Ens ropandes röst

 Caravaggios bild av hur Johannes Döparen dricker vatten ur en källa i öknen

 

Markus 1: 4 så uppträdde Johannes döparen ute i öknen

 

Om det är något mina vänner från Mellanöstern är riktigt rädda för så är det vildmarken och skogen. Det mest beskedliga skogsbryn är för många av dem en fasans ort. Liksom för Dante när han skrev sin Komedi är skogen för dem den otyglade och okontrollerbara vildmarken där vad som helst kan hända och laglöshet råder. Lejon och giftormar, svultna vargflockar och lömska skorpioner gömmer sig där. Och hade man riktigt otur stötte man på en Djinn i öknen, en ond ande, för det är ju där de bor.

 

Även i antikens värld kring Medelhavet var staden symbolen för trygghet och vildmarken det motsatta. Ingen gick frivilligt ut ensam i vildmarken. Utom några få som ansågs för lite tokiga, som Johannes, Jesu kusin. Han var inte bara kusinen från landet utan kusinen från vildmarken som gav honom allt vad han behövde: mat, kläder och en predikoplats.

 

När började folk vandra ut i ödemarken för att lyssna på den udde mannen i sina kamelhårskläder? Hur lyckades den ensligt boende Johannes få en åhörarskara? Vad kunde få människor att trotsa skorpioner och Djinner för att lyssna på en väckelsepredikant som bara skällde ut dem?

 

Jag tänker att det kanske har med det Augustinus skrev: vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig.  Längtan efter Gud drev till och med undan vildmarksfobin för kärleken driver ju bort all räddhåga. Kan något annat än kärleken göra en så galet modig?  Och skarorna samlas hemma hos Johannes i vildmarken. Ens ropandes röst i öknen lockar skarorna dit där ingen vanligtvis vågar vara.

Jo la märke till det samma när jag var på besök på vårt stora fina tropikarium här i Helsingborg, ett gäng östlänningar som när dom kom till rumet med fritt strövande lemurer,rusade genom rummet bleka och rädda och med en smäll tog sig ut genom dörren till mer "trygga" avdelningar med inglasade djur.Kulturer kan ju vara olika och kanske mest vi här i norr som är uppväxta med att skogsmulle, vandringsleder, en älg i skogen osv är något fint och kul.Förresten återfinns utrycket :- hör en röst som ropar i öknen. i dödahavsrullarna skrivet av Esséer man kan ju undra om johannes hade koppling med dom på något sätt.

Skandinavers naturnära sommarställen med torrdass och kallt vatten som kanske smakar järn, får även engelsmän och fransmän att höja på ögonbrynen. Däremot inte en del tyskar och holländare som verkar dras till det vilda. Här upp i norra Värmland som finns det jättemånga holländare som valt att flytta hit som en reaktion på det väldigt urbana och utnyttja-till-sista-kvadratmetern som det kanske är i Holland.

Jo qumran verkar vara ett intressant ställe att kolla om man är turist.Ser att det blivit national park av det :)

http://www.israeltraveler.org/en/site/qumran-national-park

Ungefär samma här i skåne/ Helsingborg Klaus, Tyskar och Holländare som köper fina kolonistugor och vill uppleva den svenska naturen , skapade stora protester att priser trissas upp och man fick återgå till dom gamla reglerna att man ska vara skriven i kommunen och minst 30 % måste odlas för att komma bort från att kolonilotter blir sommartorp ;)

Men mormor/morfar som var lantbrukare hyrde ut ett litet sommartorp i trä målat med faluröd som du just beskriver med utedass liten köksträdgård och "rickepump" (skånska) på gården..en sådan här:

http://2.bp.blogspot.com/-NDd8RS_dPkk/TeJEGDa_2iI/AAAAAAAAGok/WbcGHWaubk8/s1600/P1010647_redigerad-1.jpg

Jättemysigt ställe, morfar är borta sedan ett antal år och torpet sålt, antagligen renoverat till max med alla moderna finesser, Morfar var en ganska tystlåten gamal lantbrukare och hyrde ut torpet för 1000 kr i månaden som han nästan tyckte var för dyrt ;)

F.ö. tycker jag bättre om det gamla sättet att uttala "öknen" på. Snyggare med utttalet "öcknen", "en ropandes ord i öcknen", "den far som en stormvind i öcknen bort"
Men det korrekta är väl "öööknen". Stockholmskt gnälligt; öööknen.

Det var veckans djupaste kommentar, visst?

Aha, det är ok att säga "öcken", då tänker jag fortsätta med det.
Svensk etymologisk ordbok - den önskade jag mig och fick på min 30-års dag, sådär 650 år sedan. Den är ju underbar men lite svårt ibland med alla förkortningar att hänga med i texten.