulint och förstnämnda för mig associerar till feminint, och till sättet som Jesus föddes på, liknelserna om det osyrade brödet och senapskornet.

Det som Erich Fromm kallade "makt till" (="förmåga" i kontrast till "makt över".)

Den där betoningen av den maskulina Gudsbilden har inneburit en obalans och tjänat kristendomen som jordisk maktapparat. Jag är fruktansvärt less på den.

Svar: Detsamma, som du nog förstått! den där machoguden som anför stora krigshärar är bara en ursäkt för makthavare. Jag tror aldrig det avrit ett riktigt Gudsnamn. El Shaddai till exempel, berättade en gammal leastadianpräst, kyrkoherde em. i Jukkasjärvi, betyder troligast "den ammande Guden" och inte Bergets gud eller annat som sedan översatts "den allsmäktige". Bergets Gud var ju en hednisk företeelse hos exempelvis hettiterna, varför skulle det passa in på den judiske flyktingguden? Dessutom är den ammande guden mycket mer troligt ur textsammanhang och språkligt sett. Den allsmäktige dras ur en ordrot som betyder "en som slår utan att tänka sig för" märkligt att välja en sådan översättning. Som om Gud vore grekernas Ares.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-25 @ 10:28:56

Postat av: Klaus

OBS! MAn har bytt design på din blogg när man läser den via smartphone. Snyggare, men i går så försvann inlägg och jag skrev samma om igen och detsamma verkar ha hänt Lars. Man ser inte sitt skickade inlägg och då tror man ju att det inte kommit fram.

Svar: Okej, då fattar jag. Läser bara på min gamla Mac.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-25 @ 10:30:37

Postat av: Klaus

En liten kommentar om "tomhet" i Buddhistiska sammanhang. Det betyder inte riktigt det man tror; "vakuum", "intet". Det handlar om att inget som existerar har en självständig existens, allt, precis allt, är beroende av annat för att finnas till. Insikten om detta betraktas av Buddhister som ytterst väsentlig och som en förutsättning för förändring. Själv tycker jag inte att detta är så konstigt även om jag säkert inte förstår det riktigt djupt.

Svar: Jag har en aning om vad det betyder, men skillnaden jag försökte beskriva är att i kristendomen möter du ett du, en annan, vi tror det är universums skapare vi möter. Buddhismen möter ingen.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-25 @ 10:36:03

Postat av: Klaus

...och pga detta kan man inte beskriva exv Nirvana som "något" som "existerar" på det sätt som en kaffekopp eller en tanke, då skulle det ju höra till fenomenens värld och vara underkastat förgängelse och vara beroende av annat för att "finnas"...
Svårt det där, hursomhelst så tillbakavisade Buddha bestämt "nihilism"; det är inte så att läran om "tomheten" är lika med nihilism, tomheten är ett slags fullhet egentligen men av en annan ordning som vi inte har språk för.

Nihilismen var en viktig åsiktsriktning i Buddhas samtid, men som sagt, han avvisade både den och den sk externalismen där fenomenen har en självständig existens och inte är beroende av varandra för själva existerandet.

Vad hette den kristne teolog som påstod att Gud är varats grund, men inte "existerande" på det sätt vi tänker oss. Tillich? Vi saknar ord för "något" som "finns" utan att existera, som går ännu djupare än "existens" - grunden för varat.

Svar: Fast om vi uttyder namnet JHWH betyder det tvärtom det som finns i imperfektum vilket betyder att det alltid pågått och alltid kommer att pågå. Det som finns mest av allt är JHWH och det JHWH skapar. Ja, skapar, skapelsen är också pågående.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-25 @ 10:50:17

Postat av: Klaus

Det ska vara "eternalism" inte "externalism"

2015-02-25 @ 11:03:20

Postat av: Lars

Stämmer som klaus säger, skrev några inlägg igår men fick upp meddelande att bloggen var modererad inga inlägg syntes så visste inte riktigt om dom kom fram, att komma in på Almas blogg via min mobil fungerar inte för tillfället för mej, kanske någon form av service eller ombyggnad av blogg leverantören , skulle berätta att jag gogglade lite på den där prästens namn och nyhets storyn är lite tveksam om den är sann.

http://www.charismanews.com/world/48439-the-truth-about-the-priest-who-died-and-saw-god-as-a-woman

Hur som helst kan man ändå resonera om nära döden upplevelser och kvinnliga ljus varelser :)

Svar: Absolut, men jag tänker på en biblisk invändning som jag läste i pappers-dagen igår. Vad händer med kroppens uppst¨ndelse? Dessa nära-döden-upplevelser talar bara om själens liv inte om kroppens uppståndelse. Kristendomen ser ju inte kroppen som oren och har en fast övertygelse om kroppens uppståndelse och man kan nog gå vilse i alla dessa upplevelser också. De där änglamötena tror jag är verkliga men behöver inte betyda att grekerna hade rätt om själen som finare än kroppen. Det viktiga i Bibeln syns för mig vara att Jesus befriar hela skapelsen, alla djur och växter, alla berg och hav, hela människan med kropp och sinne.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-25 @ 16:28:58

Postat av: Klaus

Det är väl inte omöjligt att det finns både-och, även en uppståndelse med extra allt så småningom. Men också, i samband med kroppens död, en delning av olika "skikt" hos t ex människor.

Uppståndelsen gissar jag är något ännu större än vad man föreställer sig; den stora slut-inkarnationen när det materiella förandligats och det andliga förkroppsligast till en ny himmel och en ny jord.

Jesus fick en fråga om hur det var med giftermål i himlen, om man var änka och omgift (tror jag att det var) hur fungerade det då. Jesus svarade något i stil med att frågan inte var relevant, för då är man som änglarna i himlen. Ni far alldeles vilse, avslutade han med.

Men inte för att jag vet precis, det finns dock en del väldigt vackra och berörande skildringar av nära-döden-upplevelser som förändrat en del människor väldigt mycket.

Jag tror inte att det ena utesluter det andra, men återigen, bara tankar.

Ang Buddhismen så håller jag med om att man där inte möter något Du, men om det för någon är som det var för mig under decennier: Att Jesus-duet tedde sig mycket skrämmande med en hel del hårda ord (låt de döda begrava sina döda, aldrig se sig om när man satt sin hand för plogen, ge bort allt du äger, den brinnande sjön mm) och Jesus fan-club som ännu mycket mer skrämmande (Swärds blogg..) så förstår jag mig och andra som dragits ditåt. Sedan har jag under decennier närmat mig Jesus snett bakifrån och sådana som ni och Philip Yancey m fl har hjälpt mig att se saker på ett lite annat sätt.

Buddhismen har stora brister, bl a är den väldigt lagisk (karma) medan kristen tro - när den är som bäst - har både lag och nåd. Samt förlåtelse och upprättelse. Sådant finns inte i österländsk religion.

Buddhismen tenderar också att vilja backa ur skapelsen medans kristendomen - när den är som bäst - ser framåt på ett helt annat sätt.
När Gautama gjorde sina erfarenheter så var det dock FÖRE inkarnationen. Han gjorde så gott han kunde och upptäckte delar av sanningen, det tror jag fortfarande. Det finns också kristna mystiker som varit i dessa oceaner och upplevt saker snarlika de som mystiker från andra religioner upplevt.

Medkänsla finns det dock mycket av i Buddhismen, särskilt i mahayana-varianten. Det finns historier om Buddhistiska helgon som verkligen ter sig "kristna" bl a en bodisattva som vägrar att gå in i Nirvana förrän alla själar, människor och djur nått dit.

Att tro att Buddhismen propagerar "intighet" och nihilism, det är väldigt felaktigt. Redan när jag gick i högstadiet så retade jag mig på att läroboksförfattarna i religionsämnet så fundamentalt förvanskat just Buddhismen så svårt. Det är inte ens så att Buddhister anser att allt mänskligt är ointressant och värdelöst, snarare är det så att de lär att man inte ska identifiera sig med, fixera sig vid, olika saker så himla hårt. Man kan ta det lite mer med jämnmod även om man samtidigt vill uppnå ett mål och känner olika saker under resans gång. Just det där sista finns ju i vissa kristna traditioner också, att man rotar sig i Gud mer än något annat.

Svar: Lustigt vad lika vår uppväxt varit. På högstadiet minns jag en lärare som inte tyckte om mig alls (inget ovanligt) han var inte behörig och ogillade elever som var intresserade av hans ämnen och det var jag. När vi hade prov i buddhismen hade han med frågan "Vad tycker du om buddhismen" jag skrev att jag känenr står samhörighet med etiken, jag var ju vegetarian redan då, men att som kristen kritiserar jag karmalagen och så skrev jag om nåden som kristendomen har som riktmärke. Min kompis (som ofta var älskad av lärare) skrev "Bra" hon fick högsta poäng på frågan, jag fick 1 poäng. Han förenklade också Nirvana till ett tillstånd av ingenting alls. Fast det är väl svårt att förklara för en högstadieklass.
Jag tror mycket av det Siddharta Gautama upplevde var från Gud för jag tror att Gud vill nå alla människor och har tillgång till allas öppna hjärtan. Just då, som Karen Armstrong visar i sin forskning, startade likannde väckelserörelser runt om i världen. det var vad väckelsekristna kallar "en besökelsetid". Men liksom judendomen blev en lång räcka lagregler blir alla religioner lagiska utan Jesus. De vill också lämna jorden, men det är ju tvärtom med den bästa kristendomen, precis som du säger. Jesus kom ju till hela skapelsen om vilken Gud en gång sade: Det var mycket gott.

Utan Jesus kunde jag inte tro och inte leva, så enkelt är det. Det försökte jag uttrycka i mitt provsvar som jag fortfarande finner moget för min ringa ålder, men just nu när jag minns detta förstår jag min stackars lärares position med en obstinat tonåring som alltid var en besserwisser och mer påläst i de ämnen han tvingades undervisa i. Bless him!

barockbloggen.blogg.se

2015-02-26 @ 17:27:45

Postat av: Lars

Beror sig nog på hur man ser det Alma, det som beskrivs i nära döden upplevelser är ju inget nytt, tänker på tidiga martyr berättelser som Perpetua och felisia

https://www.youtube.com/watch?v=Tg4ax1E2p-E

som kanske är det du menar med den grekiska synen ?

Jag är helt övertygad om paradisets återställelse här på jorden och kanske också att människan får en ny kropp , men är tveksam att det betyder att människor kommar att leva för evigt på paradis jorden , tror att livet trots allt tar slut men inte som nu med fruktan för döden och sjukdommar utan en stillsam övergång från en paradis jord till himlen.

Men som sagt bara en skissad teori, bibeln ger ju många perspektiv.

Svar: Så intressant! Du är en ständig källa till nya insikter och kunskaper. Kände inte till Perpetuia och Felisia. Jag tror på ett Abrahams sköte, det som Lasaros kommer till, en sorts väntan på den stora uppståndelsen. Men alla rapporter om nära döden upplevelser tenderar att upphöja sjölen på ett grekiskt sätt. Så jag tycker den där insändaren var intressant och tog upp en bortglömd aspekt av evangeliet. Mycken eskatologi vill ju bort från jorden. "Vi ska fara bortom månen vi ska fara bortom Mars" tankarna. Det ska vi inte alls. Där är jag en östkristen, himlen ska ju landa här och Jorden ska bli ny igen som när Gud sade sitt "varde" och sedan sa "det är mycket gott". Våra kroppar är inte onda som Zoroastrismen tror och den tron togs över av hellenismen och grekerna, de är skapade av Gud och goda. De ska få sina uppståndelsekroppar och bli lika sig själva. Eskatologi som talar om jorden är god men den där eskapistiska eskatologin som ser jorden som dödsdömd och därför kan vi leva hur som helst, är från avgrunden i oss som Bibeln kallar synden.Intressant är att stora delar av Bibeln är skrivna av människor som inte trodde på något liv efter döden över huvud taget ändå var de upptagna med att hitta ett hållbart sätt att leva med naturen, djuren och varandra.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-26 @ 17:52:30

Postat av: klaus

Kanske kan man tänka såhär också:

Alltet är i grunden Ett och Helt (men också växande och i rörelse).

Dock, sedan syndafallet har tillvaron blivit söndrad och det finns bland annat olika skikt, exempelvis "andligt" och "materiellt", man kan dela upp helheten i delar på det sättet. Jesus var hel i betydelsen inte söndrad, han var ande inkarnerad - hade inte en uppdelning haft någon som helst betydelse så hade det där "inkarnerad" varit helt irrelevant, men skapelsen är fortfarande söndrad mellan himmel och jord. Annars behövde inte heller Jesus säga att ingen kommer till Fadern utan honom - om allt var helt så skulle det inte behövas någon försoning, någon medling etc.

Tillvaron är ofullständig - annars så skulle ju inget lidande finnas, vi skulle se klart och inte såsom i en spegel, vi skulle inte behöva be "så ock på jorden", miraklerna skulle stå som Micael-spön i backen.

Kanske är vi på väg dithän, men ännu är vi inte där, hela, och därför kan också vissa slags upplevelser, inkl nära-döden-upplevelser uppfattas som "andliga" och något "i motsats till det jordiska". Det mesta är ofullständigt vilket förklarar denna uppdelning och hur vi uppfattar verkligheten. Men detta är inte den djupaste sanningen.

Svar: Du har så rätt, vad dina tankar berikar mig och bloggen! Det kunde vara en utläggning av Paulus brev till Korinthierna speciellt kap. 13 och 15.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-26 @ 19:04:48

Postat av: Lars

p.s finns ju också kristna som menar att nära döden upplevelser inte går ihop med deras bibel tro, kanske är det så det menas i dagens pappersbilaga att uppståndelsen ska ske på den yttersta dagen som skribenten tycker inte rimmar, fast det beror sig på hur man ser på det en del menar ju att gud är utanför tid och rum och den yttersta dagen är när vi möter gud, finns ju en bild av den yttersta dagen att det ska vara en tid och plats här på jorden, böcker öppnas ,dommar döms, man kan undra om det är så skribenten ser yttersta dagen och därför tycker nära döden upplevelser är konstiga . Sen är ju artiklen väldigt kort, och det står inget hur skribenten igentligen ser på att vissa av dessa nära döden upplevare fått djupa profetiska insikter, underkännar han dom ? ateister som mött gud och har vänt helt om hur ser han på det ?

Svar: Ja, man hinner ju inte nyansera sig på insändarsidor. Jag tyckte bara det var intressant att någon vågar vända och vrida på frågan som så ofta tas lite väl mycket som något slags "bevis" för kristen tros validitet. Jag tror inte vi kan få fler bevis än Jona-tecknet. Jesu död och uppståndelse är nog.
Eskatologin blir ofta helt galen med datum och länder och allt möjligt, "uppryckande" som vi inte har täckning för, men jag är ganska så östkristen när det gäller den dagen och tror på skapelsens befrielse och ondskans förintelse när Jesus kommer tillbaka. Jag gillar dock den judisk-kristna tron på kroppens uppståndelse. Jag gillar inte det förandligade som förnekar kroppen. Nu under fastan lär vi oss att bön och hängivenhet där kroppen är med är starkare än när man bara låter sinnet jobba. Att helga även kroppen med alla sina förunderligt välfungerande funktioner speciellt åt Gud det är en tanke jag gillar. Jag är nog lite av en kristen yogi som tror att kropp och själ hör helt ihop och därför är kroppsövningar ett sätt att be det med eftersom Gud skapat oss som en odelbar helhet.

barockbloggen.blogg.se

2015-02-26 @ 20:12:19

Trackback