Älska Gud och gör vad du vill

 

Predikaren 11:9

Följ ditt hjärtas vägar,

gå dit ögat leder dig.

 

Jag har tidigare nämnt att Predikaren liknar prins Siddharta Gautama som sedan blev Buddha, men det finns en annan filosof som kan sägas vara en efterföljare till Predikaren: Augustinus, biskop av Hippo, som är en av de mest inflytelserika kristna filosoferna genom tiderna. Både katolska kyrkan och Luther inspirerades av Augustinus och än idag läser vi denna antika författare.Många är omedvetna om att de tror som Augustinus i olka frågor, men inte desto mindre har många av hans läror blivit allmän kristen tro som gäller än idag.

 

Innan han blev kristen, han var då i 30 -årsåldern, studerade Augustinus bland annat Platon och tyckte sedan som kristen att han där fick svar på den stora frågan om Gud och lidandet. I Platons uppdelning av världen i verklighet och overklighet, fann Augustinus en förklaring som han tyckte löste teodicé-problemet. Augustinus menar att Gud har skapat allt som är verkligt, men ondskan är bara en chimär, den är overklig, Predikaren skulle ha sagt att ondskan är h'äväl, intighet, medan JHWH är varandet, verkligheten i sin mest verkliga och varaktiga form.

 

Augustinus funderade nämligen på hur det kan komma sig att människor inte älskar Gud och sin nästa och han sökte tyvärr svaret i nyplatonismen som lärde att människans materiella kropp tillhör det overkliga, det är människans kropp som drar ner henne i ondskans intighet. Detta är en tanke som var helt främmande för judendomen/kristendomen och den förde också med sig att Augustinus formulerade sin predestinationslära som svarar på frågan som uppstår av nyplatonismens syn på det materiella: Om kroppen är allt igenom intig och ond, en del av h'äväl, hur kan då människan bli frälst och göra det goda? Godhet finns ju trots allt. Denna predestinationslära innebär att Gud i sin nåd utväljer vissa till frälsning medan de övriga inte kan bli räddade och befriade från ondskans välde.

 

Jag har lite svårt för detta hos Augustinus. Jag tycker han avviker väldigt starkt från Bibelns budskap om Guds goda skapelse och människans kropp som en del av denna goda skapelse. Den fråntar också människan hennes fria vilja och val att älska Gud eller inte. Dessutom bir teodicé-problemet, som han tyckte nyplatonismen löste så elegant med sin idé om det materiella som overkligt, gigantiskt. Då framstår det som ondskefullt av Gud att skapa människor "till att vara oss lika". Varför skapa människor till evigt lidande som de inte haft en chans att välja bort? Dessutom: vari består då likheten med Gud?  Gud måste rimligen sägas ha en fri vilja. Och är det verkligen kärlek om man förprogrammeras till det?

 

Men när jag läser Augustinus tillsammans med Predikaren blir det lite annorlunda. Predikarens h'äväl är ju raka motsatsen till den Gud som finns till och har skapat allt som finns till. idén att Gud skapat allt som finns till men att ondskan hör till h'äväl, intigheten som Gud inte skapat eftersom Gud är varats Gud, stämmer absolut med Predikarens världsbild.  Men Predikaren förnekar inte kroppen som en del av Guds goda skaparverk.Tvärtom säger ju Predikaren att Gud skapat människan rak och enkel, det är hon själv som gör sig krokig och dubbel av sina konstiga vägval.

 

Till denna tanke om verkligheten som skapad av Gud hos Predikaren och hos Augustinus kan man också koppla deras tankar om tid. Augustinus menade att bara nutiden existerar, det förflutna finns inte och inte heller det som ska komma, vilket är en mycket typisk tanke hos Predikaren, en tanke som också liknar vår tids "mindfulness"-teorier. Det jag ogillar med mindfulness är att man liksom blir hängande i luften utan historia eller framtidsplaner och att männsikan blir okritisk och lättstyrd av allehanda makthavare och kommersiella krafter om hon inte drar lärdom av det förflutna och inte tänker på kommande generationer.

 

Men Augustinus menar att även om det för oss inte finns någon annan tid än nuet är Gud varats Gud och för Gud finns ingen framtid eller förfluten tid, all tid existerar i Gud samtidigt, därmed blir ingen hängande i luften utan ett tidsmässigt sammanhang utan att Gud ser den personen. Här syns verkligen släktskapet mellan Augustinus och Predikaren. Prediakren är ju kanske mest berömd för sina tankar om tid där han delar upp tiden i en tid för varje ändamål och när den tiden är borta så träder en ny in. Det lönar sig inte att se tillbaka: "Utom räckhåll ligger det som varit, djupt, djupt – vem kan finna det?"

 

Så mycket är så bra hos Augustinus, så Predikarmässigt vist. Jag tycker mycket om hans bekännelser som  låter oss komma riktigt nära en människa i antiken. Han har också kallat ännu inte kristna för "bröder och systrar i hoppet" och han har sagt de sanna orden: "Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig." Som synes, var Augiustinus inte alls konsekvent i sin filosofi, för om Gud har skapat oss till gemenskap med honom är ju alla människor kallade till denna gemenskap och om alla som inte är kristna är våra syskon i hoppet så kan ju alla välja att älska Gud utan predestination.

 

Augustinus har också sagt ett av de mest Predikaraktiga man kan hitta utanför Bibeln, ja det är som en summering av hela Predikaren och speciellt dagens ord ur Predikaren om att följa vårt hjärtas väg: Älska Gud och gör vad du vill.  Tänk om Augustinus hade nöjt sig med Predikaren och lämnat Platons kroppsförakt därhän, vad mycket kroppshat och skräck för att inte vara en av de utvalda kyrkan hade sluppit genom historien!

 

Sen har vi ju detta med arvssynden som Augustinus definerade att människor var förbestämda till undergång om hon inte fick frälsning genom Kristus. som ju innebär att människan redan som nyfödd är i ett tillstånd av synd och skuld och därför hade man nöddop förr av små bebisar (vet att sådant praktiserades inom sv kyrkan på 1800-talet) så dom inte skulle sluta i helvetet, en lära som jag tror skapat mycket ångest och rädsla. läser att den medeltida västkyrkan aldrig accepterade Augustinus lära fullt ut man mildrade den, menade att det handlar om människors eget handlande och guds nåd. anabaptister,baptister,pingst läser jag tror inte på arvssynden.Verkar inte som judendomen och predikaren har ett sådant begrepp om människan som uslig syndare :)

Apropå mindfulness. På vissa ställen jag jobbat har man verkligen fått se hur det blir när människor pga hjärnskador och sjukdomar förlorat sina minnen eller sin förmåga att tänka framåt, så det är sannerligen inget ideal.
Det finns alltid en massa korkade varianter av allt möjligt, inklusive mindfulness, men för mig handlar det begreppet bara om "närvaro" och inget annat, men det är ju klart, om man gör det så enkelt (fast svårt!) så kan ju inte diverse personer göra sig en hacka på begreppet, liksom präster i ett slags religion.
Närvaro är bara precis det som man redan vet vad det är. Inga konstigheter. Och det handlar inte om att bli som en hjärnskadad utan om att försöka vara mer närvarande och inte lägga huvuddelen av ens mentala engagemang i det förflutna eller i framtiden. Vill man krångla till det lite så kan man säga att det är helt i sin ordna att sörja en förlust (det förflutna) eller lustfyllt planera för en resa (framtiden) bara man är närvarande just i sorgen eller det lustfyllda planerandet. Det sämsta är inre rastlöst hoppande hit och dit på ett sätt som gör att både seende och emotioner trängs undan.

p.s kom att tänka på ett råd som gavs åt israelerna , nämligen att sätta ut råmärken där man gick på vägen fram så man inte skulle komma vilse. Finns ju en fara med att vara historielös att allt kan tyckas rätt för stunden om man inte har några råmärken utsatta, som du skriver Alma om komersiella krafter i dagens värld , därför tycker jag historia är intressant och att människan klarade sig på vad naturen gav sedan tiden hedenhös.
Det finns något att bygga på från äldre tid ett vakaktigt arv som innebär att vi kan lämna en välmående jord efter oss till nästa generation. Men saknas råmärken och historia ,sålda åt nyckfyllt styre av mammon är det inte konstigt om människan går vilse i ett träsk som leder ingenstans.

Augustinus och predestinationslära. Oj? Jag trodde det var att calvinskt påfund.

Ska se om jag stöter på böckerna Alma eller en film, är väldigt dålig på sådant nu för tiden, när klockan är 9 är det typ god natt.Gillade absolut den ofrivillige helaren från Sävar, eller åtminstone hans gud som kommer med en sådan trevlig överraskning :)

Det var väl Augustinus som var först, sedan vidareutvecklades konceptet.