Ljuv musik en regnig dag
Kallt regn och höststormar började denna dag. Lovikkavantarna var på när hundarna skulle ut i morse och då längtar jag efter ljuv musik. Vad passar då bättre än ett stycke som heter La suave melodia - den mjuka, följsamma, lena melodin av Andrea Falconieri 1585-1656 från det soliga italien. Hilde de Wolf spelar flöjt och Regina Albanez gitarr. Öronen smeks verkligen av denna mjuka melodi:
Ungdomsfixering
Vår tid är ungdomsfixerad sägs det. Alla vill vara högst 25, eller åtmintone se ut så. Så var det minsann inte förr, sägs det. Men försök att hitta gamla kvinnor på målningar från 1600-talet. Då inser man att ungdomsfixering ärl ångt ifrån en ny företeelse, åtminstone när det gäller kvinnor.
De äldre kvinnor som förekommer på målningar är lätt räknade och de flesta är inte ens speciellt gamla. Den populära bildkompositionen Anna själv tredje, visar Jesus och hans mamma och mormor. Men mormor är väl knappt ens 40 på målningarna. Här Leonardo da Vincis berömda tolkning av Anna själv tredje-motivet där Anna ser ut att vara Marias storasyster trots att hon i legenderna sägs vara en gammal kvinna redan när Maria föds:
Några få äldre kvinnor syns i det nederländska borgerliga porträttmåleriet, som denna medelålders kvinna porträtterad av Jacob Jordaens:
Men oftast får de äldre stå tillbaka för de yngre även här, som i denna målning från mitten av 1500-talet av Johann van Hemessen där de gamla föräldrarna står i en dunkel bakgrund bakom en samling porträtt av sina telningar medan barnen står i rampljuset. Denna bild påminner för övrigt om "födda"-bilderna i Kirunatidningen där det ofta är väldigt stora familjer som får barn och även här försvinner föräldrarna i en avlägsen bakgrund för att alla barnen ska synas:
Här syns kvinnor som passerat tonåren i ytterligare en nederländsk interiör. Mor och dotter och kanske mormor som vaktar lillbebisen medan mor och dotter går ut och gör ärenden. De håller golvet skinande blankt också. Jag misstänker starkt att det inte är männen i hushållet som sköter den biten.Även här är det Johann van Hemessen som målat:
Men dessa är några exempel på undantag från regeln: kvinna på målning=ung kvinna. Målningen av den heliga Ursula av Giovanni Lanfranco, italiensk barockmålare, är betydligt mer representativ för gamla tiders måleri; inte en mogen kvinnas ansikte inom synhåll:
Därför presenterar barockbloggen stolt denna fina bild av farmorsmor Berit 60+ och lilla Signe 1+ som en motvikt:
Barnsligt glad
...blir jag varje gång jag ser att mina hästar bor hos mig nu. När jag går ut på kvällen och ger dem mat och sprejar dem, när jag hälsar på dem på morgonen, när jag ser dem genom köksfönstret, när jag far ut och rider och bara går ut och sadlar. Tänk att bara stanna upp ett tag i vardagen och gosa med mina hästar! Tänk att välkomnas efter jobbet av två glada hundar och två "mumlande" hästar!
Vilken härlig dag när hästarna flyttade hem!
På eftermiddagen solar de vid badkaret och då blir jag så här glad:
Mose och den brinnande busken
Dagens texter handlar bland annat om hur Mose möter Gud i den brinnande busken och får uppdraget att befria Israels folk ur Egyptens slaveri. Jag gillar att Mose mitt i allt det märkliga och mäktiga som händer; Gud själv talar till honom från en brinnande buske som inte sveds av elden. Gud, alltså universums skapare! Men Mose är nog helt rätt för uppdraget för ahn låter sig inte imponeras så totalt att han bara säger "okej", nej, han börjar argumentera med Gud:
”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.”
Nu tycker man att Mose skulle ge sig, ta sitt pick och pack, lämna fåraherdejobbet hos sin svärfar i Midjan och bege sig till Egypten, men nej, han fortsätter protestera:
Men Mose vädjade: ”Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill.”
Tänk att han vågar? "vem du vill", ja, men Gud vill ju sända just honom, Mose och ingen annan. Nu blir Gud irriterad :
Då blev Herren vred på honom och sade: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag skall själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni skall göra. Han skall tala till folket för din räkning; så blir han din mun och du blir hans gud. Och staven skall du ha i handen, det är med den du skall utföra tecknen.”
Då går Mose till svärfar och berättar att han ska bege sig till släkten i Egypten.
Just denna sunda inställning till Gud och det övernaturliga tror jag var en orsak till att just Mose var den rätta att sända iväg. Gud hade ju kunnat skicka den talföre prästen Aron ensam, men hans trögpratande lillebror fick i stället uppdraget.Var Aron mer lättledd av allt som verkade övernaturligt och gudomligt? Han som vuxit upp i det andliga kungariket Egypten där farao var en gud och ättling till själva solen? Lillebror Mose som sett kungahuset inifrån hade tydligen därigenom skaffat sig en sund skepsis mot härskare och överhet. Till och med Gud själv diskuterar han med och därigenom förhandlade han sig till både ett hjälpmedel; en stav och en side-kick; storebror Aron.
Eller var det bara det att Mose kände sig trygg med Gud, van vid hans närvaro och var säker på att Gud ville honom väl? Vilket det än var så är han ett gott föredöme.
Genom detta samtal kan också jag lära mig att tuffa till mig, kanske lära mig att säga:"låt mig tänka på saken", i stället för att alltid svara ja utan tvekan. Jag kan också lära mig att Gud tål att diskuteras med. Tron är inte så bräcklig att den faller i tusen bitar av att ifrågasättas. Vilken Gud är det som måste försvaras med korståg och självmordsbombningar så fort någon hostar ett ifrågasättande eller klottrar en hund? Näppeligen den Gud som upprätthåller universum och talar med fåraherdar ur brinnande buskar.
Nemi
Modestys favoritunge var svarta Nemi, fast hon nu nästan är vuxen pysslar Modesty om sin älskling. Vi behöll henne just därför, men också för hennes ovanliga färg och mysiga personlighet. Nu har vi två kattdamer och två äldre kattherrar och snart är alla fyra kastrerade för Nemi blir det på fredag.
Fölpromenader
Härligt med ridvägar utan bilar så Smilla kan följa med på ridturerna utan att man måste hålla henne i grimskaft hela tiden.
Ibland blir hon nyfiken på något i skogen:
Va, ropar ni på mig?
Okej, jag kommer väl då!
Duktiga tjejen får en morot när hon är så duktig på inkallning.
Linn på besök
Den som fick inviga huset som gäst var svärfar men sedan kom Linn. Härliga dagar som gav massor med glädje och energi.Som gäst fick Linn rida när vi tog våra promenader med hästarna och hundarna:
Många blir det när vi går ut och går. Tur att vi har vallhundar med:
Hanna var med men fotade mesta tiden:
Internetskugga
Ja nu har jag internet igen och datorsupporten skulle se på min egen dator nästa vecka så måhända blir det mer fart på bloggen igen. Vi har flyttat till hästgård, ja eller vad som ska bli hästgård så småningom. Det är härligt att bo med alla djuren och nu när bredbandet börjat funka kan jag visa upp lite bilder från min plats på jorden som just nu tar upp det mesta av min lediga tid:
Här sitter svärmor och svärfar står framför huvudbyggnaden. Svärfar är guld som fixat en massa saker och dessutom rivit ut det gamla stalet så vi kan bygga det som dagens hästar vill ha det.
Hundarna trivs så bra i hundgården att de går in i den självmant även när de inte måste låsas in pga hundrädda gäster.
Härliga ridvägar utan minsta trafik går över vår mark så vi kan rida med Smilla lös.
Ja ni hajjar-detta är ett paradis för en djurgalning.
Regntunga skyar
Midnattssol kan trösta och visa vägen genom sorgens dalar. När dagen har varit mulen och himlen som ett lågt, tryckande mörkgrått lock kommer så natten. Då syns solen under molnen och allt blir vackrare och klarare igen. Men det händer först när solen står som lägst, mitt i natten. Då blir fjällvärlden nordväst från Kiruna så här vacker.
Rakt i väster syns vindkraftsparken på gamla koppargruvan Viscaria sirligt silverskimrande i midnatssolens sken.
