Barockbloggen -

Största möjliga tystnad

Markus 5:43 han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt

Den själv ganska snarpratade Petrus verkar ha lagt märke till att Jesu ofta förbjöd både folk och demoner att säga vem han är eller berätta om det han gjort. Som i detta fall när han för första gången uppväcker någon från det döda. En tolvårig flicka, i ålder för sin Bat Mitzva. Han förbjuder då alla att låta någon veta vad som hänt.

Likadant gör Jesus otaliga gånger, hela Markus evangelium är fullt av liknande uppmaningar. Det är verkligen en gåta varför Jesus äskar största möjliga tystnad och för Petrus som berättar detta glädjebud, med dödstraffet hängande över sig, för Markus som skriver så pennan glöder måste det ha framstått som mycket märkligt. Han ville ju ut med budskapet. I sin ungdom hade han sagt "Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi sett och hört." Det är antagligen därför han minns alla uppmaningar till tystnad så tydligt, det är så tvärtemot hur han själv är. Precis som jag fastnar för detta pga min talträngdhet när det gäller Guds rike.

Tiden var inne, men det var ännu inte tid för de stora proklamationerna, Guds rike började knådas in i världens deg och i sinom tid skulle den jäsa och bli till livets bröd. Jesus var inte intresserad av publicitet och berömmelse han ville bygga Guds rike i Guds rikes takt och den takt vi människor klarar av. Budskapet var för viktigt för att pratas sönder. Jesus vill inte dra publik till en mirakelshow

Så totalt olika mot oss han handlar. I vår tid är det så att minsta lilla blåses upp till oanade proportioner via alla våra lättillgängliga media. I frikyrkan finns till och med uttrycket "evangelisttillägg" vilket innebär att evangelisten överdriver mirakel och antal omvända på ett oblygt sätt för att få publicitet, utan att någon reagerar.*

Jag önskar vi hade mer av Jesu tystnad även idag. Viskande hör man någon säga i kyrkan " Vad roligt med Sebbe Stax, vilken mysig brorsa vi fått." i ett annat hörn pågår något som ingen säger något om men efter en stund kommer den förut förlamade kvinnan gående med sin rullstol på släp med ett leende på läpparna. Ingen bloggar om det, inte ens Barock-Olga, ingen annonserar om det och inga TV-kameror finns på plats.

Nu slår det mig att så är det ju ändå för det mesta. De allra flesta mirakel talas det tyst om och de flesta som kommer till tro förblir anonyma för den stora massan. Och det är precis som det ska vara. Guds rike tål största möjiga tystnad.

*Får evangelisten prata med en människa på gatan i fem minuter blir det med evangelisttillägg femton personer som evangelisten fört till tro och de gick genast med i närmsta församling. Blev en männsika av med sin spänningshuvudvärk under evangelistens predikan utökas det till att många människor blev helade. Fick evangelisten prata om vädret med en person på flyget blev det till att evangelisten predikat från hela nya testamentet för Ban Ki Moons talskrivare. Inte Ban KI Moon själv, det måste vara någon som är svår att identifiera. Det fungerar också med en president i en delrepublik i något land vi inte är så bekanta med.

2015-03-25 @ 06:15:00 Fastekalender Permalink

Kommentarer

Postat av: Klaus

Likaså när J hade utfört bespisningsundret och massor av människor ville ha mer, så drog han sig undan.
Mirakler kan "landa fel" hos människor, om man säger så.

Svar: Ja, du vet jag vad jag tänker om ex.vis h.pingstens fokus på detta. Det blir lätt fel och är inte att leva i Jesu anda om man läser Markusevangeliet.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-25 @ 10:42:05

Postat av: Lars

Slog mig när jag läste om Birros många tråkigheter härförleden och även kristna som vände sig mot honom och att han var på turne för att berätta om sin omvändelse och sitt liv att hoppas inte det finns "dåliga" kristna vänner och pastorer bakom som pushar och vill ha någon att visa upp.För man kan behöva lugn och ro när man brottas med egna problem och lugna och sansade vänner som klarar bakslag inte sådana som vill göra karriär och visa upp ett lyckat frälsningsobjekt.Tror jag.

Svar: Ja Birro är ju verkligen ett exempel på hur vist Jesus handlade när han äskade tystnad. Du tror helt rätt.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-25 @ 16:43:06

Postat av: Klaus

Människor är olika, bl a avseende utåtriktning eller inåtvändhet. De utåtriktade gillar när det händer något, när något är häftigt och påtagligt och de tycker att de inåtvändas intresse för subtila ting är obegripligt och långtråkigt. De inåtvända däremot tenderar att tycka att de utåtriktades sätt att vara är grällt och bullrigt och i andliga sammanhang en styggelse. Deras ord är mer andakt och mysterium. De inåtvända gillar liknelser med syrat bröd och senapsfröet som växer långsamt. De utåtriktade gillar dramatik och mirakler.
Vi gör oss lätt en Gudsbild som "stämmer" med oss, i stor utsträckning en projektion av oss själva. Men Gud är annorlunda och inrymmer nog både-och vad gäller viskningar och rop.

Svar: Fast jag tycker det är lite tvärtom med Markus, både massor av mirakler OCH största möjliga tystnad-utom i ett fall, som jag tänkte skriva om i morgon. Petrus som är så Just do it-aktig och pratsam tar upp det som är hans motsats-ödemarksvandringar och tystnadskrav mer än de övriga evangelisterna.Markusevangeliet är så härligt "Prästens lilla kråka"-mässigt. precis som jag och många med mig. Hypersocial och utåtriktad men också inåtvänd och ensamhetslängtande. I bästa fall balanserat, i sämsta fall vimsigt. Måste tyvärr konstatera att det sistnämnda passar bäst på just mig.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-27 @ 16:02:53

Postat av: Klaus

Jo, jag tänkte så själv. Jag är kanske 2/3 inåtvänd och 1/3 väldigt utåtriktad.
Det där jag skrev var för att jag undrade väldigt mycket hur och varför olika människor kan uppleva karismatisk action så väldigt olika. Somliga tycker att det är det bästa och härligaste som finns, andra blir mest rädda, en del känner sig rentav våldtagna och får men för livet. Så jag tänkte att det där kanske är en delförklaring. Men samma uppdelning gäller ju rock'n roll och barock'n roll och kryddad mat och kläder och allting i tillvaron - att vi reagerar väldigt olika utan att det för den skull behöver handla om gott eller ont.

Du vimsig? Ha! Tänkte just hur oerhört fint du skriver och vilken produktivitet du har! Det är verkligen, verkligen läsvärt.

Svar: Jag är precis sådan och har hemska minnen av karismatik även i profana rockkonsertsammanhang, men de som skadat mest är de som förekommit i (fri)kyrkliga sammanhang. Samtidigt har mycket av den karismatik jag mött avrit av ett mycket uppbyggligt slag. Aldrig har det varit fina upplevelser emd hitresta "kändisar". Minns med fasa den medelålders man som valde att be för unag kvinnor och valde ut mig som han skulle be för till frälsning. Vilket vidrigt övergrepp på många plan. Om man inte ens frågar efter om och för vad en människa vill ha förbön innan man sätter igång med sitt tafsande och schacka-backande, då är det falskt.
Tack för dina vänliga ord! Jag gick inte med håven utan kännetecknas av tankspriddhet. Blir exempelvis ständigt datorlös pga denna "gåva" igår pga att jag glömde laddaren på jobbet. Sedan är jag ju verkligen så där från dike till dike; ena dagen största möjliga tystnad, den andra dagen är det så läkande att tala. Det verkar vara mitt enda sätt att hitta balans.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-27 @ 19:55:09

Postat av: Anonym

Jag har några musik-dvd hemma, och det är ju inte främst stillsamma adagion på dem utan typ Bruce Springsteen och en del andra artister vars karismatik jag formligen älskar att översköljas av och börja grina och allt möjligt. Detta slog mig nu. Där är jag plötsligt med på banan 100 %....lustigt...

Det finns tydligen en rädsla i mig som gör att jag skyggar för "det häftiga" i det ena fallet men inte i det andra..
Varför är jag då rädd för kristen karismatik? Där finns en rädsla. DÅliga erfarenhe

Svar: Jag tror det beror på att när kristen karismatik är falsk på minsta sätt är den riktigt skadlig. En rockkonsert kan man skaka av sig, det andliga berör Anden i oss och det gör riktigt ont om det skorrar falskt där. Du, Klaus verkar vara känslig i Anden, det är nog jag också, och det är riktigt jobbigt med fejkad karismatik för sådana som oss. Är det mer stillsamt fejk mår jag också jättedåligt, för mig spelar ljudvolymen mindre roll. Det är väl bara ovanligare med fejk i stillhet. Det drar mindre folk.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-27 @ 20:08:49

Postat av: Klaus

(Det var jag som skrev ovan)

2015-03-27 @ 20:09:18

Postat av: Anonym

När jag tänker efter så är jag inte sådan att jag blir extatisk av vilken "häftig" musik som helst, men jag kan ibland, när det finns genuin glädje och en god känsla i det (AC/DC och Motörhead är inget för mig) så kan jag bli väldigt känslomässigt berörd, och då tänker jag att det ändå finns en resonanslåda för det karismatiska inom mig.

Jag funderar på detta av och till, försöker att förstå..

Svar: Så är det för mig med, är en äkta tornedalstant som gråter av rörelse eller bara måste dansa till musik som berör så visst finns anlag för både liikutukset och pingstkarismatik i mig med. När Mahalia sjunger är det omöjligt för mig att inte bli berörd men det beror nog på musikens halt på något sätt. Om man jämför First Aid Kit med Emmylou Harris eller the Vespers som har samma musikstil är det ändå så att de två sistnämnda berör på djupet medan systrarna förbandslåda bara är lite gulliga.
Men ibalnd finns det inte minsta kvalitetskoll på mig innan jag berörs.När jag var barn älskade jag verkligen Elvis och letade upp pappas alla singlar med honom, sparade veckopengar och köpte skivor. En affisch fick jag när jag fyllde år från Elvis Las Vegas come back. Så när jag hör denna låt med helt menlös text blir jag berörd nästan lika mycket som av Palestrina, pinsamt nog: https://youtu.be/oTtbolLuVBA

barockbloggen.blogg.se

2015-03-29 @ 15:24:03

Postat av: Klaus

Kanske skulle man titta på karismatisk kristendom med samma glasögon som när man tittar på sekter?
Vad stämmer överens och vad skiljer?
Även karismatiska företrädare talar om sund och osund karismatik - vad menar de med det?

Varför kan jag se svarta människor som sjunger gospel eller predikar på ett eldigt sätt utan att må illa av det, medan jag mår riktigt illa när jag ser en sådan där Barbie-Ken med solbränna och blekta tänder fara fram och tillbaka över scenen? (det är ju lite märkligt att jag reagerar på det sättet.

Kan det finnas en karismatik som inte blandar in pengar alls? Som inte är knuten till en bestämd "stjärna"? Som unnar sig att ibland vara lågmäld, resonerande, öppen, icke-upphetsad?

Finns det en karismatik som är tålig och mild? Som inte söker sitt?

Svar: Ja, det tror jag absolut det gör. Jag har nog mött den någon gång också i vitt skilda sammanhang. Men Anden är inte lättfångad i en liten ask, så fort vi tror oss funnit en "fungerande metod" har hon flugit vidare. men kända namn och flashiga presentationer verkar inte vara hennes favoritredskap även om hon säkert kan finnas där också. Ibland predikar Jesus för massorna som i bergspredikan och ibland inför ett fåtal som hemma hos Marta och Maria i Betania.

Nyckelordet är nog just det du skriver "tålig, mild, söker inte sitt" slår det mig. Men just det karismatiska drar så lätt iväg till att vi söker vårt det ligger mindre skrytfaktor i mer styrda liturgiska sammanhang svårt för någon enskild att ta åt sig äran av gregoriansk sång och trosbekännelsen.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-29 @ 15:45:48

Postat av: klaus

Väldigt mycket ego i den dåliga varianten av karismatik, och ego är inte granne med Gud. Märklig grej att det är så mycket ego samtidigt som det finns något slags försök att luckra upp jagets gränser. Jag säger inte att det sistnämnda är av ondo, men det är ju ytterst grannlaga, liksom. Fruktansvärt grannlaga.

En av flera saker de karismatiska skulle kunna göra är att skippa rock'n roll stjärnan i mitten och göra någonting lite mer kollektivt av det, lite som det kan fungera med gospelsång.

Svar: Precis, tänk så mycket gladare och lyckligare Elvis varit om han sjungit i gospelkör i stället. Och det där med jag-upplösning, verkligen inget att leka med för ego-boosters i karismaträsket.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-30 @ 14:35:49

Postat av: klaus

Om tårar i ögonen: Jag kan börja hulka av vissa scener i Sound of Music. När hon svänger runt björkarna där i början bland annat.

Svar: Ja, mamma och jag har gråtorgier till den filmen! Men värst är ändå utsatta djur typ "Lassie" eller "Black Beauty".

barockbloggen.blogg.se

2015-03-30 @ 14:37:59

Postat av: klaus

....sådana kan jag inte ens titta på... War horse, Bambi..

Nikki and Neewa. ..

Svar: Ja, precis! Läste nyss Of Mice and Men med min klass och blir fortfarande efter grottinuttonde genomläsningen så illa berörd av alla möss och den där lilla valpen som han klämmer ihjäl av misstag.. I en bok alltså, har aldrig ens funderat på att se filmen.

barockbloggen.blogg.se

2015-03-31 @ 11:52:17

Trackback