Glädjechock

 

Markus 1:1 Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.

 

Där Predikaren slutar, med en uppgiven suck-allt är tomhet, börjar Markusevangeliet med ett utrop av glädje, eller kanske ett lejons rytande i öknen, Markus har ju som evangelistsymbol lejonet: Här börjar glädjebudet, som ju på grekiska heter evangelion. Det äldsta av evangelierna har fått ge namn åt alla fyra berättelserna om Jesu liv, ögonvittnesskildringar av det oerhörda att Gud vandrade mitt ibland människorna och inte bara predikade om Guds rike utan också levde Guds rike och själv var Gud rike här i tiden, här i världen.

 

Men var börjar då glädjebudet om Jesus, enligt Markus. Inte i Betlehem ca 60 år innan evangeliet först samlades ihop utan långt tidigare och i öknen där profeten Jesaja utropar:

Se, jag sänder min budbärare före dig,

han skall bereda vägen för dig.

 En röst ropar i öknen:

Bana väg för Herren,

gör hans stigar raka

 

Så många budbärare hade redan kommit. Alla böckerna i det som för Jesus och hans första lärjungar var "skriften" sägs handla om honom på ett eller annat vis. Hur banade den vise Predikaren väg för Jesus? 

Svaret finns kanske i det postscriptum som måhända skrevs ner av den mystiska "hon som församlar":

Predikaren sökte ge sina ord en tilltalande form och rättframt uttrycka sanningen. De visas ord är som oxpikar, och samlade tänkespråk som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde.

 

Markusevangeliet börjar som motsatsen till Predikaren, emn det finns också likheter. Markus är inte alls sofistikerad eller världsvan som Predikaren, men brådskan att säga sanningen så rättframt som möjligt gör att han sparar på orden och kommer fram till kärnan, precis som Predikaren som mestadels uttrycker sig i märgstinna one-liners. Därför börjar  inte Markus med en lugn inledning om hur Israels folk väntat på Messias i århundraden, så där som Tolkien inleder Sagan om ringen med en lång historisk och kulturgeografisk essä om hoberna och deras värld. Nej, Markus träffar huvudet på spiken med ett kraftfullt slag från en van timmerman:

Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.

 

Vilken bra bild du hitta på Aslan alias lejonet av juda stam ,)predikaren säger ju att dom visas tänkespråk är som väl inslagna spikar och timmermannen Markus slår till direkt ;)

Jag hoppade till i stolen..

Lars - en kommentar till dig försvann i de tekniska problemen som bloggen fn har.
Vad gäller filmen "Tree of life" så är den i avsnittet med galaxer och nebulosor släkt med filmen "2001"  men annars är den ingen science fiction.
Min favorit bland sci fi filmer är nog "Contact"  men när jag var ung så var det "2001". Har faktiskt sett den 14 gånger på bio. Släpade med mig diverse kompisar för att jag villa dela upplevelsen, men alla tyckte att både jag och filmen var konstig.

2001 minns jag tydligt Klaus, hade en trevlig kväll med vänner vi åt gott,sedan kolla vi 2001 när jag sedan skulle hem och stog utanför deras ytterdörr konstaterade jag att det var en helt stjärnklart natt och utbrast:- my god its full of stars !!!
och drog en del skrattsalvor från vännerna med tanke på hur 2001 slutade :) kan inte minnas om jag sett "Contact", här har du föresten en sådan där konstig murvel som ibland tittar i teleskop :

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=120062368139040&set=a.120062348139042.35001.100004058327935&type=1&theater

Åh, en sådan har jag aldrig haft. Pappa hade en fälkirkare 10 x 50. Förträfflig. Jag stod på balkongen och tittade på Orions svärd (med nebulosan) och Plejaderna. Hisnande. Sorgligt nog har jag förlorat lite av min hisna-förmåga med åren.