Markus 3: 31-35

 

 

Markusevangeliet slösar inte med orden. Det är kärnan och centrum i Jesu gärning som kommer fram. Jesus framstår som mycket mänsklig men också mycket gudomlig i detta evangelium. Marie bebådelse som firas idag, nämns över huvud taget inte. Faktum är att inget nämns om Jesu familj mer än dessa två citerade sammanhang. Jesu gärning är det som berättar om vem han är: fullt ut Gud och fullt ut människa.

 

Maria har fått en stor och delvis skev, roll i kyrkan men i detta det äldsta av evangelierna nämns hon inte ens som en av dem vid korset och gravläggningen utan bara i samband med hela Jesu familj som när Tiden är inne bara består av Maria och Jesu småsyskon. Kanske var det en sak som fick Jesus att vänta med sin gärning till 30-årsåldern att hans bonuspappa Josef var död och hans yngre syskon måste hjälpa Maria med familjeföretaget. Vid denna tid var det svårt för en änka att slå sig fram i en bransch som fortfarande idag räknas som en manssyssla.

 

Det finns annars påfallande många självförsörjande företagarkvinnor i Nya Testamentet, Maria från Magdala är väl den mest kända av dem, men hon jobbade med textilier liksom Lydia som färgade tyg med purpursnäckor. Den timida helt beslöjade orientaliska kvinnan som inte får röra sig på offentlig plats utan manligt sällskap märks inte i evangelierna.  Jesus umgås ofta med kvinnor utan manligt sällskap och bland hans allra närmaste vänner märks,förutom Maria från Magdala , systrarna Maria och Marta i Betania.

 

Det är lätt att förstå att patriarkatet blev skakat i grunden av kristendomens explosionsartade framväxt speciellt som så många kvinnor snabbt tog till sig evangeliet. det förstår jag så väl. Att vara kvinna är att vara född i en underordnad position, det är lätt att se även i dagens Sverige och man behöver inte lyfta blicken långt från den svenska horisonten för att se att ett budskap om allas lika värde är revolutionerande för kvinnor.

 

Men varför är detta första evangelium så restriktivt med Jesu mor Maria? Här kan vi förstås bara spekulera. Kanske eftersom tiden inte tog med fler än de för berättelsen absolut nödvändiga kvinnorna för att göra evangeliet lite mer lättsmält enligt principen som säger att anpassar du något för männen klarar kvinnorna av det medan det motsatta inte fungerar. Flickor läser gärna om manliga hjältar men pojkar läser ogärna böcker med en kvinnlig huvudperson.

 

Men det kanske var så enkelt att Markus inte visste om änglabesöket hos Maria. Ofta har framhållits att Markus*, kusin till Barnabas som följde med Paulus på hans missionsresor, hade Petrus som sin sagesman eftersom han blev Petrus sekreterare. Petrus "just do it" inställning är då med säkerhet väldigt rådande i detta evangelium. Då blir det ju just den del av Jesu gärning som Petrus hade vetskap om som kom med och Petrus levde under ständigt hot om avrättning, det var bråttom så evangeliet innehåller just det som Petrus såg som tillräckligt för att förstå vem Jesus är och hur vi får del av Guds rike, inget mer.

 

Men om vi skulle se på vad det står i stället för vad som inte står där. Jesus säger att den som är hans familj är de som gör Guds vilja. Med det behöver han inte ta avstånd från sin familj. Vi vet ju att det var en familj av människor som gjorde Guds vilja; från Marias ja vid Gabriels besök till Judas och Jakob som blev apostlar och finns representerade i Nya testamentets brev och slutligen dog för sin kristna tro.

 

Hans familj är alltså alla de som gör Guds vilja. Jesus exkluderar inte sin mamma och sina syskon i stället inkluderar han oss alla i sin familj.

 

Bach har förstås en kantat för Marie Bebådelsedag, lyssna och njut!

 

 

*Apg. 12  nämner Markus:

Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom.

Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. ”Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna.” Petrus lydde, och ängeln sade: ”Svep om dig manteln och följ mig.” Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. Så snart Petrus hade sansat sig sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig.”

När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. ”Du är tokig”, svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: ”Det är hans ängel.” Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. Han gav dem tecken att vara tysta, och så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats.