Markus 1: 16 När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.

 

Markusevangeliet berättar om vardagliga saker där det mirakulösa Guds rike plötsligt bryter in. När Markus (som betyder hammaren) slår in sina väl utvalda spikar hoppar han ändå inte över vardagliga detaljer som ger oss en bild av livet i Galliléen, Samarien och Judéen för nästan 2000 år sedan. Pax Romana råder och vardagslivet ter sig inte så våldsamt med sin ordning under militärt förtryck. Vid stranden av gallileiska sjön jobbar fiskare och en ensam man vandrar längs stranden. Det finns flera fiskare där men två av dem upplever något speciellt: de blir sedda. De är inte bara en del i ett kollektiv, de urskils i mängden och namnges av den ensamme vandraren. När vandraren, som ännu inte har presenterat sig, säger ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare” lämnar de genast sina nät och följer Jesus.

 

Jag tänker att detta är ett vardagsmirakel så gott som alla andra vardagsmirakel i detta det mest mirakeltäta evangeliet. I söndagsskolan älskade jag denna berättelse om hur Jesus möter de första lärjungarna. Jag trodde då att jag genast skulle känna igen Jesus och glatt lämna allt jag hade för händer. Men nu, som vuxen undrar jag om jag inte hade tvekat. Jag hade nog sagt: "Den här degen måste först bakas ut,tvätten hängas, barnen måste till skolan, djuren ha sin mat, ta en kopp te och vänta i köket  eller ta en hink och följ med."

 

Ja, ni ser, en väldigt annorlunda reaktion än den fiskarbröderna Simon och Andreas och sedan fiskarbröderna Jakob och Johannes uppvisar. De ber inte Jesus hjälpa dem med fisket eller vänta tills de blir klara. De lämnar allt och följer honom. De är som en förtroendefull häst som lämnar till och med sin kära mat för en människa de känner igen. Jag tänker åter på Jesus bland de vilda djuren i öknen. Människor följer ofta galna väldsverkare och lyder av skräck. Djur följer inte våldsverkare, de flyr en bullrig människa med aggressiv attityd. De första lärjungarna är som djuren i vildmarken och litar på mannen som stillsamt går längs stranden.

 

I Lukas och Johannes evangelier framkommer fler detaljer som gör detta första möte mindre mirakulöst. Typiskt Petrus-mässigt är det här mötet kortfattat och just do it. Så liknar Petrus Maria som säger ja till att föda Guds son utan längre betänketid. I söndagsskolan var det nyttigt för mig att få veta mer av Lukas och Johannes om detta möte. Men nu är det annorlunda. Vissa dagar är det just detta kortfattade och förbehållslösa evangelium jag behöver. Idag är en sådan dag.

Duccio di Buoninsegna föreställde sig Jesu möte med fiskarna Andreas och Simon så här 1308

 

Lyssna på Sebbe Stax en nutida Petrus-karaktär som berättar om Jesus som en gentleman som knackar försiktigt och viskar sitt "följ mig" nu tillhör han Ichtys-församlingen i Stockholm. Ichtys betyder fisk.