Gemenskap

 

 Predikaren 4:12 Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.

 

Ensamheten behövs ibland för att vi ska komma inom hörhåll för de kärleksord som viskas till oss av Gud genom vardagsbruset. Men den ensamhet som inte är självvald, den ensamhet som aldrig tar slut är bara av ondo. Den som är utstött, den som är arbetslös och önskar den där arbetsglädjen mer än något annat och den som mist sin livskamrat har ingen glädje av ensamheten.

 

Vi vet att ensam är inte det minsta lilla stark. Två kan hålla stånd mot mycket av världens ondska och tre är en närmast ointaglig borg. Det här ordet från Predikaren fick min make och jag på vår bröllopp och vår brölloppsdag är just idag, den 3 mars. Vi har i alla livets skiften lyckats förbli i denna gemenskap och om våra garn varit tunnslitna på sina ställen har den tredje tråden varit desto starkare just där.

 

Den tredje har ibland varit en vän, ibland våra barn, ofta våra föräldrar, till och med vår häst Chateau- men alltid Gud. Gud har ibland varit så tydligt närvarande som sig själv att det nästan varit fysiskt påtagligt och nu ser jag också att den där vännen, den där släktingen, det där barnet, det var Gud i aktion i vår livsväv.

 

 

 

Stort jätte grattis :)innan välfärdsstaten tog över sa man att det var en välsingnelse att ha många barn och stor släkt, dom fick vara både pensionsförsäkring och arbetsförmedling , och så är det ju även idag ensam är inte stark,vad gör man om man blir sjuk och hängig, då är det bra att ha någon nära som bryr sig.

Det är ju sant, men så smärtsamt för alla de många som är ensamma utan att ha valt det.

** OFF TOPIC **
Nu halkar jag utanför ämnet igen, jag skulle behöva bättre broddar.

Nåväl, ni kanske har hört talas om "klänningen", den som antingen är blå och svart ELLER vit och guld. Hela internet sägs vara i uppror över denna gåta och vad den beror på. En optisk villa pga lokal färgtemperatur säger denna amatörfotograf, men tydligen har jag valt fel...
Till detta kommer nu forskning (?) som talar för att man förr i värl'n inte uppfattade färgen blå!
De gamla grekerna (och judarna?) såg inte blått, förstod inte blått, utan uppfattade verkligheten som brun, svart, grön, metallisk med enstaka flashar av rött. En ganska murrig värld alltså och Odyssevs uppfattade tydligen inte medelhavet såsom blått:

http://uk.businessinsider.com/what-is-blue-and-how-do-we-see-color-2015-2?r=US

Lite fascinerande...

Det är intressant det där med att man inte riktigt medvetet kan se (eller tolka synintryck) om man inte har ord och är på något sätt tränad. Det var en artikel om ett folk (minns ej vilket) som har många olika benämningar på grönt. De hade gjort en ring med gröna kvadrater och EN av dessa skulle vara en annan grön färg än de andra. Jag "Kände" det som att en av dem var den avvikande men när jag tittade med ögonen så kunde jag inte se någon skillnad, eller nätt och jämnt ett kanske. Det gick någon annan väg eftersom jag ändå "kände" att en var annorlunda (jag valde rätt).
Så är det med musik för mig, jag måste höra ett stycke några gånger innan jag liksom uppfattar "figuren" i musiken och den då "sätter sig". Men om det är en genre som är bekant och lätt så går det kanske redan första gången. Svårare med klassisk musik.

Och detta kan vi då fundera på avseende religion och att det inte är så lätt när man är sekulärt präglad. Jesus kan man nog lättare "se", kanske med hjälp av någon annan, men det finns mycket i den bibliska och kristna kulturen som är svårt på detta sätt. Perceptionen är annorlunda och då blir också tanken påverkad.

Ibland en spröd tråd
Oftast en glödtråd
Alltid en röd tråd:
Kärlek